Det är med veganer som med barnfria. Man delar kosthållningen eller barnfriheten, men det behöver inte innebära att man skulle få ut någonting av att umgås med varandra. I övrigt kan man ha betydligt mer gemensamt med körsnärer och småbarnsföräldrar. Det är inte ens säkert att det ger någonting att prata om barnfrihet med en annan barnfri person. En del barnfria klarar man inte av, framförallt inte de som tycker illa om barn och unga, andra vill man lära känna och prata om allt möjligt med.
För mig är inte barnfri en identitet. Det är något jag är, men jag skulle inte säga att det är något jag gör. Det skulle inte falla mig in att kolla in vilka hotell och restauranger som är barnfria eller liknande innan jag bokar rum eller bord.
Det är enkelt att få för sig att bara för att någon bryter mot normen i något avseende så är den säkert intressant som person överlag, men då misstar man sig. Barnfria miljöer är inte befriade från begränsande normer. Barnfriheten blottar snarare andra normer. Veganer och barnfria kommer i alla uppsättningar. Barnfria är heterosexuella och monogama. Barnfria har husdjur. Barnfria äter djur. Barnfria är som alla andra i mångt och mycket fast utan barn. De är inte nödvändigtvis mer toleranta bara för att de begär att andra ska tolerera deras val.
Som barnfri vill man kanske tro att man har mer gemensamt med andra barnfria än vad man i själva verket har för annars blir urvalet av tänkbara personer att ha relationer med än mer begränsat. Det är nämligen inte helt ovanligt att barnfria inte vill leva med personer som har barn från tidigare relationer.