Naturvårdsverket har i sin rapport Allmänheten om klimatet 2021 undersökt allmänhetens attityder till klimatfrågan.
8 av 10 tror att Sverige kan göra något för att bromsa klimatförändringen. Förhoppningsvis anser lika många att Sverige också borde något. Sverige bör till exempel fasa ut miljöskadliga subventioner och låta förorenaren betala för sina klimatpåverkande utsläpp. 8 av 10 tror också att de själva kan göra något för att bromsa klimatförändringen.
Enligt rapporten har andelen som har dåligt samvete för sin klimatpåverkan minskat jämfört med resultaten från liknande undersökningar som genomfördes 2018 och 2015.
I Dagens Nyheter går att läsa att ”45 procent säger att de sällan eller aldrig får dåligt samvete för att saker de gör påverkar klimatet negativt. 2018 och 2015 låg den procenten på 40. […]
Varför det har förändrats har Naturvårdsverket inte undersökt.
– Men man kan spekulera att vi är mitt i en pandemi och vi har flugit och rest mindre och ändrat våra konsumtionsvanor, säger Johan Bogren, chef för klimatstyrmedelsenheten på Naturvårdsverket.”
Skulle personer ha dåligt samvete för sin klimatpåverkan i lägre grad för att de har flugit och rest mindre (kanske inte alls) under pandemin på grund av omständigheter som de inte har kunnat påverka? I mina öron låter det banalt, men människan kanske är banal. Gäller det förresten oavsett vad de svarande som har stannat på marken och dessutom hemma har ägnat sig åt istället?
Svarar en lägre andel personer personer att de har dåligt samvete för sin klimatpåverkan för att allt fler agerar med klimatet bästa för ögonen nuförtiden, inte sällan handlar det om att avstå från saker, eller har färre dåligt samvete av andra orsaker?
Jag upplever att allt fler pratar om att det inte är upp till individen att lösa klimatutmaningarna. Individen kan inte fasa ut alla fossila bränslen och dess utsläpp eller minska industrins utsläpp av andra växthusgaser. Tar man till sig det budskapet, vilket jag gör samtidigt som jag försöker göra det jag kan på individnivå, är man kanske mindre benägen att gå omkring med dåligt samvete för sin negativa, och allt annat än ofrånkomliga, klimatpåverkan. Det är inte mig det är fel på, det är samhället, som jag visserligen är en del av.
Jag ser inget egenvärde i att ha dåligt samvete över sin klimatpåverkan, det beror helt och hållet på varför man har dåligt samvete och vad man gör av det. Det är resultaten som räknas.
Dåligt samvete kan säkert vara en drivkraft för vissa, men det är knappast den enda. Inte behöver man ha egna barn heller för att bry sig om nuvarande eller kommande generationers framtid även om det ibland kan låta så.
Mina fördomar säger mig att personer som engagerar sig för klimatet på olika sätt har mest dåligt samvete för sin negativa klimatpåverkan. Jag tror inte att det är personer som 2021 lovar sig själva att börja källsortera som framförallt driver det dåliga klimatsamvetet. (Jag tycker att det är så konstigt, men bättre sent än aldrig. Jag är uppvuxen med en förälder som alltid har källsorterat. Det har varit en så självklar syssla i hemmet, ungefär som att diska
Vidare tror jag att i vilken mån vi har dåligt samvete över vår negativa klimatpåverkan är ett ganska dåligt mått på om vi “bryr oss” om klimatet även om det får förutsättas att man bryr sig om det man klarar av att uppbåda dåligt samvete inför. De som inte bryr sig om klimatfrågan över huvud taget torde vara överrepresenterade bland de som aldrig drabbas av dåligt samvete över sin egen otillräcklighet.
Jag har överlag inte dåligt samvete för min klimatpåverkan. Jag har ingen aning om jag borde ha det och tycker i ärlighetens namn att det är en ganska ointressant sak att fundera på om jag som individ borde gå omkring om må dåligt över mina beslut i vardagen. Det hjälper ingen fattig. Det räddar inte klimatet.
Jag har aldrig flugit med min familj. Någonstans vore det orimligt om jag hade mer dåligt samvete för min klimatpåverkan än vuxna som åker på flera weekendresor per år men är noga med vad deras plastflaskor (inte) innehåller. Är det något jag kan ha dåligt samvete för i flygsammanhang är det att jag ett antal gånger har rest med några lågprisbolag inom Europa som nog inte har haft den bästa personalpolitik.
Enligt rapporten har de svarande också fått ta ställning till vilka åtgärder de själva skulle kunna tänka sig att vidta för att minska sina klimatpåverkande utsläpp.
Jag funderar på hur jag ställer mig till att exempelvis ”Åka mer kollektivt”, ”Äta mindre kött” eller ”Köra långsammare, t.ex. 90 istället för 110 km/h” om svarsalternativen är följande: ”Ja, absolut”, ”Ja, kanske”, ”Vet ej”, ”Nej, knappast” och ”Nej, inte alls”. Det ska sägas att respondenterna åtminstone fått svara på om de brukar köra bil eller inte.