Enligt en undersökning från den digitala boktjänsten Nextory vill 55 procent av deltagarna läsa mer 2021 än vad de gjorde under detta år. Jag har svårt att föreställa mig att jag kommer att läsa mer under det kommandet året. Under 2020 hade jag som mål att läsa minst tjugo boksidor varje dag och knappt en bok i veckan. Målet, som sattes innan pandemin bröt ut, infriades med råge av den enkla anledningen att det inte har funnits särskilt mycket att göra under året som gått om man har lyssnat med mer än ett halvt öra på Anders Tegnells förmaningar.
Personerna som vill läsa mer under 2021 har antagligen fördrivit tiden hemmavid på andra sätt än läsning. Kanske har de samlat på streamingtjänster. Även min mediekonsumtion har förändrats, i likhet med många andra har jag lyssnat mer på poddar.
Under året har jag lagt mina dryckespengar på böcker. ”Nu har 54 procent av de svenska hushållen någon typ av videostreamingtjänst och dessa betalar i snitt 222 kronor i månaden för sina konton.” Om andra lägger några hundra på rörlig bild och musik varje månad kan jag lägga den summan på fysiska böcker. Det slog mig först i år.
Tiden är begränsad och det är ganska grundläggande att vi som regel måste nedprioritera något för att få mer tid över till annat. Vissas tid är mer begränsad än andras och då är det förstås svårare att prioritera annorlunda. Har man 60 minuters pendlingstid kan det förstås vara svårt att skära ned ytterligare utan att byta arbete.
Under detta annus horribilis har jag snarare upplevt att jag haft alldeles för mycket tid och alldeles för lite att göra. Ett tag funderade jag på om det över huvud taget var värt att ta ut semester mellan jul och nyår när jag ändå inte hade något planerat. Värt visade det sig vara. För en gångs skull har semester inneburit vila och frånvaron av måsten om vi bortser från att mina måsten som regel är rätt frivilliga, rentav uppdiktade.
Vad människor vill ägna sin fritid åt varierar förstås, men en återkommande förklaring till att vi inte ägnar så mycket tid åt vissa saker som vi säger oss vilja är att vi ägnar för mycket tid åt sociala medier. Det beror förstås på vad vi hade gjort istället. Människan lär ha ”scrollat” innan sociala medier. Jag är inte alls säker på att den annars ”sparade” tiden hade vigts åt sådant vi säger oss vilja prioritera. På samma sätt är jag inte övertygad om att 6 timmars arbetsdag skulle medföra att den arbetsmässiga tidsbesparingen veks åt andra, givande och improduktiva, förströelser. Kortare arbetstid med bibehållen lön kan förstås ha ett egenvärde i sig men ibland framställs det som att människor per automatik skulle använda den tid de sparar åt sociala relationer eller något annat som ligger i deras intresse.
Vissa kanske rent av skulle tycka att de hade ”råd” med en längre pendlingstid till följd av en kortare arbetsdag. Vi ska också komma ihåg att en inte obetydlig andel kvinnor redan har en kortare arbetsdag, de deltidsarbetande. Ibland för att de inte erbjuds heltid, ibland motiveras deltiden med att kvinnorna har små barn. Jag insåg först i år att småbarnsföräldrar har rätt att arbeta deltid. Men papporna då, har inte de små barn? Cirka ingen är förvånad över att framförallt kvinnor utnyttjar denna möjlighet till deltid.
Häromdagen pratade de på radion om att unga upplever att de har för mycket skärmtid. Under året installerade jag en app som registrerar ens skrämtid och erfor ett scrollfinger som sa allt. Ganska snart slutade jag använda appen. Egentligen vet jag inte hur mycket nytta sådana appar gör mer än att hålla koll på skärmtiden. Få som installerar appen lär göra det för att få svart på vitt hur lite tid de ägnar åt sin skräm. De allra flesta vet nog hur illa det är.
2020 har varit ett synnerligen dåligt år att försöka dra ned på skärmtiden. Människor har till och med köpt större skärmar. Size will always matter. Kanske har även ni noterat frånvaron av alarmistiska rubriker om skärmtid under det gånga året. Det är inte skärmtiden i sig som är problemet utan hur tiden vid skärmen används, när och till vad, kanske någon invänder. Viss skärmtid sägs bidra till att fler kukpersoner sittkissar. Tjejgissningsvis är denna kategori kukspersoner är ännu mindre benägna att tvätta händerna efter toalettbesök.
Äldre har inte bara varit mer uppkopplade under året, de har också känt sig mer sociala och mindre ensamma till följd av den ökade skärmtiden. Kanske är årsrika bättre skickade att hushålla med tiden bakom skärmen och ägna den åt annat än döskrollande.
Det beror också på skärmen. Jag vill ha mer av annan skärmtid. Jag har en skärm hemma som får alldeles för lite uppmärksamhet. Jag har flera gånger tänkt att jag borde titta mer på TV nu när jag faktiskt har en TV och dessutom finansierar public service via skattsedeln. Väl medveten om att det sällan fungerar så hade jag gärna växlat in lite scrollande mot Aktuellt. Oändligt scrollande är ett slags ställtid on the go, tid mellan produktiv tid, aktiviteter eller när du köandes väntar på din tur. Tid när du väntar på vännen som alltid är sen och inte har vett att meddela det förrän klockan slagit överenskommen tid.
Det är inte bara att dra ner på användandet av sociala medier för att få (ingenting är gratis) mer tid över till andra aktiviteter. Där är boken ett bättre substitut förutsatt att du har med dig den. En annan fördel med boken är att fåtalet skulle få för sig att ta upp boken medan de umgås med människor.
Det finns förstås de som ägnar sig åt sociala medier i långa sjok och skulle kunna växla in skrollandet mot annat, men mitt främsta bekymmer är distraktionen, avbrotten och tiden det tar att återfå fullt fokus. Det sägs ta omkring 25 minuter att återfå fullt fokus varje gång vi blir avbrutna. Jag tänker på alla gånger då man hade ett noga planerat ärende, blev distraherad av en notis och glömde bort varför man plockade upp telefonen. Jag har i alla fall stängt av push-notiserna och avslutat sociala medier-apparna. Vill jag kolla Twitter måste jag logga in manuellt.
Jag tror inte ens att jag vill ägna mer tid åt läsning under 2021. Jag vill återgå till att göra sådant jag gjorde innan skitåret 2020 även om jag knappt minns vad. För ett år sedan hade jag som en förhoppning om att detta år skulle bli året då jag började tågskryta. Om allt går vägen blir det 2021 istället.