Expressens ledarsida påminner mig om de liberala lackmustesten från förrförra mellanvalsperioden.
”Vi har fått en grund och vulgär debatt om vem som är en äkta liberal och inte. Få utomstående har några synpunkter på hur en riktig socialist ska låta eller vad en äkta konservativ får tycka. Men när det kommer till just liberalerna – både med stort och litet l – är engagemanget gränslöst. Otaliga artiklar skrivs på temat att X eller Y minsann är en oäkting i den liberala familjen.” skriver Anna Dahlberg.
Perioden då vad liberaler tyckte i ett fåtal sakfrågor blev avgörande för om de var ”äkta” eller inte. Frågor som sex mot ersättning och avkriminalisering av droger för eget bruk. Då var och varannan självutnämnd liberal (det är trots allt ingen skyddad titel) delade sina liberala Political Compass-resultat på bloggar och sociala medier. Jag minns liberaler som försökte övertyga andra om att någon inte var liberal, men också de som var mer liberala än alla andra. Så liberala att något politiskt parti inte var litet nog åt dem.
Jag förstår om klubben för inbördes beundran intresserar sig för vem som är liberal på riktigt men för de allra flesta torde det te sig ganska märkligt. Alldeles som om det fanns någon konsensus bland gemene man om att liberalism är grejen, vilket de heller inte menade i och med all energi de ägnade åt den kompakta frånvaron av äkta liberaler, det fåtal som klarade deras hemmasnickrade liberala lackmustest.
Därmed inte sagt att inte Birgitta Ohlsson med flera har en poäng när de menar att namnbytet till Liberalerna förpliktigar. Annars blir det bara idéprogramsliberalism av alltihopa. Ett parti byter rimligen inte namn till liberalerna i bestämd form om det inte har någon som helst ambition om att bedriva en liberal politik kan man tycka, men namnbytet kan också förstås som ett sätt för partiet att passera som liberalt eller i vart fall mer liberalt än andra. Partiet hette i och för sig Folkpartiet liberalerna tidigare även om man sa (och fortfarande säger) Folkpartiet.
Debatten om vad som är liberalt är inte ny. Kanske är det nya att utomstående icke-liberaler lägger sig i och till skillnad från tidigare vill snäva in vad det innebär att vara liberal. Tidigare har liberal och inte minst nyliberal slarvigt använts om personer som tycker annorlunda. Kanske också som i det aktuella fallet att utomstående till både ideologi och parti försöker frammana folkpartistens inre liberala kompass i sin kritik av partiet.