Sedan Coronavirusutbrottet har memes delats om introverta som lever drömmen i hemmakarantän. Jag har framförallt läst introverta som menar att de praktiserat social distans sedan urminnes tid, introverta som knappt märkt av någon förändring i sina liv utöver att åtminstone en del av dem numer kan arbeta hemifrån. Inte alla introverta!
Kanske har en del av er läst Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking av Susan Cain eller Introvert: den tysta revolutionen av Linus Jonkman. Kanske har en del av er gjort personlighetstester och fått reda på att ni är antingen extroverta eller introverta.
Merparten av oss är inte antingen eller utan vi är någonstans på ett spektrum mellan extrovert och introvert. Några som inte kan ”välja sida” menar att de är ambiverta eftersom de kombinerar introverta och extroverta drag. Ambiverta är som religionsdebattens motsvarighet till agnostiker och ungefär lika spännande.
Vem har inte en släng av både det ena och det andra? Säg den extrovert som inte innehåller spår av introvertism efter firande av högtidsdagar med familjen. Det är mänskligt att ha behov av återhämtning och att kunna stänga dörren om sig. Behoven ser olika ut och återhämtningen kan ta olika lång tid.
Utan att genomgå en personlighetstest vet jag att jag är betydligt mer introvert än extrovert. Vad har jag då gemensamt med personer som sjunger hemkarantänens lov och redan praktiserar social distans? Inte mycket!
Ur Ställ ut en väktare av Harper Lee
Jag uppskattar tystnad. Samtidigt uppskattar jag att ha människor runt omkring mig förutsatt att jag tillåts vara tyst. Jag kan för all del vara social i sammanhang där jag känner mig bekväm – en del av mina vänner tycker att jag pratar för mycket. Bekväm är jag som regel med människor som jag har något gemensamt med och i sammanhang där jag har valt att vara social. Mingel med okända människor eller att vara i centrum går bort, men däremot uppskattar jag att träffa nya människor, gärna i mindre sällskap.
Är det någonting jag inte klarar av är det påstridig butikspersonal eller personer som konverserar med mig på gymmet. Jag hade gärna bokat en tyst klippning – vissa frisersalonger faktiskt erbjuder det.
Min favoritsort av evenemang är bokreleaser. Nyutgivna böcker finns till försäljning och du kan åhöra samtal om dessa. På en bokrelease är det socialt acceptabelt att placera sig i ett hörn och läsa ur en bok medan man sippar vin och håller käften. Du har människor runt omkring dig så det är knappast fråga om någon social distans, men du måste inte mingla runt.
Jag är introvert och lider av att vara i hemmakarantän. Jag brukar läsa böcker och dricka kaffe på caféer flera gånger i veckan. Hälsningsfraser byts, men det är ett minimum av social interaktion. Jag tycker om att gå på konserter, gå ut och dricka öl med trevliga personer, styrketräna på mitt gym, besöka biblioteket och vara själv bland andra människor.
Det finns förstås introverta som helst inte går utanför dörren och inte tycker om att träffa andra människor, men hur representativa är de? Jag har ibland beskrivit mig själv som sällskapssjuk. Vad och med vem man pratar om är dock betydligt viktigare än att man pratar. Googla ”Saker introverta gärna pratar om” om du inte har något bättre för dig.
För mig är hemmet framförallt sovplats och förvaring, det är inte där livet händer som i IKEA-reklamen.
Wow, jag känner igen mig så väl i det du beskriver – att vara själv i ett sammanhang med andra människor.
Brukar beskriva mig som en sällskapssjuk introvert. 🙂
Emma: Då är vi minst två sällskapssjuka introverta 🙂