Jag är bara en passiv betalande medlem. Så har jag beskrivit några av mina medlemskap. Jag betalar in medlemsavgiften till flera föreningar vars grundläggande värderingar jag delar utan att vara en aktiv medlem. De senaste dagarnas rojalistiska yra i public service, men också kommersiella och sociala medier, har fått mig att överväga att gå med i Republikanska Föreningen. Det är inte första gången. Jag har funderat på saken tidigare när personer som borde vetat bättre frågat mig om jag följt de TV-sända kungliga bröllopen. Jag är ointresserad av äktenskap, oförtjänta titlar, uppdrag och privilegier. När personer frågar om man följer kungliga bröllop som om det blivit en del av att vara ett med samtiden känner åtminstone jag ett behov av att ta avstånd från monarkin.
På något sätt känns passiv betalande medlem som en mer träffande beskrivning av de som är medlemmar i olika butiker eller vad det nu är man är medlem i. Samtidigt kan man fråga sig hur en aktiv betalande butiksmedlem är. Här skiljer sig visserligen medlemskap i konsumentföreningarna knutna till Kooperativa förbundet från medlemskap i andra butiker.
Hur ord används förändras övertid. Jag har vant mig vid kassörskor som frågar om man är medlem. Det är inte konstigare än att de ibland ägnar sig åt merförsäljning och frågar om man vill ha en bulle till kaffet för 5 kronor extra. Jag har vant mig, men det innebär inte att jag börjat förknippa kundskap med medlemskap.
Jag skulle inte bli medlem i en butik för att påverka butikens beslut och verksamhet eller för att jag upplever någon form av samhörighet med andra medlemmar. Jag ansökte faktiskt om medlemskap i en kommersiell aktör för att de hade ett riktigt bra erbjudande en gång. Då pratar jag inte några kronor utan hundralappar.
Vi som förknippar medlemskap med någon form av ställningstagande kanske får acceptera att man kan vara kund och medlem samtidigt. Det handlar trots allt bara om hur ett ord används i en del butiker. Svårare att acceptera vore om personers enda engagemang bestod av styrelsearbete i bostadsrättsföreningar och konsumtion.
Bara för att butikerna vill att jag ska bli medlem behöver jag förstås inte bli det. För det första tycker jag inte om att få post.
För det andra vill jag inte lämna mer spår än nödvändigt efter mig. Det gör jag i och för sig redan. Den som finns till har inget riktigt val. Kan jag undvika att vara en del av kundregister och att mitt köpbeteende kartläggs gör jag det. Jag har ingen kontroll över den informationen, var den hamnar och hur den används.
Jag är inte medlem, men förstår om du måste fråga för din arbetsgivare. Jag tänker fortsätta betala in medlemsavgiften till olika föreningar, man jag tänker inte bli någon bonuskund som aktivt samlar bonuspoäng. Jag vill inte ha några kundkort som tynger min plånbok.