Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?

Monogaminormen är som allra mest påtaglig när personer utan erfarenhet av ickemonogami ska försöka reda ut varför man inte tror på monogami. När personer ska gräva i varför jag inte relationerar monogamt blir det alltid personligt. Det har antingen med mina erfarenheter att göra, att jag blivit sårad i tidigare relationer,  eller så har jag inte träffat den rätte, inte varit kär på riktigt.

Om en monogam relation inte fungerade beror det inte på den sexuella exklusiviteten. Det var den individuella relationen som inte fungerade och den säger ingenting om andra relationer. Om en ickemonogam relation inte gick vägen var det istället på grund av ickemonogamin. Om personer mår bra i en ickemonogam relation beror det inte på relationsformen. Relationen hade varit bra även i monogam tappning. Ickemonogama relationer är endast generaliserbara på ickemonogamins bekostnad.

När personer ska förklara för mig varför jag inte vill leva monogamt är utgångspunkten att jag någonstans vill det. Om jag vore monogam skulle de underlätta för mig att hitta någon. Det är bara det att det utgår från att jag vill hitta någon och denna någon är monogam. Där någonstans har man dribblat bort den rätte, men kvar står den ende. Den ende åt gången. Det som skulle underlätta för mig att hitta någon monogam skulle sätta mig i en svår sits om jag hittade några monogama och/eller ickemonogama, men ändå anses det eftersträvansvärt.

Om någon inte vill leva monogamt finns det alltid en förklaring, men den förklaringen stavas aldrig resultatet av ett aktivt val. Om någon vill leva ickemonogamt av något skäl borde det vara i sin ordning, men man är inte ute efter att förstå. Förklaringen till att någon inte vill leva monogamt, eller vill leva ickemonogamt som jag föredrar att uttrycka det, är endast intressant om den kan förmå personer att tänka om. Var inte den du är om den inte är monogam.

Innan du försöker dig på att förklara för någon varför den inte lever monogamt. Stanna upp ett slag, andas. I en papperspåse om så behövs. Har tanken aldrig slagit dig att alla inte vill leva monogamt?

Andras traditioner är inte ditt ansvar

Människor vill ha valfrihet, men utifrån hur lika de flesta väljer kan man fråga sig om de bara vill valfriheten i bakgrunden eller om de också vill utnyttja den. Både och, antar jag. Det går att vara för valfrihet utan att välja annorlunda, men de som gör saker annorlunda och ifrågasätts eller förtrycks får sägas ha ett mer trängande behov av valfriheten. Annorlunda uttryckt prövas valfriheten när människor väljer något utöver det vanliga.

Människor vill använda valfriheten väl och få bekräftat av sin omgivning att de valt rätt. Valfrihet är inte bara för dig, den ska gälla alla. Det innebär att andra också kommer att välja. Nog för att de inte alltid kommer att kännas som ett val och att man många gånger kommer att välja det minst dåliga alternativet, hej allmänna val, men någon slags beslut är det i vart fall frågan om.

Andra kommer att välja sådant som är främmande för dig, inte minst om det finns flera olika alternativ. Vad gäller exempelvis frågan om att skaffa barn är alternativen färre än tillvägagångssätten att skaffa barn på. Detsamma gäller abort. Det är antingen eller.

Frågor där svaret är antingen eller är särskilt kontroversiella för personer som är måna om att välja rätt och en omgivning som väljer likadant. Frågor som är definitiva likaså. Du kan inte göra ett barn som är satt till världen eller en abort ogjord. Har du däremot valt att bosätta dig i en stad du inte trivdes i kan du bosätta dig i en annan även om du naturligtvis inte kan få åren du investerat i ”fel” stad tillbaka.

När andra väljer annorlunda väcker det frågor hos en del om vad det beror på. Medan en del konstaterar att människor gillar olika tar andra de annorlunda valen personligt. De ser andras avvikande livsföring som en bekräftelse på att andra tycker att de har valt fel. För att undvika detta vill man att alla ska välja så lika som möjligt. Alla kan inte få barn, men alla kan åtminstone försöka.

Om alla väljer lika behöver man inte fundera på om man själv har valt fel för det alla har valt kan per definition inte vara fel, eller snarare har man i sådana fall inte handlat mer ”felaktigt” än någon annan och det är vad som räknas i slutändan. För det andra, om andra inte väljer annorlunda kommer det inte prövas om ett annat val hade varit rimligare och då behöver man inte få det svart på vitt om så hade varit fallet. Antingen det eller så hade det valet faktiskt varit bättre för någon annan men inte för en själv, men det  kräver att vi frångår tanken att val alltid är lika positiva eller negativa för människor.

Något som inte är lika ingripande i människors liv som en del val kan vara men som många också värnar om att de ska gå rätt till är traditioner. Människor kan bli oerhört provocerade av att någon inte tar tillvara på just deras tradition och ännu mer provocerade när någon ”lånar” lite av en tradition.

Ta en banal sak som semlor till exempel. Om du inte äter semlor på grund av någon diet eller någon allergi är när allting kommer omkring helt i sin ordning. Det är de som äter semlor fel som förstör för traditionalisterna. Ni vet, de som börjar äta semlor redan i oktober och färgar grädden blå. De som i början av oktober är otrevliga mot den lokala konditorn om hen inte har börjat saluföra semlor. Vad de gör är att de förstör andras semmeltradition.

