Ska man avslöja någons otrohetsaffär? Det är en fråga som diskuteras emellanåt. De som funderar på om de ska avslöja någons otrohet borde stanna upp ett tag och fråga sig själva ”Vet jag att personen är otrogen eller antar jag bara det?” innan de tar ställning till om de ska avslöja vad de tror vara otrohet.
Människor borde överlag sluta anta saker. Heteronormen och monogaminormen bottnar inte enbart i antaganden om att människor är heterosexuella och monogama. De bottnar också i att heterosexualitet och monogami är något eftersträvansvärt.
Att människor som inte givit uttryck för någonting annat är monogama är en sådan sak fler borde sluta anta. Det spelar ingen roll om två personer har varit monogama tidigare, om de är gifta, om de bor med varandra, om de håller varandra i handen på stan, om de har barn eller någon annan anledning som jag inte är tillräckligt normkritisk för att komma på.
Alla är inte öppna med om de får ha sex med flera inom ramen för sina relationer och om de har det. Jag vet inte om någon avslöjat otrohet som de facto inte var otrohet, men allt lär ha hänt. Hur skulle man hantera det om man valt att inte vara öppen med sin ickemonogami? Berättar man hur det är eller går man med på den monogama förklaringsmodellen och spelar med för att öppenhet inte känns som ett alternativ? Det varierar nog beroende på vem personen är och vad hen upplever står på spel.