Vad kan du göra för att bidra till att göra din stad roligare under 2023? Katrineholms-Kurirens Catarina Nitz uppmanade oss att fundera på saken inför det stundande nyåret.
En för mig dittills okänd medieprofil, Mauri Hermundsson eller Mustiga Mauri, ska ha utnämnt Katrineholm till Sveriges tråkigaste stad. Några katrineholmare ska ha tagit illa vid sig av utnämningen som man skulle kunna hoppas i vart fall sätter en kommun på kartan, men hur många vet var stående skämt-tråkiga Flen ligger? Jag hade ingen aning när jag tackade ja till att åka dit. Järnvägsknuten Nässjö har i alla fall den fördelen att tågresenärer passerar stan på vägen till Lund och Malmö.
”Så var det dags igen. Nu har staden Katrineholm blivit utpekad som Sveriges tråkigaste. Denna gång av Aftonbladet-, Youtube- och TV4-profilen Mauri Hermundsson, mer känd som Mustiga Mauri.
Egentligen är ju alltihop en skitsak. Mauri Hermundsson har fått svara på fem snabba frågor i samband med sin medverkan i Bianca Ingrossos talkshow ”Bianca” på Discovery +. En av frågorna var: ”Vilken är Sveriges tråkigaste stad?” (Katrineholms-Kuriren 17/12-2022)
Jag har verkligen ingen aning om vad jag hade svarat på den frågan och då har jag ändå funderat en stund. Jag har knappt varit i norra Sverige trots att jag är född och uppvuxen i södra Norrland, men jag besöker gärna svenska småstäder. Jag tänkte att Katrineholm var en fin stad den gången jag var där. Det var sommar.
Kommunens slogan är utmärkt alldeles oavsett hur väl den överensstämmer med verkligheten. Förhoppningsvis vårdar katrineholmarna varumärket, men även om de inte gör det är det bara en kommunslogan. Det har väl aldrig varit meningen att man ska ta dem på allvar? Jag tittar på dig, Skurup.
Strax innan jul satt jag i vardagsrummet i mitt föräldrahem i Västernorrland. TV:n stod som vanligt på i bakgrunden. Jag blev milt sagt förvånad när den där Mustiga Mauri som jag hade läst om bara någon vecka tidigare dök upp i rutan. Inte nog med det. ”Mauri – Vad hände sen?” sändes från hålan jag växte upp i. Bruksorten jag var på besök i. Ingen av oss hade hört talas om det tydligen virala ”fick bilen i hövvet”-klippet som avsnittet handlade om.
Från soffan såg min uppväxtort förvånansvärt gemytlig ut. Hemvändaren som gör ner sin ursprungsmiljö är en uttjatad genre så jag stannar där. Dricksvattnet är fantastiskt. Hermundsson framstår som hemvändarens antites. Nyfiken och inkännande. Uppträder inte alls som någon som bara vill få bekräftat att det var rätt beslut att ta sitt pick och pack och dra så fort tillfälle gavs. Om Mustiga Mauri tycker att en stad är tråkig är det antingen oförargligt. Eller en bedrift.
”Det är lätt att bli antingen arg eller raljera kring utnämningar av det här slaget. Men egentligen håller jag med Mustiga Mauri om att Katrineholm är en tråkig stad. Och jag tycker att det är en viktig fråga som faktiskt förtjänar att diskuteras seriöst, inte bara i Katrineholm, utan i alla kommuner.
För att människor verkligen ska trivas måste det finnas möjligheter att roa sig. Helst utan att vara tvungen att ha en stor bekantskapskrets och en rymlig villa eller lägenhet att träffas i.
[…]
Vi kan tjata oss blå på kommunpolitiker och krögare om att fixa lite mer drag på stan, men ytterst handlar det om oss invånare själva. Går inte vi inte ut så blir det dött och tråkigt helt enkelt. Krogar stänger…”
Med tanke på den höga inflationen låter det ovanligt hårt att säga att vi får de städer vi förtjänar men nog ligger det något i det.
Flera år innan pandemin, innan Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina, beskrev Peter Kadhammar en stad utan kulturinrättningar som Hedengrens bokhandel träffande som ”ingen riktig stad utan bara en anhopning av stenhus, överbelastade gator och trafikljus”. Lägg till tomma lokaler. Det är förstås lika sant efter pandemin. Jag tänker på caféer, barer, museer, konsthallar, klubbar, kvartersbiografer och bokhandlar.
De av oss som vill ha levande städer med ställen där människor kan mötas som varken är hem eller arbetsplats får hjälpas åt och stötta dem efter bästa förmåga.