Alla andra får

Det är enkelt att dra på munnen när barn som vill ha något använder argumentet ”alla andra får”. Att alla andra får ses inte som ett riktigt argument. Tänk om vuxna hade argumenterat på det viset?

Barn som argumenterar på det viset vet säkert någon som använt argumentet med framgång. De har förstått att man ska vara normal. Vuxna har den fördelen att de bara kan göra som alla andra. De behöver som regel inte någon om lov. De behöver inte formulera för sig själva eller någon annan att de vill göra någonting för att alla andra gör det. Praktiskt, eller hur?

Om vi kräver någonting särskilt av personer som inte gör som alla andra – för det gör vi -borde det väl i konsekvensens namn krävas någonting särskilt när vuxna missunnar barn att göra som alla andra? Varför förväntas barn vara experter på normkritik? Varför förväntas barn utmana normer?

”Har ni tänkt på vad inkonsekventa vi föräldrar är ibland.

Tänk er in i situationen en sen härlig sommarkväll och det är dags för barnen att komma in för kvällen. Barnet vill naturligtvis inte eftersom det fortfarande finns andra barn ute. Dom använder argumentet att alla andra får ju vara ute, och jag som förälder svarar med att det bryr jag mig inte om eller något liknande.

Nästa situation skulle kunna vara en vinterdag och man tycker att barnet skall ha en mössa på sig vilket han av någon anledning inte vill. Då använder jag som förälder det argumentet att alla andra barn har ju mössa på sig.

Jag använder alltså samma argument som mitt barn använde vilket jag förkastade när han använde det.”

Jag har all förståelse för att barn använder argumentet ”alla andra får”. Vad personer vill är  mindre intressant är vad alla andra får och gör. Vad du vill är bara intressant om du vill göra sådant som uppfattas som ”normalt”. Barn skulle ha mindre framgång med argumentet ”jag vill vara utomhus” än argumentet ”alla andra barn får vara utomhus”.

Intressant nog invänder många föräldrar att det inte stämmer att alla andra barn får. De har förstås rätt i sak. Alla andra får ingenting. Det kanske inte ens ligger någonting i barnets upplevelse. Det kan vara ett fåtal som får det ”alla” andra få. Vad föräldrarna gör när de förklarar att deras barn har fel i sak är att de godtar argumentet som sådant. Allt annat skulle rimma illa med att man ska göra som alla andra.

När vuxna inte näthatar har de samlag utan kondom

Sofia Mirjamsdotter skriver om vuxnas näthat. Om hur vuxna som ägnar sig åt näthat bidrar till att deras, men också andras, barn hatar på nätet. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det ligger mycket i det. Visst blir det svårt för vuxna som ägnar sig åt näthat att med någon trovärdighet fördöma (andras) näthat. Så länge vuxna människor inte kan behandla varandra med respekt är det orimligt att kräva att våra barn ska göra det, som Mirjamsdotter uttrycker det.

Att vuxna ägnar sig åt näthat fråntar inte unga ansvaret för det näthat de ägnar sig åt, men ibland har näthat felaktigt framställts som något som enbart angår och drabbar unga personer. Därför är det positivt att vuxnas näthatande lyfts fram. Personer som ändå bör vara någon slags förebilder i förhållande till barn och unga. Det handlar inte bara om rasistiskt motiverat näthat bland sverigedemokrater med flera, utan också om näthat bland vuxna med betydligt mer rumsrena åsikter.

När unga inte näthatar har de samlag utan kondom. Näthat är knappast den enda företeelsen som felaktigt framställts som en ung sådan. Vuxna vill inte sällan distansera sig från unga utan att ha någon täckning för det. En del av det är att framställa unga som vuxnas motsatser. Unga kan anses irrationella och vuxna rationella även om de ägnar sig åt samma saker. De kanske uttrycker en åsikt, använder internet på ett visst sätt eller ifrågasätter så kallade glädjedödare. Ungas skäl att göra X kan framställas som helt avvikande vuxnas skäl att göra X även i situationer där skälen överlappar varandra och det saknas anledning att tala om ”unga” respektive ”vuxna” skäl.

dnkon

På samma sätt som vuxna inte borde problematisera ungas näthat utan att ägna en tanke åt sin egen delaktighet borde inte vuxna som knappt använder kondom förfasa sig över att unga inte alltid använder kondom när de har sex (jag tror att de menar samlag). Jag har inga siffror på det, men det skulle inte förvåna mig om unga är bättre än vuxna på att använda kondom vid samlag.

