”Ansvaret att städa upp föll på Cristina Stenbeck, då 24 år gammal. Det är en ålder då många vanliga människor är fullt sysselsatta med koka snabbmakaroner i studentlägenhetens Ikeakastrull eller lära sig betala räkningar på egen hand. Cristina Stenbecks tillvaro blev lite mer komplicerad än så, för att uttrycka sig milt. Saker på agendan: rädda sfärbolag från konkurs, hålla sams i familjen och hantera den lilla nyheten att det fanns ytterligare en arvinge, Cristinas dittills okände halvbror.”
Andreas Cervenka låter Stenbeck illustrera fenomenet kvinnor måste vara dubbelt så bra som män för att anses bra: ”Jan Stenbeck anses som ett av de främsta genierna i svensk näringslivshistoria. Frågan är om inte dottern Cristina är snäppet vassare.”
Cervenkas beskrivning av vanliga 24-åringar framstår däremot som helt tagen ur luften. I den åldern har många antingen samlat på sig några års arbetslivserfarenhet och/eller en examen från universitetet.
Bland dem som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar efter gymnasiet, antingen på grund av bostadsbristen eller för att de föredrar att föräldrarna betalar för deras uppehälle, finns en del som även förväntar sig att de ska förse dem med mat, tvätta deras tvätt och så vidare. Den där sortens personer som inte blir självständiga alls eller först långt senare i livet. De finns och jag föreställer mig att bostadsbristen senarelägger ungas utveckling och självständighetsprocess – där har ni en viktig fråga – men att 24-åringar skulle vara fullt sysselsatta med att koka snabbmakaroner och knappt vet hur man betalar räkningar tror jag när jag ser det.
Cervenka avslutar sin artikel med orden: ”Men på en punkt visar exemplet Cristina Stenbeck faktiskt att gubbarna har haft rätt hela tiden: Det är inte alltid näringslivets kvinnor är lika duktiga som männen. De är inte sällan minst dubbelt så bra.”
En annan intressant fråga i sammanhanget är om unga måste vara dubbelt så bra som äldre för att anses bra. Undergräver inte Cervenkas beskrivning av 24-åringar artikelns budskap? Stenbeck hade en mer komplicerad tillvaro än andra 24-åringar, men inte på grund av frånvaron av snabbmakaroner. Tillvaron var gissningsvis mer komplicerad än personers tillvaro överlag. Det är inte alla som behöver rädda ett sfärbolag från konkurs.
Budskapet, att Cristina Stenbeck var kompetent i jämförelse med andra personer inom näringslivet, framförallt män, får sig en törn när artikeln i övrigt ger intryck av att det är snudd på en bedrift om en 24-åring inte är kompetent ”för att vara 24 år”. Åtminstone mot bakgrund av Cervenkas till synes obefintliga förväntningar på 24-åringar. En 8-åring borde klara av att koka makaroner.