Jag har inga belägg för det men jag anar att det är samma personer som menar ciskvinnor när de säger ”kvinnor” som menar vaginala samlag när de säger ”sex”.
Jag är för ett språkbruk som inkluderar den tilltänkta målgruppen men framförallt uppskattar jag ett språkbruk som är tydligt och precist. Ofta går dessa saker hand i hand.
Förra veckan uppmärksammades 1177 Vårdguidens språkliga riktlinjer som rekommenderar att ordet ”kvinna” undviks ”för att beskriva att kroppar ser ut på vissa sätt”.
Sveriges tidigare utrikesministern Margot Wallström frågar sig om ”kvinnor inte längre ska få kalla sig kvinnor”. ”Kan det verkligen stämma att Vårdguiden rekommenderar att man ska sluta använda orden kvinna och man, inkl i sammanhang där det handlar om graviditeter och prostatabesvär?!” (Twitter 7/5-2021)
Som exempel på när Vårdguiden rekommenderar att ordet ”kvinnor” undviks anges texter om ätstörningar, graviditet och förlossning. Vidare anser Vårdguiden att ordet ”män” bör undvikas i information om prostatacancer.
Vårdguiden är inte Språkrådet. Vårdguidens språkliga riktlinjer handlar inte om hur du och jag ska uttrycka oss om exempelvis graviditeter och förlossningar även om den del oroar sig för att Vårdguidens könsneutrala språkbruk kring erfarenheter som många kvinnor delar ska påverka gemene mans inställning till begreppet ”kvinna” och bidra till ett osynliggörande av kvinnors erfarenheter samt förhindra könsbaserad statistik.
Jag läser en text om ätstörningar under graviditeten på Vårdguiden och texten lider verkligen av att den inte behandlar gravida kvinnors ätstörningar under graviditeten. ”När du är gravid växer magen och kroppen förändras. Det kan kännas jobbigt. För dig som tidigare har haft ätstörningar finns en risk för återfall under graviditeten.” Varför kan de bara inte skriva ”När du som kvinna är gravid…”? Det hade verkligen hjälpt mig och många andra kvinnor.
Eftersom jag trots all den tid jag ägnat åt Twitter med dess teckenbegränsning alltid söker på information om ”gravida kvinnor” snarare än om ”graviditet” är det enkelt att gå miste om värdefull information om Vårdguiden undviker att skriva ut ”kvinnor”.
Nej, jag tror uppenbarligen inte att könsneutrala informationstexter om graviditet och livmoderhalscancer är något hot emot kvinnor eller riskerar att osynliggöra kvinnors erfarenheter. Däremot känns det angeläget att information är träffsäker. Transpersoner har samma rätt till ett respektfullt bemötande vid vårdkontakter som andra vårdsökande.
Jag håller med sexualupplysaren Inti Chavez Perez som tror att information om fysik hälsa kan bli mer tydlig om den är könsneutral utan att vara kroppsneutral:
”– Fysisk hälsa handlar om kroppar och inte identitet. Genom att lyfta bort information om hälsa bort från identitet och in i kroppen, så blir det tydligare. Det blir mer korrekt och fler blir inkluderade. För det är klart du fortfarande är en kvinna även om du opererat bort livmodern.
[…]
– Jag tror att det blir en sammanblandning för Margot Wallström här. Att hon fruktar att en könsneutral hälsoinformation skulle övergå till att förhindra könsbaserad statistik och förståelse för orättvisor i vårt samhälle. Och jag tror inte att det behöver vara så.” (Expressen 10/5)
Handlar det här diskussionen om inkluderande språk eller handlar det snarare om att inte exkludera människor, är det ens någon skillnad?
Som Isobel Hadley-Kamptz skriver: ”Transmän blir gravida. Transkvinnor får prostatacancer. Transmän får livmodercancer. Detta är verkligheten. Verkligheten är också att transmän i mycket mindre utsträckning än ciskvinnor går på regelbundna cellprov. Om cellförändringar upptäcks tidigt är de lätta att ta bort, upptäcks de sent är de ofta en dödsdom. Om vi kan få fler transmän att gå på sina cellprover kommer vi alltså rädda liv. Att rikta kommunikationen om cellprov också till dem är ett sätt att nå dit. Än viktigare vore om juridiska män som har kvar livmoder automatiskt kallas till cellprov i stället för att som i dag själva behöva ringa och boka tid.” (Expressen 10/5-2021)
Målgruppen för det nationella screeningprogrammet mot livmoderhalscancer borde rimligen vara personer med livmoder (inom ett visst åldersintervall).
Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om villkor för avgiftsfri screening för livmoderhalscancer med gynekologisk cellprovtagning framgår att screeningen ska erbjudas till personer mellan 23-64 år ”som vid födseln har tillskrivits det juridiska könet kvinna”.
Kallelsesystemet utgår dock från kvinnliga personnummer och inte det juridiska kön en person tillskrivits vid födseln. Kallelsesystemet fångar därmed inte upp personer med livmoder som tillskrivits det juridiska könet kvinna vid födseln och ändrat juridiskt kön. Som Hadley-Kamptz skriver får transmän med livmoder själva vända sig till en gynekologmottagning och boka tid för provtagning.
