Högsta förvaltningsdomstolen säger nej till Skurups kommuns förbud mot huvudduk i kommunala förskolor och grundskolor. Kläder som uttrycker religionstillhörighet omfattas av yttrandefriheten. Enligt domstolen finns inget lagstöd för den inskränkning av yttrandefriheten för enskilda som Skurups beslut utgör.
I december 2019 biföll kommunfullmäktige i Skurup en motion från Sverigedemokraterna om att inte tillåta huvudduk, burka och niqab och ”andra klädesplagg som har till syfte att dölja elever och personal” i kommunens förskolor och grundskolor.
Motionen som har rubriken ”Huvudduks förbud [så!] i Skurups kommuns skolor och förskolor” slår fast att i Sverige är det ”svenska värderingar” och jämlikhet som gäller.
I Sverige ska det inte råda något krav på att ”dölja ansiktet eller håret”. Och det gör det inte heller. Sverige är inte Iran eller Afghanistan. Sverigedemokraterna i Skurup går längre än så och vill inte ens tillåta elever och personal att använda vissa, med islam förknippade, klädesplagg i skolan.
För att signalera att det är förtryck att av religiösa skäl kräva en viss klädsel av kvinnor förbjuder man klädseln ifråga.
Sverigedemokraterna må slänga sig med ”kvinnoförtryck” och ”patriarkalt förtryck” men partiet har aldrig förmått ge intrycket att kvinnors fri- och rättigheter är något att slå vakt om. Särskilt inte utrikes födda kvinnors. Istället är budskapet att om det är så viktigt att bära huvudduk ska man inte bo i Skurup. Eller övriga Sverige, får man anta.
HFD har gjort en laglighetsprövning av kommunens beslut i enlighet med kommunallagen. HFD prövar inte om beslutet är lämpligt utan endast om det strider mot lag eller annan författning. Resultatet av en sådan prövning är antingen att beslutet ska stå fast eller upphävas. HFD har ingen befogenhet att ändra det överklagade beslutet som sådant och sätta ett annat beslut i dess ställe.
Av domen framgår bland annat att religionsfriheten – friheten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion – utgör ett skydd mot ingrepp från det allmänna.
(Enligt regeringsformen får religionsfriheten för andra än svenska medborgare begränsas. Därmed inte sagt att det är fritt fram att begränsa ”utlänningars” religionsfrihet. Det finns principer och annat att på juridiska beakta. Till exempel konventioner som vi åtagit oss att följa.
Det är över huvud taget inte föremål för HFD:s prövning men i Sverigedemokraternas motion nämns ”deras gamla hemländer”, invandring, invandrare. Vi har barn i svenska skolor som bär slöja och är födda i Sverige och/eller är svenska medborgare. Var misstänksam när ett parti som osynliggör svenskar påstår att de vill uppvärdera det svenska medborgarskapet. För Sverigedemokraterna är det förstås ointressant hur det ligger till. De vill signalera att muslimer inte ska bo i Skurup. Och den signalen lär få ha missat.)
Religiösa uttryck kan också falla in under någon av de andra opinionsfriheterna, t.ex. yttrandefriheten. En koranbränning kan betraktas som ett yttrande på samma sätt som bärandet av vissa klädesplagg kan vara en uttrycksform som omfattas av den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Jag tror i ärlighetens namn att många sverigedemokrater inte känner till detta. Det är min välvilliga tolkning. Min ovälvilliga är att de endast ger sken av att bry sig om yttrandefrihet och kvinnors rättigheter när det passar deras syften. När de kan använda kvinnors frihet som slagträ i en politisk debatt som endast syftar till att svartmåla invandraren. Invandraren som kanske inte ens är en invandrare utan bara någon som Sverigedemokraterna inte uppfattar som tillräckligt ”svensk” och därför inte borde leva i Sverige.
”Huvudduk, burka, niqab och liknande klädesplagg kan bäras som uttryck för en kulturell sedvana. I många fall kan dock bärandet vara motiverat av religiösa skäl, t.ex. i enlighet med en sedvana inom islam. Att bära sådana klädesplagg kan således vara ett uttryck för religionstillhörighet och omfattas då av skyddet för yttrandefriheten. Bärandet av sådan klädsel får därmed begränsas enligt vad som gäller för inskränkningar av yttrandefriheten.” (p. 28)
”För att ett ställningstagande mot bärandet av klädesplagg som ger uttryck för religionstillhörighet ska utgöra en begränsning av yttrandefriheten krävs att det har faktiska effekter för enskildas frihet att uttrycka tankar, åsikter eller känslor.” (p. 30)
Enligt HFD har kommunens beslut sådana faktiska effekter för enskilda att det utgör en begränsning av yttrandefriheten. En begränsning av yttrandefriheten måste för att vara tillåten ha stöd i lag. Något sådant lagstöd finns inte.
Inskränkningar av enskildas rättigheter. Det är viktigt att benämna saker vid dess rätta namn. Låt dem inte reducera det till en fråga om klädesplagg.