Det är något med gemensamma tvättstugor som tar fram det sämsta inom oss. Det är som att vi är rustade för konfrontation i tvättstugan. I tvättstugan är vi som passar tider, och vet att en tvättmaskinsminut är en egen tidsenhet, misstänksamma mot vår tvättande omgivning. Vi som tömmer filtret bara väntar på att bli falskeligen anklagade. Sinnesstämningen hos personer som skriver arga lappar i tvättstugor, eller över huvud taget för den delen, vågar jag inte uttala mig om.
Jag skriver inte arga lappar. Jag skriver passivaggressiva statusuppdateringar istället. Jag föredrar lappar med kärleksfulla anteckningar. Kanske för att jag är uppväxt med min mors morgonlappar med dittecknade figurer: God morgon Johanna! Vill du vara så snäll att ta hand om om tvätten? Mamma.
I tvättstugan måste vi samsas med andra. Människor vi kanske inte ens hälsar på när vi möter dem i trapphuset. Jag har som ambition att hälsa på personer, så väl boende som lokalvårdare, i trapphuset och i tvättstugan.
Vi är några som hälsar på varandra i mitt studentboende. Jag tror att vi som är inflyttade, vare sig vi kommer från något mindre samhälle eller från något mer socialt kompetent land än Sverige, kan ta åt oss äran för denna kultur av att man, åtminstone ibland, hälsar på okända människor i sin omgivning.
Var du hälsar på en granne kan vara avgörande för hur det tas emot. Det är ganska smärtfritt att hälsa på grannar man möter i trapphuset. Man passerar bara varandra och som regel är det ingen som förväntar sig mer av dig än att du klarar av att hälsa. I hissar och tvättstugor är det annorlunda. Om personen som tilltalar dig i hissen bara inte har förstått att så gör man inte i Sverige, med Sverige ska förstås storstäder där inte alla storstadsbor är oförmögna att hälsa på och ja, se varandra, är den som är i färd med att säga något till en i tvättstugan garanterat ute efter en. Vad har jag nu gjort? Vad ska hen nu klaga på?
I tvättstugan kan man andas ut om det visar sig att grannen som tog till orda bara ville hälsa på en. Du hade lika gärna kunnat bli beskylld för att inte ha tömt tvättmaskinen. Någon annans tvättmaskin.
Det sägs att svenskar är konflikträdda. Det är vi säkert, men inte i tvättstugan. I tvättstugan går vi loss. Hellre få utlopp för sin inre rageaholic och utsätta fel person för ett förlösande rage än att ställa en enkel fråga. Inget ”är det möjligen din tvätt?”.
Medvetenheten om att en inte obetydlig andel av befolkningen är konfliktbenägna i tvättstugor gör att konflikträdda ser sig som lovligt byte för alla konfliktbenägna. Därav misstänksamheten hos tvättstugepersonerna som med något otrevligt i blicken hälsar närmast pliktskyldigt. Man måste förstå dem också, att tvätta är trots allt något av det tråkigaste man kan ägna sig åt. Och än tråkigare lär det ha varit innan tvättmaskinerna. Fråga mig inte ens varför jag inte vill ha barn.
Samtidigt är jag positiv till att Sverige är ett land med gemensamma tvättstugor. Jag tycker inte om att boka tvättid och behöva vara låst till hemmet i flera timmar, men jag tilltalas av att jag inte behöver äga en egen tvättmaskin eller vända mig till någon tvättomat.
Människor som i vanliga fall har svårt för att hålla tider har ingen förståelse för de som är tidsoptimister i tvättstugan. Personer som inte tar ut sin tvätt när maskinen är klar. Hur svårt är det att ställa en timer? Ungefär lika svårt som det är att respektera människors tid i andra situationer, antar jag.
I våra bokningsbara tvättstugor kan man överta någons bokade tvättid om den inte påbörjas inom 30 minuter. Det är ändå ganska generöst. I andra tvättstugor tar människor varandras tvättider och använder tvättmaskiner som tilldelats någon annan. Antagligen med förhoppningen om att inte bli påkomna eller så förnekar de bara likt cyklister som blivit polispåkomna med att ha kört mot rött. Annars kan man alltid hoppas på att bli påkommen av någon konflikträdd som är mer överseende med att personer tar sig friheter på andras bekostnad. Var hen beredd att lägga beslag på den tvättmaskin som jag hade tänkt använda hade hen nog ett större behov av den.
Tvättrelaterat:
När jag bodde på Gärdet brukade jag passera en kvinna som satt och tiggde i tunnelbaneuppgången. Vi hälsade på varandra och ibland, inte sällan med en känsla av dåligt samvete, gav jag henne lite pengar. Jag provade att säga dja devlesa (Gud vare med dig), hälsningsfras på romani, till henne trots att jag inte är det minsta religiös. En hälsningsfras som jag lärde mig av att läsa Rola Brentlins och Aaron Israelasons utmärkta bok Vi kallar dem tiggare. Luminita, som hon heter, förstod mig men rättade mitt uttal. Dagens Nyheter skrev om Luminita, som även sålde begagnade böcker, för drygt 2 år sedan. Hon berättade om dagliga trakasserier, ”Det finns en person som kommer vid två- tiden. Han går alltid förbi och sparkar till min lapp, varje dag sparkar han ned den. En annan går förbi varje morgon och visar fingret åt mig.”, men också om en 14-åring som ingav hopp om mänskligheten:
”– De flesta som bor här är snälla. En 14-årig tjej kommer på söndagar för att ta våra kläder till tvätt. Visserligen sitter jag och tigger men jag kan inte se ut hur som helst, säger hon samtidigt som hon ser lite besviken ut över att den stora fluffiga bakelsen hon har beställt visade sig vara en hård maräng. Hon äter den senare säger hon.”
För en tid sedan började jag prata med en person i vår drop in-tvättstuga. Utmärkt för oss spontantvättare. Han frågade om jag var från Umeå. Det gjorde mig på gott humör då många jag möter tror, eller kanske snarare utgår från, att jag är från Stockholm. Själv var han från Piteå.
En gång matchade jag med en man på Tinder som hade flera bilder. En bild föreställde honom när han satt på golvet och drack Staropramen på flaska i en tvättstuga. Trodde jag. I själva verket satt han på någon balkong och drack öl. Jag hade svårt att dölja min besvikelse. Jag försökte inte ens. Han hade i alla fall behållit bilden när jag svajpade förbi honom senast.
Sex ovanpå tvättmaskiner som centrifugerar är för övrigt överskattat. Med reservation för att jag inte har provat att ha sex på en tvättmaskin i ett gemensamhetsutrymme.