Har du också hört om någon som stått i Stockholms stads bostadskö i flera år och sedan valt att lämna kön genom att sluta betala den årliga köavgiften? Det kostar 225 kronor per år att köa i Stockholms stads bostadskö och om några veckor firar jag och sagda kö 10 år. Har du väl betalat avgiften under några år ska det mycket till för att du ska sluta betala köavgiften.
Själv står jag i flera bostadsköer i Sverige som inte har någon köavgift. Jag köar till och med i några städer jag aldrig har satt min fot i för att jag inte har någon aning om var jag vill bo om 10, 20, 30 år. Det är bara i Stockholm och Malmö som jag faktiskt betalar för att köa via den kommunala bostadsförmedlingen.
”Det är aldrig för tidigt att registrera sig i vår bostadskö – Ju längre kötid du har desto större är möjligheten att du får just din drömbostad när det är dags för dig att flytta!” skriver Boplats Syd på sin hemsida. Det är för sent Göteborg, tänker jag som aldrig har övervägt att flytta till Göteborg. Men innan 2017 hade jag aldrig övervägt att flytta till Malmö. Jag skulle dö i Stockholm. Det ska jag nog fortfarande.
Jag har ett förstahandskontrakt i Malmö och kan knappast påstå att jag har behov av någon (annan) bostad. Jag skulle kunna sluta betala köavgiften till Boplats Syd och spara 300 kronor per år, men det gör jag inte. Genom att betala för att stå i kön blir kötiden ännu mer av en investering rent psykologiskt och det är väl bara om du, som en person jag känner, är fullständigt på det klara med att det aldrig blir du och Stockholm igen, som du kan sluta betala för att stå i Stockholmskön efter flera års köande. (Jag är inte fullständigt på det klara med var jag vill bo i framtiden och ser inte ”valet” av bostadsort som något permanent. En anledning till att jag inte vill vara förälder är just att jag inte vill vara låst till en eventuell medförälder och/eller en särskild plats.)
Jag hade antagligen lämnat Malmö stad bostadskö om den enbart hade varit avsedd för människor med ett behov av en bostad, eller för all del om den hade fungerat som köer gör mest.
Till de fysiska köernas försvar förväntas de köande ha något slags behov vare sig det handlar om receptbelagd medicin eller en ny telefonmodell. Vidare är den fysiska kön ofta tänkt att ha en början och ett slut, åtminstone för nu. Tids nog är tanken att det ska bli din tur, att du ska betjänas av någon. Tanken är inte att du ska köa och när det väl blir din tur kunna välja (eller rata) bland ett utbud som kanske inte ens fanns när du ställde dig i kön.
Att ställa sig i massor av bostadsköer handlar mer om att hålla alla dörrar öppna. Vissa bostadsförmedlingar har regler för att beivra missbruk. Det ligger förstås i deras intresse att endast aktivt sökande personer, vi kan kalla dem ”seriösa”, anmäler intresse och inte enbart personer som vill se hur de ”ligger till” på bostadsmarknaden.
Jag tänker på de som försökt övertyga mig om att jag borde skaffa körkort med argumentet att det kan vara bra att ha. Lite så är det väl med bostadsköer, det kan vara bra att stå i en bostadskö (och ha tillräckligt lång kötid) om man en dag kommer på att man vill flytta till Stockholm för arbete eller studier, eller om man bor med någon som man kommer på att man inte längre vill bo med, eller om du flyttat in i en bostadsrättslägenhet som din partner äger (eller en hyresrätt där din partner står på hyreskontraktet) och relationen tar slut.
Bostadsköer, framförallt de som det inte kostar något att stå i, påminner mer om inkassobolagens långtidsbevakningar med preskriptionsbrytande åtgärder som pågår i bakgrunden för att en obetald fordran inte ska bli än mer utsiktslös. Där den som köar med viss regelbundet måste komma ihåg det där lösenordet som aldrig används, logga in och uppdatera sin intresseanmälan för att inte förlora sin plats i kön.
Som sagt, om bostadsköer enbart vore för människor av behov av en bostad hade jag antagligen lämnat Malmökön, men bostadsköer fungerar inte som andra köer. Bostadsköerna innehåller såväl aktivt som passivt sökande. Tillsvidare står jag kvar i kön som passivt sökande. En frisk reaktion hade varit att gå ur kön.