En eftermiddag hade jag vägarna förbi stadsbiblioteket och lånade en handfull böcker inför julledigheten.
En barnlös kvinna är inte någon riktig kvinna, ska August Strindberg ha sagt. ”En ofruktsam eller barnlös kvinna är mycket att beklaga, men hon blir icke dess mindre en avvikelse från naturen…/…/ En barnlös kvinna är icke en kvinna”
Denna oriktiga kvinna som också känner sig som en avvikelse i julfirarsammanhang var inte på ordmärkarhumör just den dagen. Hon såg fram emot att ha svårt att fylla sina dagar under de närmast förestående veckorna. Julen sägs trots allt vara barnens högtid.
En kvinna som fortsätter förneka att hon firar jul trots att hon skickar julkort och önskar människor hon möter en god jul. Jag har ingenting emot att samlas över mat och alkohol (numer blir det alkoholfri öl) under julledigheten. Kalla det julfirande om ni vill. Jag kan till och med uppskatta julkaffe, julte, tända ljus, saftglögg med russin och mandel och tjocka strumpor med julmotiv som reas ut i januari.
Julmaten får ni behålla för er själva. Kanske är det julskinkan, och allt annat på julbordet som jag aldrig har ätit, som får mig att svara att jag inte firar jul på frågor om var jag ska fira jul. Långt innan jag blev vegetarian för mer än ett halvt liv sedan var julbord allt jag inte kunde äta. Som vegetarian har jag fiffigt nog en giltig ursäkt att tacka nej till allt utom tunnbrödet.
Varje jul rapporteras om kvinnors stress under julen. Kvinnors projektledande och att göra-listor. Det delas tips på vad man kan göra för att minska stressen. Jag har inga tips att ge då jag som sagt inte firar jul och heller inte har några barn med förväntningar (varav en del är skapade av vuxna). Om jag ändå firar jul är det inte någon Fanny och Alexander-jul (med förbehåll för att jag inte har sett filmen).
Personligen försöker jag plocka de delar jag uppskattar med julen och strunta i de övriga. Jag tycker om att vara ledig under mellandagarna, träffa människor jag tycker om, sova över, lyssna på Anna-Lena Lodenius och Fredrik af Trampes urval av udda julmusik och äta lussekatter. Inte så mycket att stressa upp sig över. Inte så mycket julfirande.
Kanske är det frånvaron av julstädning, julpynt, julgran, pepparkaksbak, julmat, julklappar, TV-tittande, överbliven mat, förväntningar och stress som gör att jag inte känner mig som någon som firar jul. (Stress inför julen förtar en del av högtiden känner jag utan att vara någon julexpert.) Kanske för att julen är så oknullig.
Anders Hansen och Helena von Zweigbergk pratade om att juldagen är den bästa av juldagar. Lugnet dagen efter. Kravlösheten. För egen del har jag snävat in julen till julafton och julfirande till var jag tillbringar julafton. Senast från och med annandagen vill jag återgå till alldeles vanliga men lediga decemberdagar.