Läser om en 29-åring som vill sterilisera sig, men inte blivit tagen på allvar av den läkare hen träffat med anledning av det. 29-åringen ska ha blivit ombedd att återkomma om ett halvår när hen funderat igenom det mer. Använd preventivmedel och diskutera saken med en kurator. Läkaren ska också ha sagt att personen kan komma att ändra sig och känna annorlunda när hen har en stadig partner.
Personer som begärt att få sterilisera sig har olika erfarenheter av med vården. Kön, ålder, om man har barn sedan tidigare och om man har en partner verkar vara några faktorer som kan påverka bemötandet av den som vill sterilisera sig, men givetvis också vilken person inom vården hen möter. Vad den enskilda läkaren har för inställning till personer som inte vill skaffa barn. Det kan bli avgörande för om den som begär att få sterilisera sig får en remiss eller inte.
Steriliseringslagen (1975:580) reglerar sterilisering. En person som har fyllt tjugofem år får på egen begäran steriliseras, om han eller hon är bosatt i Sverige. Om sterilisering vägras, ska frågan omedelbart underställas Socialstyrelsens prövning, 2 §. Sterilisering får inte ske utan att den som begär åtgärden noggrant har informerats om ingreppets innebörd och följder samt, i förekommande fall, om andra möjligheter att förebygga graviditet, 5 §.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om sterilisering (HSLF-FS 2016:6) får sterilisering av en person som har fyllt tjugofem år inte utföras utan att personen har bekräftat att hen mottagit information enligt 5 § steriliseringslagen.
Före steriliseringen måste den som vill sterilisera sig träffa en kurator, barnmorska eller läkare, som förklarar vad en sterilisering innebär. Personen får skriva på papper för att intyga att den förstår innebörden av en sterilisering, att den som är steriliserad inte kan bli eller göra någon gravid. Detta för att försäkra sig om att personen vet vad den gör. I förekommande fall ska personen informeras om andra möjligheter att förebygga graviditet.
Personer som är sexuellt aktiva och inte vill ha barn har rimligen god kännedom om vilka preventivmedel som finns och hur man förebygger graviditet på olika sätt. Det säger nästan sig självt att personer som vill sterilisera sig inte vill använda preventivmedel för att förebygga graviditet. De vill inte – ursäkta ordmärkandet – förebygga graviditet. De vill ta bort fortplantningsförmågan.
Personer som begär sterilisering ska inte informeras om att de kan komma att ångra sig efteråt eller att de borde använda preventivmedel ifall de eventuellt träffar den rätta och kommer på att de vill ha barn. Den rätte för den som som inte vill ha barn torde rimligen vara en person som inte vill ha barn, åtminstone inte med dem. Vården ska heller inte undersöka varför personen inte vill ha barn. Vården ska informera om att sterilisering är ett oåterkalleligt ingrepp. Vården ska inte vara en förälder som försöker övertyga dig om att du borde fortplanta dig, att du kan komma att ångra dig om du inte gör det.
Steriliseringslagen eller Socialstyrelsens föreskrifter föreskriver ingen moralism, moraliserandet tycks istället vara en uppgift som en del personer inom vården givit sig själva.
En läkare som vägrar att sterilisera en person som har fyllt tjugofem år ska upprätta ett skriftligt beslut om detta. I beslutet ska skälen till vägran anges. Läkaren ska omedelbart överlämna beslutet till Socialstyrelsen för prövning. De journaler och övriga handlingar som Socialstyrelsen behöver för prövningen ska bifogas beslutet. Det framgår av Socialstyrelsens föreskrifter.
Det ska sägas att det finns personer som begärt sterilisering som har positiva erfarenheter av vården. Det varierar. Vissa kan berätta om läkare som behandlat den obligatoriska informationen som en formsak. Andra har fått argumentera för sin sak. Det påminner om när jag fick argumentera för att inte använda p-piller på ungdomsmottagningen som tonåring. Jag kände mig ifrågasatt. Första gången sådant händer är man kanske inte beredd på det. Inte ens om man blivit förvarnad. Man kan komma på i efterhand vad man borde ha sagt. Att man kanske borde ha spelat in samtalet till och med.
Jag har hört lite för många historier om hur personer blivit bemötta för att de haft flera sexpartners, att de föredrar att använda kondom framför andra preventivmedel eller för att de vill sterilisera sig eller för att inte kunna låta bli att fundera på vad jag ska säga om någon inom vården skulle synpunkter på hur jag lever. Det är tråkigt att vara förberedd på att bli ifrågasatt, men vårdpersonal är människor och vi vet allt för väl hur sådana kan reagera när någon avviker från normen. Därför är det bra att vara påläst. Låt dig inte överrumplas.