Sex är ett kunskapsområde!

Cecilia Bäcklander, programchef UR, och Anna Birgersson Dahlberg, redaktionschef UR, bemöter Roland Poirier Martinssons kritik mot sexualupplysningsfilmen Sex på kartan i Sundsvalls Tidning.

Sexualundervisningen har varit obligatorisk på pappret sedan 1955, men man vet att åtskilliga skolor inte bedriver någon sexualundervisningen och att den på många håll är bristfällig. En del skolor resonerar att eleverna kan vänta med sexualkunskapen tills de är sexton år fyllda, då många elever redan har sex. Det innebär att grundskolan lämnar över ansvaret till gymnasieskolorna som antagligen räknar med att eleverna har fått sin dos sexualundervisning. Jag skriver medvetet dos eftersom att sexualkunskapen är en tillfällighet i svensk undervisning.

Det förhållande många lärare har till sexualundervisning försöker man lära unga att inte ska ha till sex – sex ska inte var någonting som man får överstökat, det ska vara välkomnat och givande för alla deltagande.

Vi talar inte om någon kurs som är lika lång som en femtiopoängare, som till exempelen den breda kursen livskunskap. En del skolor avsätter en eller två dagar åt föreläsningar, samtal occh workshops kring ämnet, andra ägnar någon dag i veckan i några veckor åt det. Kvaliteten varierar och står och faller med att läraren som håller i ämnet är kompetent och engagerad.

Gäller inte det vilket ämne som helst, kanske du tänker. ”Ingen lärare skulle gå in i ett klassrum och tro att han kan undervisa i franska för att han har varit i Paris några gånger. På samma sätt räcker det inte heller att själv ha haft sex för att kunna undervisa i sex och samlevnad.” skriver Bäcklander och Birgersson Dahlberg i sitt svar.

Det är trevlig läsning efter all debatt om att vi aldrig skulle gå med på att opereras av läkare utan kompetens och att samma standard därför borde gälla även lärare. Även lärare som undervisar i sex, vill jag liksom Bäcklander och Birgersson Dahlberg tillägga.

Roland Poirier Martinsson har skrivit att den moraliska och beteendemässiga biten av sexualundervisningen är ”föräldrarnas privilegium, eftersom det handlar om uppfostran, inte inlärning”. Poirier Martinsson kan prata sex med sina barn hur mycket han vill, eventuell sexualkunskap som går stick i stäv med de värderingar han vill förmedla omöjliggör inte det. Om han väljer att förmedla sina katolska värderingar är jag dock ganska säker på att hans barn kommer att revoltera på ett sätt han inte uppskattar, men det är en annan historia.