Många var vi som firade internationella kvinnodagen med den feministiska tidskriften Bang. Ni läste rätt, firade. Tiina Rosenberg var på plats och ägnade några ord åt låtsasfeminister som använder sig av feministiska argument som i själva verket motverkar feminismens egentliga syften. Rosenbergs anförande fick mig att tänka på feminister som använder feministiska argument för att driva sina särfrågor och partianslutna feminister som tar internationella kvinnodagen som en förevändning att prata partipolitik.
Den åttonde mars är alla (förutom några män som hyperventilerar efter internationell mansdag) feminister och givetvis kommer det att generera en del mindre genomtänkta uttalanden i feminismens namn. Först ut detta år var en moderat som twittrade: ”Till alla kvinnor: Grattis på internationella kvinnodagen”.
Reaktionerna lät sig inte vänta. ”Säger ni grattis till alla med HIV på internationella AIDS-dagen också?” undrade någon i en stund av klarhet och många hakade på. De som inte tagit nya moderaternas nya jämställdhetspolitik på allvar blev plötsligt förvånade när moderaterna visade sitt sitt sanna jag (som några uttryckte det). Det påminner om reaktionerna efter att radioprogrammet Kaliber ”avslöjade” Sverigedemokraternas verkliga agenda.
De feminister som skrattat åt moderaternas flörtande med feminister och unga kvinnor anser uppenbarligen att Moderaterna har ett tillräckligt stort förtroendekapital när det kommer till feministiska frågor att de låter en gratulation till kvinnor bli en förevändning för att twittra bort timmar av åttonde mars.
Det ska sägas att jag inte kan se mig själv gratulera kvinnor den åttonde mars, men jag tänker inte låtsas att de inte var i all välmening som en moderat grattade mig och andra kvinnor dagen till ära. Jag tänker heller inte låtsas att ett annat valresultat för snart fyra år sedan hade eliminerat behovet av åttonde mars, att det är på grund av moderaterna som vi påminner varandra om kvinnors situation runt om i världen den åttonde mars år efter år.
Åttonde mars är inte vad långfredag var för sextio år sedan även om de som försökte plocka billiga politiska på en moderats plumpa uttalande ville göra gällande att så är fallet. Det vet Bang (som ställde till med fest) och Sonja Schwarzenberger (som uppmanades oss att närvara).
Med en förhoppning om att ni kommer ägna lika många timmar åt att håna den feministiska tidskriften Bang och Sonja Schwarzenberger. Eller inte.