I en information om att ”kvinnor mellan 23-64 år” regelbundet blir kallade till cellprovtagning för livmoderhalscancer är det till exempel relevant att nämna att kallelsesystemet utgår från kvinnliga personnummer.
Medierna rapporterade redan innan covid-19 om att en stor andel av de som kallas till cellprovtagning för livmoderhalscancer uteblir från de inbokade besöken. Personligen har jag varit på betydligt färre cellprovtagningar än vad jag borde givet min ålder. Jag flyttade först runt i Stockholm och sedan i Malmö och jag hade den ena ursäkten efter den andra. Sist jag blev kallad klädde jag dock av mig. Provtagningen tog bara några minuter och jag kan verkligen rekommendera det även om jag inte fick något diplom.
I sina riktlinjer rekommenderar Vårdguiden att man fokuserar på den minsta gemensamma nämnaren och tar bort ord som ”kvinna” eller ”man” eller skriver om för det fall att det är kroppsdelar och hormoner som är relevant för information snarare än kön. Riktlinjerna medger att vissa texter kan bli obegripliga om man tar bort orden. ”Då kan vi skriva ut orden för att så många som möjligt ändå ska kunna ta till sig texten. I så fall gör vi ordet klickbart och länkar till följande text.”
Enligt somliga hotas ordet ”kvinna” när vi använder oss av omskrivningar såsom ”person med livmoder” eller ”person som menstruerar” istället för att säga det vi enligt dem i själva verket menar, det vill säga ciskvinnor (som fortfarande menstruerar). För dem är det omskrivningar. De accepterar inte den grundläggande premissen att alla som har livmoder inte är kvinnor.
Om man med kvinna menar ”person med livmoder” exkluderar man inte enbart transmän med livmoder utan även ciskvinnor som fötts utan livmoder eller genomgått hysterektomi (läs: opererat bort sin livmoder).
Utöver att vilja inkludera transpersoner uppskattar jag verkligen att tvinga människor att läsa innantill. Det är klart att vi kan prata om ”kvinnor” när vi menar ”mammor” och låta kvinnorna som inte är mammor fatta att ”jaha, det här budskapet var inte avsett för mig”. Personligen hade jag föredragit om man hade vänt sig direkt till mammor eftersom jag ser en poäng i att tydliggöra att alla kvinnor inte är någons mamma.
Medan det går att ersätta eller ta bort könade ord i en text om ätstörningar under graviditeten utan att innehållet blir särskilt lidande är det svårt att ersätta eller ”ta bort” könade ord när man återger exempelvis rättsregler som är allt annat än könsneutrala. Rättsreglerna betyder faktiskt något medan jag har svårt att se att ordet ”kvinna” i sig tillför något till informationstexter om livmoderhalscancer eller graviditet.
Det kan säkert finnas sammanhang där det är relevant att skriva om just kvinnors erfarenheter av graviditeter, aborter och förlossningar. Framförallt kan det vara relevant för de som vill befästa att det endast är kvinnor som blir gravida och inget annat, men då är ens målgrupp kanske inte personer som söker information om graviditet primärt. Visst är det intressant hur många män som plötsligt blivit intresserade av frågor som rör livmoderhalscancer och graviditet?
Texten om ätstörningar under graviditeten som jag nämnde ovan undviker ordet kvinna utan att vara obegriplig. Inte nog med att texten är fullt begriplig har jag svårt att se vad ”kvinna” hade tillfört i sammanhanget. Om du tycker att det är relevant att läsa om att just kvinnor kan bli gravida (inte alla kvinnor, läs gärna på om barnlöshet), har du funderat på varför k-ordet är så viktigt för dig? Finns det kanske även annan ”fakta” som känns relevant för dig i sammanhanget?
Oavsett om vårdguiden undviker att använda ordet ”kvinna” i sina texter där de bedömer att det inte tillför något eller rentav bedömer att ett exkluderande språkbruk skulle kunna försämra människors tillgång till vård är jag fullständigt övertygad om att du fortfarande kommer att kunna prata om kvinnors erfarenheter av mens, preventivmedel, aborter, graviditeter, missfall och så vidare. Inte bara kvinnor, inte alla kvinnor, kommer en del av oss fortsätta påtala.
Du kommer fortfarande kunna använda hypotetiska argument om hur annorlunda världen hade varit om ”män hade mens”. Människor kommer förstå att du syftar på att för de allra flesta överensstämmer deras juridiska kön med det kön som de tilldelades vid födseln.
Du kommer fortfarande kunna prata om förtryck kopplat till reproduktionsförmåga och eftersatt förlossningsvård. Om hur kvinnor fortfarande förväntas föda barn. Om hur kvinnor förväntas vara någons mamma i första hand, och någons kvinna i andra hand, med allt vad det kan innebära i termer av ojämställdhet och stereotypa könsideal. Någonstans kanske individen får plats att bli till och frodas.
Du kommer fortsätta kunna prata om ”sex” när du uteslutande menar ”vaginala samlag” för inget tycks ha hindrat dig hittills och jag kommer att fortsätta himla med ögonen när du gör det.