Det är med näthat som med kondomer. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det kan tyckas enklare för vuxna (inte alla vuxna) att smyga med bristande kondomanvändning, samtidigt som man moraliserar över unga som inte använder kondom, än vad det är för vuxna att dölja sitt näthatande, men allt näthat är inte publikt.

Vissa former av näthat sker lika privat som vuxnas oskyddade samlag, men unga är inte dumma. Unga förstår att vuxna näthatar och har samlag utan kondom även om det sker i det fördolda. Därmed inte sagt att insikten om att näthatande inte har någon övre åldersgräns inte förstärks av det publika näthatet som en del vuxna ägnar sig åt. Det kan vara vuxna som letar upp något en person skrivit, gärna något som skrevs för flera år sedan, tar en skärmdumpar och delar med sig av den på sociala medier. Detta med en förhoppning om att göra livet surt för personen ifråga. Ibland har de haft sådan – ursäkta uttrycket – framgång att den utsatta inte sett någon annan utväg än att avsluta sitt liv.

Varifrån kommer bilden av att vuxna nog inte skyddar sig när de har samlag? Från hur de pratar om sex i allmänhet bland annat. De säger sex, men menar förvånansvärt ofta samlag. I den mån vuxna tycker att unga ska ägna sig åt något för att de själva ägnar sig åt det brukar det framgå. Det framgår inte att unga bör ha samlag med kondom eftersom att vuxna har det. Det framgår däremot att vuxna är bekymrade över att unga inte skyddar sig i den utsträckning vuxna tycker att de borde skydda sig när de har samlag.

Och nej, att vi inte får veta att vuxna alltid eller i stort sett allt använder kondom handlar inte om att de inte vill avslöja för mycket om sina sexliv inför sina barn. Alla som sett sin mor ta ansvar för sin reproduktion medels preventivmedel – räck upp en hand! Det beror nog snarare på att de inte ens kommit på tanken att låta sina barn tro att de använder kondom genom att påstå det och/eller se till att det alltid finns kondomer i sängbordet.

samlag

De vuxna som förfasar sig över att unga personer inte använder kondom när de har sex/samlag borde fundera på varför det är viktigt att just unga använder kondom. Om det är viktigare att unga har skyddat sex än att vuxna har det får man gärna berätta varför.

Vad jag tror att förfasandet handlar om – utöver att man av någon anledning fått för sig att unga knappt kan ha sex utan att det leder till graviditet och att man kommer att bli mormor i morgon – är att man vill att unga ska grundlägga vissa vanor tidigt. En sådan vana är att använda kondom vid samlag.

Att vuxna inte använder kondom i den utsträckning de tycker att unga borde använda kondom kan dels förklaras med att de inte tycker att det hör till om någon inblandad använder p-piller eller liknande, men det kan också bero på att de aldrig grundlade vanan att använda kondom vid samlag.

Varför ska vi förvänta oss att unga använder kondom i större utsträckning än vuxna? Varför skulle det vara självklart för unga att använda kondom med nya sexpartners (i den mån de har samlag) om det inte är det för vuxna?

sexellersamlag

Jag har förstått att en del vuxna vill att kondom ska vara norm vid samlag, ungas samlag. Men vi har inte parallella normsystem på det sättet. De sexualnormer som gäller sexuellt aktiva vuxna gäller också sexuellt aktiva unga. I heterosexuella relationer är det som regel kvinnan som tar ansvar för reproduktionen och det oavsett åldern på de inblandade. Om vuxna vill bidra till att kondom blir norm bland unga är de nog så illa tvungna att använda kondom vid samlag i en större utsträckning.

Klarar du inte av tanken på att ha sex eller samlag med kondom eller har du inte något behov av det – alla har nämligen inte det –kanske du borde ha en större förståelse för unga som ibland avstår kondom.

Läs gärna Jon Ronsons artikel How One Stupid Tweet Blew Up Justine Sacco’s Life.

Handlar inte #Patriarkatetlurademigsombarn om vuxnas föreställningar om kvinnligt och manligt?

#Patriarkatetlurademigsombarn är en aktuell hashtag på Twitter under vilken det twittras om könsroller, hur de påverkade en negativt som barn och hur patriarkatet servererade dem som ”naturliga” . Min första reaktion var att hashtaggen är alldeles för lång för Twitter. Min andra reaktion var att ifrågasätta själva innehållet. Patriarkatet lurade mig… Okej?

