”Frågan är också om det är värt tid och ansträngning att ta sig till en stadskärna för att gå på café om det inte kan kombineras med annat.” skriver Johan Anselmsson och Ulf Johansson, professorer i marknadsföring vid Ekonomihögskolan i Lund, i ett debattinlägg om cityhandelns död (Sydsvenskan 17/11-2019).
Nu är det inte förknippat med någon ansträngning för mig att ta mig till ett café eftersom jag bor i stan men jag skrattade för mig själv när jag läste detta. Nog har jag förstått att alla inte frekventerar caféer flera gånger i veckan, men för mig är närheten till caféer avgörande för var jag vill bo.
För mig blir det snarare en ansträngning att shoppa vare sig butikerna är belägna i stan eller i någon shoppinggalleria ute på landet. Visst kan jag cykla till Svågertorp om jag absolut behöver något, men jag tycker att konsumtion av varor är tråkigt och skjuter inte sällan på inköp i flera år. Och känner mig som en idiot när jag väl köper det där jag länge velat ha. Det kan vara en pryl som kostar bara några hundra.
Jag äger inte ens ett par grytlappar men kan inte motivera mig själv att gå ut och köpa ett par. Kanske kan jag sy ett par egna?