Slut-shaming är sexuell ryktesspridning, det behöver inte handla om faktiska sexuella handlingar men kan göra det.
Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet och i förlängningen kvinnors livsutrymme.
Det räcker inte att inte var ”för” sexuellt aktiv vilket hade varit begränsande nog, man ska heller inte framstå som någon som har ”för mycket” sex.
Vad gör man åt slut-shaming då? Be aldrig om ursäkt för din sexualitet. Be aldrig om ursäkt för att du är intresserad av sex. Ja, sex kan vara ett intresse.
Omge dig med personer som inte tycker att kvinnors värde står och faller med hur mycket eller lite sex de har.
Bidra inte till slut-shaming. Säg ifrån när personer ägnar sig åt slut-shaming.
“Hon är faktiskt ingen slampa” är inget bra försvar om någon blir kallad slampa. En persons livsstil ursäktar aldrig någonsin slut-shaming.
Ta inte slut-shaming på individnivå utan mer generellt. Ta varför det är irrelevant om någon ”är” en slampa eller inte.
Stå upp för kvinnors rätt till sina kroppar och påminn varandra om att kroppar kan användas på olika sätt. Ibland på sätt som man inte hade använt sin egen kropp. Som tur är har vi varsin att rå om.
Fortsätt prata om hur slut-shaming är en sexistisk praktik som går ut på att kontrollera kvinnors sexualitet och kroppar. Kort sagt kvinnors liv.
Jag utsattes för slut-shaming under min forskarutbildning vid Stockholms Universitet, trots att jag inte har varit sexuellt aktiv under hela utbildningen. En dag konfronterades jag med anklagelser i kafferummet av skolpersonalen!!! Jag satt ensam vid det ena långbordet och skolpersonalen (bestående av en kvinnlig professor, lärarassistenter och administrativ personal, de var ungefär 8 st.). En lärarassistent, Anita, sa till mig plötsligt: “Du ska inte ligga med professorn (dvs min handledare). Jag svarade: “Det gör jag inte heller”. Anita höjde rösten och upprepade:” Jag sa: du ska inte ligga med professorn, för du blir bara sårad. ” Jag upprepade: “Nej, det gör jag inte heller”. Då svarade Anita: “Men ALLA här vet att du och professorn KNULLAR JÄTTEMYCKET med varandra HELA TIDEN”. Jag svarade: “Det stämmer inte”. Anita fortsatte: “Men det spelar ingen roll, för vi vet i alla fall, att ni två KNULLAR JÄTTEMYCKET med varann HELA TIDEN”. Jag svarade: “Jag ligger inte med någon”. Anita sa: “Men vi har den kunskapen i våra huvuden”. Jag sa: “jag är inte är sexuellt aktiv överhuvudtaget”. Då frågar Anita: “Men varför KNULLAR du inte?” Jag svarade, att “jag är rädd om mig och livrädd för baciller som bakterier och virus”. Varje gång Anita slängde ur sig sina äckliga påståenden, hånskrattade och nickade personalen vid det andra bordet och skyddsombudet Lena gjorde sina sedvanliga grimaser, som så många gånger förut. Jag kände mig kolossalt äcklad av dessa påståenden.
På samma ställe tidigare kom två elever en i taget till mig och frågade: “Är det sant att du är lesbisk?” Jag sa att det inte stämmer, jag är inte lesbisk, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag känner inte heller lesbiska kvinnor och jag har inte någonting emot dem som är lesbiska, bara de lämnar mig i fred.
Nej, jag har inte varit ihop med någon på decennier och är inte heller intresserad av någon man. Konstigt att folk hittar på sexuella aktiviteter bakom ryggen på mig, när jag inte är intresserad av någon och inte vill vara ihop med någon. Jag känner mig otroligt äcklad av alla sex-påståenden!
Kommentar: Marjatta Larson om Slut-shaming handlar om kontroll över kvinnors sexualitet
Jag blev djupt kränkt och äcklad pga av att alla de äldre kvinnliga anställda påstod sig veta precis allt som händer innanför mina trosor. De borde verkligen skaffa en gyn-stol till avdelningen och börja göra gyn-kontroller varje måndag morgon på alla sina kvinnliga examensarbetare och doktorander. Så att de får facit om vilka som är sexuellt aktiva och t o m gravida och vilka som inte är (som jag). De gravida får ju inte vistas på laboratorier, utan de får bara ägna sig åt teori och litteratursökningar.
Jag kommenterar mitt eget svar. Jag har inte varit sexuellt aktiv på över 20 år, mycket pga att min mamma är född och uppvuxen bland laestadianer och pietister, av vilka hon hatade de sistnämnda mest. Alla hennes grannar var antingen laestadianer eller pietister, utom folk i min mormors hus och i huset bredvid. Mamma tog avstånd från religionen helt och hållet och blev ateist, som min bror och syster. Men hon blev djupt influerad av sin barndom och ungdom och hade väldigt stränga åsikter, typ “alla kvinnor är horor” och till mig sa hon att “jag var stans värsta hora redan när jag var 15 år gammal”. Kan man vara hora och oskuld samtidigt? Pga bråket och våldet hemma, blev jag snarare “stans värsta plugghäst”, med högsta betyg i nästan alla ämnen. Genom att koncentrera mig på pluggandet, tänkte jag att det blev lättare att ta sig därifrån. Jag har slutat träffa mamma eller prata med henne i telefon för länge sedan, pga att det var så ångestframkallande med hennes ständiga “horkallande”. Mamma säger, att hon tycker att det är så roligt att kalla andra (=okända) kvinnor för horor. Pga jargongen hemma under min barndom, avskyr jag extremt mycket “slut-shaming”.
Jag har faktiskt en egen församling, en trevlig liten plats med mycket musik och sång och vänliga människor. Jag började gå på deras gospel-kvällar när jag var 15 år gammal. När jag blev 20 flyttade jag till ett annat land. Jag har nyligen återupptäckt mitt gamla, andliga hem, nu på distans, via Facebook! Jag tror inte jag känner någon, men förut fanns det en massa kärleksfulla människor där. Min mamma blev givetvis rasande när jag började gå där när jag var ung. Man säger att “kroppen är den heliga andens tempel, därför är det förbjudet att smutsa ner den.” Om man skulle “knulla” sin professor utan kärlek, så skulle det definitivt vara att smutsa ner sin kropp. Därför lever jag i avhållsamhet och jag har tyvärr inte varit intresserad av någon man på jättelänge. Fast det skulle kunna vara trevligt att bara sitta och fika och prata, sittande i min trädgård. Min trädgård blev liksom substitut för umgänge med män, den är en andlig upplevelse för mig och tillräckligt stor för att sjunga gospel-sånger utan att någon annan störs av det. Nyligen flyttade det in en familj till närheten och damen är medlem i en bredvidliggande församling, med mycket utbyte så jag hoppas på mycket gemensam gospel-sång snart.