När man inte kan komma med svepande påståenden om att svenskar är ensammast i världen baserat på andelen ensamhushåll i Sverige är intresset för ensamboende närmast obefintligt.
Ibland kan jag komma på mig själv med att vilja googla ”Vad gör människor som bor själva om dagarna?” och då bor jag ändå själv. Jag kan väl inte vara ensam om att intressera mig för vad människor som inte har någon att gräla om hushållsarbete med gör om dagarna? Jag vill läsa om deras liv bortom rubriker om påstådd ensamhet.
Kvinnor måste sänka ambitionsnivån när det gäller hushållsarbete, hör man ibland. Kvinnor syftar då på kvinnor som delar bostad med en man och eventuella barn.
Något jag märkt sedan pandemiutbrottet i mars är att det går alldeles utmärkt att sänka sin ambitionsnivå på städningen även om man bor själv. Aldrig har jag spenderat så mycket tid hemma och aldrig har jag städat så lite. Men vem bryr sig om det? Få intresserar sig för ensamboendes ambitionsnivå när det gäller städning eller den tid ensamboende ägnar åt obetalt hushållsarbete. Det är enkelt att få intrycket av att endast personer som bor i flerhushåll ägnar sig åt hushållsarbete och skulle kunna sänka kraven när det gäller detsamma.
Eftersom jag bor själv är det också jag själv som sätter ribban för hushållsarbetet. Om det finns något sådant som ”omgivningens förväntningar på hur städat ett hem ska vara” har jag helt missat dem. Eftersom jag bor själv intresserar sig ingen för min ambitionsnivå, kanske allra minst jag själv.
Jag fattade aldrig något beslut om att sänka kraven, det bara hände. Eller om jag bara slutade städa lika ofta. Jag antar att jag med tiden har vant mig vid att vara hemma om dagarna och slutat lägga märke till sådant jag tidigare hade lagt märkte till. När jag fick mer miljöombyte.
Eftersom jag bor själv är det inte självklart att jag gjorde rätt när jag knappt var hemma och städade mer jämfört med nu när jag arbetar hemifrån och städare mer sällan jämfört med tidigare. Hade jag bott med en man hade människor kunnat ha åsikter om vem som borde anpassa sig till den andres nivå. Ingen kan tycka till om jag borde anpassa min nivå till någon annans och därför är det ointressant.
Det är klart att det är möjligt att sänka (eller höja) kraven för hur hemmet ser ut. Om det är värt det är en annan fråga och i vissa hem behöver den inte ens ställas. Det är bara att städa eller låta bli inom rimlighetens gränser.
Bor man med någon kan man vänja sig vid att störa sig på saker den personen gör (eller inte gör). Kanske har du vant dig vid att kolla om hennes strumpor ligger vid soffan som de alltid brukar göra det första du gör när du kommer hem. Du hinner knappt säga hej innan du hunnit störa dig på att strumporna ligger på golvet istället för i tvättkorgen. Det är att bra att vi inte bor ihop!
Bor du själv kan du komma hem och finna soffan full med kläder (det är så vuxna uttrycker sig när högst två plagg ligger utsprida), men du stör dig knappast på dig själv och ditt eget verk. Du kan förstås störa dig på att du inte har något gott hemma om du bor själv, men jag vill tro att det är enklare att hantera att man ätit upp sin egen glass än att någon annan i hushållet gjort slut på den utan att köpa ny.