2020 skulle bli året då jag började tågskryta. Jag hade som ambition att resa mer. Inrikes ifall någon mot förmodan undrar. Så blev det inte. Det kom en pandemi. Som tur var tog jag några semesterdagar i februari och hann träffa några vänner i Stockholm innan pandemin bröt ut. Annars vet jag inte hur jag hade stått ut med den långa perioden av hemmakarantän och begränsat med sociala kontakter som följde.
Sedan pandemin bröt ut har jag förlorat mitt gråa SJ Prio-medlemskap, vilket innebar fritt kaffe i bistron, och dragit ned på min kaffekonsumtion till två koppar om dagen.
I skrivande stund sitter jag på tåget till Västernorrland. Jag hade kunnat tågskryta om att jag betalade resan med SJ Prio-poäng för första gången om det inte vore för att jag helt hade glömt bort att jag hade köpt en biljett i första klass bara för att jag kunde.
2013 kom SJ på att resenärerna efterfrågade avgiftsfri tillgång till internet. Något som flera bussbolag erbjöd sina resenärer vid den tidpunkten. Nog älskar man konkurrens. Sedan dess kan åtminstone inte jag komma på någon anledning att betala extra för att resa i första klass, men så har jag inga långa ben heller, och nu var det bara poäng det gällde.
För er som inte är så tågvana innebär första klass med SJ:s snabbtåg fri tillgång till kaffe. Avgår tåget innan klockan 09:00 ingår även frukost. (Under pandemin har jag såklart slutat äta frukost.)
Jag köpte take away-kaffe på centralstationen då jag har förlorat mina kaffeprivilegier. Men också för att jag som vanligt var ute i god tid, hade en del tid att döda och tycker att morgonfixen är den allra viktigaste. En kaffekedja som jag helst inte vill stödja, men som trots allt har hyggligt kaffe, fick mina pengar. Ifall att jag skulle bli hungrig på tåget köpte jag även en smörgås.
Det var bara det att jag hade helt glömt bort att jag hade köpt en biljett i första klass. Baklänges såklart. Jag vill nästan skryta om hur desorienterat mitt semesterjag är för att det är så olikt mig.
Tågskryta på allvar får jag göra så snart vaccinationsgraden tillåter det. Drömmer om det snälla nattåget till Berlin. Saknar till och med att åka över bron, utomlands. Och så vill jag alltid besöka mitt älskade saknade Stockholm.