Jag kan inte tänka mig annat än att både kvinnor och män är mer benägna att stanna i destruktiva samborelationer i städer med bostadsbrist, skrev jag i ett blogginlägg från 2012.
En undersökning från SBAB visar att 21 procent av de tillfrågade skjutit upp en skilsmässa eller känner någon som gjort det på grund av bostadssituationen. I Stockholm var motsvarande procentsats 29 procent av de tillfrågade.
I en sund relation väljer man varandra varje dag. Man står inte ut med varandra. Bor man ihop gör man det för att man vill bo med varandra. Man gör det inte primärt för att minska de egna utgifterna. Att det kan vara mer ekonomiskt att dela på boendekostnaderna med någon får närmast ses som en bonus.
Vem som helst torde kunna lista ut att bostadsbristen leder till att en del samboende stannar kvar i osunda relationer för att de inte har något annat val. Det finns grader i helvetet. I mer allvarliga fall blir personer kvar i våldsamma relationer för att de annars riskerar att bli bostadslösa, något som ytterligare förstärker förövarens maktövertag.
En annan baksida med dagens bostadssituation är att personer flyttar ihop med varandra utan att säga upp sina hyreskontrakt. Den som flyttar in hos den andre behåller sin tidigare bostad som en slags trygghet och det kan man förstå för vem vill riskera att bli bostadslös i händelse av en separation? Ett annat skäl att behålla den tidigare bostaden är förstås rent ekonomiskt.
Ett förstahandskontrakt i Stockholm gör man sig inte av med i första taget. Ett kontrakt med den trygghet det innebär som hade kommit någon annan till del om personer kunde flytta ihop utan att behöva kalkylera med boende vid eventuell separation.