Som heterosexuell kan man få för sig att allt handlar om heterosexualitet, till och med diskussionen om heteronormen, eftersom vi överallt kan se uttryck för vår sexuella läggning, men alla är inte heterosexuella och allt handlar inte om heterosexualitet.
”Heteronormen skapar bland annat en tydlig förväntan på alla människor att vara antingen män eller kvinnor och att man hela livet ska identifiera sig med det kön man tilldelades vid födseln. Dessutom förväntas män vara manliga eller maskulina, och kvinnor vara kvinnliga eller feminina. Män och kvinnor förväntas bli kära i och attraherade av varandra. Kön och sexualitet är tätt sammankopplade på detta sätt. Som normbrytare missgynnas alltså gruppen hbtq-personer av heteronormen, men på olika sätt.
Heteronormen leder till att personer som inte passar in i mallen genom att bryta mot normer för kön och sexualitet på olika sätt missgynnas och löper större risk att bli utsatta för osynliggörande, trakasserier och våld. Samtidigt innebär det att den som följer normen på olika sätt gynnas och får privilegier av det. Heteronormen påverkar med andra ord alla, oavsett om man befinner sig inom normen eller om man bryter mot den.” (Transformering)
Ibland när heterosexuella skriver om sex och relationer lägger de till en brasklapp om att de är heterosexuella eller endast har erfarenhet av relationer med personer av annat kön och att det präglar det skrivna, men att vad de skriver naturligtvis kan läsas av personer som lever i eller har erfarenhet av samkönade relationer.
En heterosexuell brasklapp kan också informera om att texten genomgående refererar till ”henne” och ”honom” för enkelhetens skull, och där hon och han ska förstås som en kvinna i relation till en man inom ramen för en olikkönad relation. Ungefär på samma sätt som vi av praktiska skäl har låtit mannen vara normen i diverse sammanhang genom att genomgående tala om ”han”.
Som hetero har du ett slags inifrånperspektiv på heteronormen och du går miste om flera uttryck för den på samma sätt som jag som kvinna går miste om hur män pratar om kvinnor i kvinnors frånvaro. Om det senare kan jag bara spekulera utifrån mäns erfarenhet av ”locker room talk”. Jag har ingen förstahandserfarenhet av att få min icke-heterosexualitet ifrågasatt eller negligerad. Jag kan bara försöka föreställa mig hur det är genom att vara uppmärksam, läsa på och tänka. Att man inte kan förstå något fullt ut (som om det fanns en enda erfarenhet) är inget frikort för att inte ens försöka.
Beskriver vi bara en verklighet där heterosexualitet är normen när vi pratar om heteronormen eller vänder vi oss till särskilda grupper? Utbildar vi heterosexuella om heteronormen? Försöker vi nå ut till unga som funderar på sin sexuella läggning och för vilka det kan ligga närmast till hands att tro att de är heterosexuella eftersom det verkar som att alla är det eller bara för att de förväntas vara heterosexuella?
Syftet med att prata om heteronormen är sällan att befästa den utan att göra människor uppmärksamma på dess existens och vilka uttryck heteronormen kan ta sig för att inte bidra till att upprätthålla den.
Barn och unga, och hur vi uttrycker oss inför dem, hamnar inte sällan i fokus. Får de ta del av andra perspektiv än heterosexuell kärlek, andra perspektiv än att kärleksrelationen (singular) är den viktigaste av relationer efter barndomens period med en bästis (återigen singular)? Andra perspektiv än (den heterosexuella) kvinnan som framförallt har en kompetens inom att vara vacker och att agera hälft åt en (heterosexuell) man?
Personer som vill befästa heteronormen skulle antagligen inte ta ordet heteronorm i sin mun utan snarare prata om vad de anser (!) vara ”naturligt” samt vad de upplever som ”homopropaganda” (allt mellan sexualundervisning och regnbågsflaggor ty de har dålig fantasi).
När jag tänker att heterosexualiteten inte behöver vara norm har jag inte ”heterosexualiteten är ändå säkrad” i åtanke utan snarare att ingen sexuell läggning faktiskt behöver vara norm. Det finns inget syfte med att någon särskild sexuell läggning ska ha en särställning som den ”normala” eller mest eftersträvansvärda om man inte vill begränsa människor det vill säga. Och det är det många därute som vill.
En följd av att heterosexualitet är normen är att heterosexualiteten inte behöver förklaras och tas för given. Normer kan vara särskilt tydliga för dem som bryter emot dem. Om man är heterosexuell kan man behöva vara extra uppmärksam på uttryck för heteronormen och om och hur man bidrar till att upprätthålla den. Klassiskt är väl att föräldrar (och andra vuxna med för den delen) uppmanas att inte måla heterosexualitet på väggen så fort två barn av olika kön umgås. Nej, det är kanske inte läge att prata om hur kära de är i varandra med mindre än att barnen själva tagit upp ämnet.