Andra delade uppenbarligen inte min uppfattning (som jag höll inne med) om att #Patriarkatetlurademigsombarn inte var tillräckligt teckensparande eller lågt nivåmässigt då hashtaggen ”trendade” på Twitter. Vad lurade patriarkatet mig som barn?, frågade jag mig själv, så någon funktion fyllde väl hashtaggen trots allt. Så många har twittrat snarlikt om hur de upplevde att ojämställdhet och begränsningar av barns livsutrymmen beroende av kön var något naturligt när de var barn. Patriarkatet måste ha ”lurat” mig med i sådana fall tänkte jag, men jag kom verkligen inte på något av betydelse.

Måhända avser de som twittrar under #Patriarkatetlurademigsombarn tonåringar, det finns en benägenhet att kalla människor upp till 18 år barn. Jag kan se hur tonåringar på egen hand påverkas av könsnormer då deras (och vuxnas) könsrelaterade normbrott sanktioneras i betydligt högre grad än barns dito. Det är inte okej för en tonåring eller en vuxen att lägga sig på golvet i en butik och skrika, men vi har överseende med om ett barn gör det. Det finns åtminstone bland vissa vuxna en idé om att barn ska få ”leka av sig” innan de ska inrätta sig i ledet.

Om någon talar om barn ser jag små individer i sandlådan framför mig. Barn verkar i ett sammanhang precis som vuxna, men de är betydligt mer normblinda och därmed också mer normbrottsbenägna än vuxna. Barn kan begränsas av vuxnas idéer om ”kvinnligt” och ”manligt” utan att de för den sakens skull omfamnar dessa, gör dem till sina egna och betraktar dem som naturliga. Man pratar inte öppet illa om barn som bryter mot ”kvinnligt” och ”manligt” på det sätt man gör om tonåringar eller vuxna. Möjligtvis om deras föräldrar som låter det ske.

Jag skakar på huvudet åt personer som använder ordet ”pojkflicka” då jag alltid har sett det som en del av konceptet barn att vara normblind och då blir det en mix av ”kvinnligt” och ”manligt”. Om barnen ges fria händer och inte begränsas av vuxna som är mer inriktade på könsmässig renlighet det vill säga. Pojkflicka är någonting vuxna kallar sina barnjag i efterhand. De var pojkflickor för att de ägnade sig åt enligt vuxna manligt kodade saker, men när de ägnade sig åt dem tänkte de antagligen inte ”Här sitter jag och leker med bilar, vilket är manligt kodat” utan snarare ”Här sitter jag och leker med bilar”.

Flera har twittrat om att patriarkatet lurade dem att män skulle vara kåtare än kvinnor. Vilka uttryck tog detta? Är det inte sådant personer som passerat barnstadiet tror på? En majoritet av det jag läst under #Patriarkatetlurademigsombarn är sådant som jag skulle säga påverkar tonåringars och vuxnas uppfattning av vad som är ”kvinnligt” och ”manligt”, men inte nödvändigtvis barns.

Patriarkatet fick inte mig att tro att det är kvinnors uppgift att ta hand om hushållsarbetet, att det är fel att som man slå en kvinna för att det skulle vara fegt, att det är ett uttryck för kärlek när killar tafsar på tjejer i låg- och mellanstadiet. Jag såg sådant som oacceptabelt redan då. Jag vaknade inte en morgon med insikten att det inte var rätt, det var aldrig rätt.

Att lägga stor vikt vid sitt yttre och sträva efter att passera som attraktiv har kanske sjunkit ned i åldrarna sedan jag var barn. Jag skriver kanske för att vuxna genom historien har bilden av att saker sjunkit ned i ålderarna utan att de nödvändigtvis har gjort det. Jag har ingen upplevelse av att jag brydde mig om att passera som attraktiv. Kanske för att jag begåvades med en familj som inte lagt något stor vikt vid det yttre, vad vet jag. Jag lurades inte att sex skulle vara på mäns villkor, att fotboll är för män (även om min mormor sa det vid några tillfällen när jag själv ägnade mig åt sporten) eller att mitt vuxna liv skulle handla om att ta hand om hem och barn.

Jag var ganska ointresserad av det ”motsatta könet” upp till de tidiga tonåren och innan man börjar förhålla sig till det har patriarkatet ganska lite att säga till om, tänker jag.