Istället för julklappar tänkte jag skänka pengar till Ukraina. Nej, det kan jag inte påstå utan att fara med osanning. Jag slutade köpa julklappar för över tio år sedan. Men det finns säkert andra som kommer att avstå från julklappar i år.
Om du har råd och vill hjälpa Ukrainas folk är det mest effektiva du kan göra att skänka pengar.
Etablerade hjälporganisationer vet vilka behov som finns. Det finns inget behov av leksaker med mindre än att någon efterfrågar det. Som Anna-Lena Laurén skriver i DN utgår effektivt bistånd från mottagarens behov – inte avsändarens.
En del ger hellre bort mjukisdjur eller kläder för att det känns mer konkret än att föra över en summa pengar till ett konto. Mer konkret för givaren.
En annan aspekt som avskräcker en del är pengarnas utbytbarhet, att de kan användas till ”vad som helst”. Tänk om pengarna inte går till det jag hade tänkt mig. Tänk om jag blir lurad.
De organiserade klädstölderna ur hjälporganisationers insamlingsboxar har åtminstone visat är att även den som skänker saker kan bli lurad. Kläder som i många fall är smutsiga och trasiga. Oanvändbara och osäljbara. De som betraktade boxarna som soptunnor kan förstås inte sägas ha blivit lurade. De blev trots allt av med sina avlagda paltor.
Självklart vill den som donerar pengar att de ska komma till användning och göra nytta, men varför har vi inte samma förhållningssätt till prylar? Drivor av mjukisdjur och kläder som hamnar på soptippen gör ingen nytta. Tvärtom skapar merarbete och kräver resurser som hade kunnat användas mer effektivt.
Om många är med och bidrar kommer vi att på sikt få se en utveckling som inte lär få någon att ångra att den inte istället skänkte mjuka paket.
Innan någon invänder att det ena inte behöver utesluta det andra: Det är fullt möjligt att skänka pengar och engagera sig på olika sätt, men fundera på vad som är mest effektivt och inte bara på vad som känns bra för dig.
Allt är förlåtet om du stickar ihop årets julklapp och säljer den till högstbjudande till förmån för Ukraina