Johanna Nylander väljer kompetens om valet står mellan det och kvotering. Som vanligt förenklas kvoteringsdebatten och den som kvoterar in ”medlemmar” av en underrepresenterad grupp antas välja bort kompetenta personer till föremån för inkompetenta ”jämställdhetsalibin” (mycket vackert och användbart ord – det snor jag!).
Nylander är inte ensam om att resonera på detta vis. Inte heller är hon ensam om att utgå från sina egna tankar om saker och ting när hon avfärdar lagstiftad kvotering: ”[…] Vem vill egentligen vara ett ovälkommet jämställdhetsalibi för att politiker ska få lite bättre statistik?”
Det vore intressant att fråga kvinnor och män som blivit inkvoterade om hur de upplever det är att vara inkvoterade. Nylander kanske har rätt, även om jag har mycket svårt att tro det, och om det är så borde det var lätt att visa på att så är fallet. Låt oss fråga våra norska grannar.
Nylander skriver vidare att ”Det är bedrövligt att inte fler kvinnor når toppen i landets styrelser, inte för att kvinnor på något sätt är bättre, utan för att det tydligt visar hur män i bolagens valberedningar prioriterar andra män.” och jag håller verkligen med och med anledning av det hon skriver vore det också intressant att fråga inkvoterade personer vad de anser vara mest kränkande, att bli invald eller bortvald på grund av sitt kön:
”Lika illa och diskriminerande som det är att inte bli invald på en post för att man råkar tillhöra ett visst kön, borde det vara att bli vald till en post för att man är ett visst kön”. Kanske borde vi även ta hänsyn till de konsekvenserna det ger, att bli anställd eller inte, för det kan tänkas bidra till hur diskriminerad man känner sig eller åtminstone kan det första ge en känsla av att det var värt att bli diskriminerad. Gissningsvis.
Nylander tipsar också smarta företag att välja sina anställda efter kompetens och inte efter kön och att om så sker är det oproblematiskt med mansfyllda valberedningarna som enbart utser män.
För att återknyta till förnedringen, eller vad man nu ska kalla det, av att bli inkvoterad (ett argument som alltid nämns av personer som enbart bryr sig om det principiella av någon anledning). Vet den inkvoterade om att han eller hon blir inkvoterad? Det är rätt relevant om vi nu ska prata om att känna sig som gårdagens sopor.
Är det så att den inkvoterade får hem ett brev med posten i vilket det står ”Hej bästa anställd, vi på företaget vill göra dig uppmärksam på att just du har blivit inkvoterad. Du arbetar inte hos oss för att vi anser att du är kompetent nog att klara av det här jobbet utan för att vi helt enkelt är tvungna att anställa minst en kvinna för att inte bryta mot lagen. Mvh”.
En annan sak jag undrar är varifrån uppfattningen att lagstiftad kvotering gör att en arbetsgivare ”tvingas lyfta in kvinnor […] utan att ta hänsyn till kompetensen” kommer. Måste man ha en otroligt låg tro på att kompetenta kvinnor finns för att kunna resonera så eller har jag missat något direktiv som gör gällande att det är fritt fram att anställa inkompetenta personer som inte klarar av att genomföra sina arbetsuppgifter enbart för att politiker på så sätt ska kunna statistiktrolla fram jämställdheten?