Kanske är posterotiken bara det här: den nu helt blasé kvinnan som gjort allt och kan berätta att det faktiskt inte var särskilt kul att knulla. Jag läser Tone Schunnesson om sex som livsstilsprojekt och konsumtionsvara. Har inte den här texten skrivits tidigare är den första tanken som slår mig utan att jag kommer på några exempel. Jag lämnas bara med en känsla av att jag läst om ”vi provade fri sex och det gav inget”, ”posterotik” och dejting som konsumtionsvara till ledes.
Kanske borde jag läsa texten som en betraktelse av samtiden och fundera på om jag hade skildrat den annorlunda. För den här sortens texter konstaterar mest, de föreslår inga tänkbara förhållningssätt till sex och det är kanske inte deras uppgift heller. Hur har jag själv skildrat sex? Jag har främst skrivit om sex som något vi har och tänker på. Inte sällan som något människor skulle vilja ha mer av – och bättre. Det är inte hos mig ni hittat skildringar av sex som något flyktigt ett klick bort.
Jag brukar påminna mig om varför jag har sex. Det är inte för att Tinder finns. Det är inte primärt för att det finns personer vill ha sex med mig. Sex har ett egenvärde för mig som är svårt att sätta ord på. Jag mår bättre av att ha sex.
För andra verkar snarare sexuell återhållsamhet ha ett egenvärde. En del tänker sig att sexuell väntan är ett mått på hur väl en relation kommer att löpa ut. Ett sådant antagande bygger på att andra saker kommer vara viktigare än sex och det tycker jag också på sätt och vis, men sex är fortfarande oerhört viktigt för att jag ska må bra.
Att någon gärna vill ha sex med dig och inte velar fram och tillbaka med vad den vill kan faktiskt vara ett mått på just det, att hen vill ha sex med dig. Det måste inte betyda att hen skulle kunna ”dra över” vem som helst. Eftersom ni inte drog ut på det till femte dejten finns ingenting att bygga vidare på: Vem kom ens på det?
Var gärna seriös med dina avsikter, men förvänta dig inte att du framstår som mer seriös om du drar ut på sex.