Heteronormen är väl inget problem för heterosexuella, kan man tänka om man är inskränkt. Som kvinna kan jag räkna med att en del män kommer att visa sig sexuellt intresserade av mig alldeles oavsett om jag har sex med män eller inte. Heteronormen är praktisk för mig såtillvida att jag har sex med män, opraktisk såtillvida att heterosexuell är en bred kategorisering som tar sikte mer på identitet än preferens och praktik.
Jag minns när jag var på en restaurang med ett syskon och personen som tog beställningen och serverade oss trodde att vi var på dejt och bjöd på räkchipsen till maten. Det hade kunnat vara en rolig historia om att personalen trodde att jag var på dejt med ett syskon, men hur skulle personen kunna veta att vi var syskon? Hur skulle personen kunna ha någon aning om våra respektive sexuella läggningar? Det hade antagligen aldrig fått vara en rolig historia om den där gången då personalen trodde att jag var på dejt med min syster. Jag har hört enstaka historier om föräldrar och barn av olika kön som passerat som par med stor åldersskillnad, men jag har aldrig hört om pappan som misstogs för att vara på dejt med sin son.
Restaurangpersonal serverar inte sällan människor som är ute på dejt. Det är inget konstigt att tro att människor dejtar. Ibland dricker jag kaffe på café och rätt vad det är förstår jag att personer intill mig kanske är på dejt, eller så är de inte alls på dejt utan pratar bara om sådant som personer kan tänkas prata om när de dejtar, eller så läser jag in någon slags dejtingstelhet som inte alls finns där. Jag har själv kommit på mig själv med att vara på någon slags dejt utan att själv förstå det, vänta, va, är det här en dejt?
Problemet var inte att personalen felaktigt trodde att jag och min bror var på dejt eller inte hade någon aning om jag inte äter räkchips (jag är vegetarian). Problemet är väl att personalen aldrig hade trott att min bror hade varit på dejt om han, allt annat lika, hade varit ute och ätit med vår bror (som inte heller äter räkchips).
Personer kommer anta saker, och när de antar att vi är homosexuella eller bisexuella kan det vara mer uttalat, åtminstone om det sker i ett sammanhang som inte är ett HBTQ-sammanhang. Heteronormen innebär inte att du passerar som ”den heterosexuella” utan att det är så underförstått att det inte ens behöver uttalas.
Heteronormen bidrar dels till antagande om att personer av olika kön som umgås antingen dejtar eller är ihop, dels till att relationer mellan personer av samma kön reduceras till vänskap. Heteronormen bidrar till att vi kan få höra sådant som att men and women cannot be just friends, underförstått att det skulle finnas en besvarad eller obesvarad sexuell attraktion som kommer i vägen för vänskapen, en vänskapsrelation som omintetgörs om den också innehåller sex.
Jag kan notera när personer könar och lägga märke till när personer gör raka motsatsen och ställer öppna frågor. Notera när du vänder dig till vården och får frågor om du har en eller flera partners, om du lever i någon relation (utmärkt och samtidigt basic att inte fråga kvinnor om de har en pojkvän). Notera att du kan få frågor om ditt sexliv (praktik), inte om du är heterosexuell. Inte alla heterosexuella får ligga.
Det är också en sak när personer kommer ut som antingen homosexuella eller bisexuella. Då kan en del svara att de inte är intresserade av vilka andra ”ligger med”. Människor som dagligen demonstrerar sin heterosexualitet och monogami antas inte skylta med sexliv på samma sätt. Det går alldeles utmärkt att hålla en heterosexuell hand i sin utan att ligga. Och om det liggs slipper heterosexuella få höra om människor som är så toleranta och fördomsfria att de är ointresserade av vilka andra ligger med. Ursäkta min fördomsfullhet – eller om det säger mer om mig? – men jag tror inte alls att du är ointresserad av sexualitet. Det kanske du är, men jag tror många är rätt intresserade av det. Om inte annat gör inte ditt ointresse för sex och sexualitet dig mer vidsynt än någon annan.
Om jag berättar om en vän lägger jag märke till om personer ställer följdfrågor om min vän utan att köna personen, det vill säga om personen inte frågar ”Vad ska du och hon göra?”. Jag råkar själv göra detta ibland. Ofta har vi rätt när vi könar människor och då ”behöver” vi inte bli medvetna om vårt gissande genom att ha fel. ”Hon och jag ska dricka öl på Malmö Brygghus”. Ibland får vi inte veta att vi har felkönat (det är inte alltid man orkar rätta).
Med det sagt handlar det inte bara om ord, uttryck och klumpiga formuleringar, det behövs en dos förståelse och empati också. Om du befinner dig utanför normen, vilken det än må vara, kan du få en extra skjuts av att kunna vara öppen med det för att kunna träffa likasinnade, människor som kan tänkas dela dina erfarenheter. Det borde inte vara så svårt att förstå. Ungefär lika okomplicerat att förstå som varför heterosexuella inte behöver komma ut.