Vad då förstör? De kan ju fortfarande äta sin semlor i godan ro i februari med valfri mängd grädde och mandelmassa även om några andra börjar tidigare? Förvisso, men de förstör för de som vill ha en traditionsenlig semla. Att vilja ha en sådan sträcker sig mycket längre än att kunna köpa en sådan när andan faller på i februari. Den semlan kräver att alla andra också vill ha den. De som börjar i oktober förtar nöjet för de som vill äta traditionsenliga semlor i februari eller mars (som det är i år). De påverkar vår bild av semlan. De får oss att sluta förknippa den med vad någon individ tycker att alla andra också ska förknippa dem med.

Det finns flera exempel på personer som inte kan få ut något av sina högst privata traditioner om inte andra leker följa John efter dem. Rasister kanske man tänker på i första hand. Om någon tar med sig en tradition till Sverige som påminner om en svensk tradition eller blir populär bland svenskar anses den hota svenskheten och svenskens identitet.

Ett annat exempel är de som menar att par som förlovar sig utan några som helst planer på att gifta sig förstör förlovningens symbolik i allmänhet och för de ”äkta” förlovade i synnerhet. Men det förtar väl inte någons löfte att någon annan låter bli att avge ett? Jo, det kan förstöra andras bild av förlovningen och man kan inte längre påstå att alla som förlovar sig har planer på att gifta sig med varandra, vilket är oerhört viktigt för de som själva vill förlova sig och ingå äktenskap.

Det är knappt några bögar som vill gifta sig. Det var på fullaste allvar ett argument mot att låta samkönade par ingå äktenskap. Varför göra avkall på en gammal tradition för ett fåtal bögar som lika gärna kan registrera partnerskap?

Snarlika resonemang har förts om kvinnors bara överkroppar i badhusmiljö. Det är inga kvinnor som utnyttjar möjligheten att bada utan överdel. Det kan badhuspersonal som har som enda arbetsuppgift att räkna antalet kvinnor som badar med bara överkroppar på badhus berätta. Om nu inga kvinnor är intresserade av att bada utan överdel varför ska de då ha rätt att göra det? Man kan också vända på det. Om nu inga kvinnor är intresserad av att bada utan överdel varför är det då så viktigt att förbjuda dem att göra det? Kvinnor påverkas naturligtvis inte av samhällets normer som föreskriver att kvinnor ska täcka sina kroppar men inte för mycket.

Du är inte universums centrum. Dina privata traditioner är inte hotade för att någon annan gör saker och ting annorlunda. Om personer får komma in på krogen innan de fyllt 18 år ”förstör” de inte den första utgången för andra. Det är inte yngre personers ansvar att andra får en särskild krogdebut. Det är heller inte invandrares ansvar att upprätthålla svenska traditioner. Traditioner upprätthålls av de som följer dem, men traditioner kan aldrig vara här för att stanna. Traditioner förändras och det är inte någon annans ansvar att agera på ett sådant sätt att din tolkning av en viss tradition får gehör. Om dina traditioner är beroende av andras är det kanske dina det är fel på.

Valfriheten vid kärnfamiljens köksbord

Jens Liljestrand skriver på Expressens kultursidor om ”fördomen om barnlösheten som en fattigdom” och hur den påverkat honom: ”Möter jag en medelålders kvinna som är barnlös tycker jag rent instinktivt (eller inlärt?) synd om henne; beskriver hon sedan sin situation som frivillig kommer jag automatiskt och oreflekterat att förmoda att hon därmed har valt bort något – att hon inte gillar bebisar, män, sex, tacomiddagar, kräkfläckar på sin Pradaväska – inte att hon helt enkelt har valt något annat. Det vill säga, det liv hon har utan barn.”

Jag tänker inte instinktivt att det är synd om personer mitt i livet som inte har barn. Jag utgår inte från att det beror på att de inte har träffat någon eller att de är infertila. Det har inte enbart att göra med en förståelse för dem på grund av att jag själv inte vill ha barn. När jag var barn hörde jag vid några tillfällen vuxna prata om medelålders par som inte hade barn och hur de drog slutsatsen att de nog hade försökt men helt enkelt inte kunde få några. Jag minns att jag undrade hur de kunde vara så säkra på det. De kanske inte ville ha barn.

Att skaffa barn är ett val, men vi pratar sällan om det som ett val. Den som inte har något alternativ har inget val, men det finns faktiskt alternativ även för den som har träffat någon och är fertil.

Liberaler talar inte sällan varmt om valfriheten, men även liberaler kan vara främmande för att individer använder den till välja annorlunda. Det beror på att när vi pratar om valfrihet så gör vi det inom ramen för områden som anses höra livet till. Valfrihet inom kärnfamiljen, rätten att välja hur stor ens kärnfamilj ska vara. Valfrihet inom föräldraskapet, rätten att välja hur man ska fördela föräldraledigheten. Valfrihet i vården, rätten att välja om man vill gå till en kommunal eller privat vårdaktör. Valfrihet i skolan, rätten att välja och byta skola (vi har skolplikt). Valfrihet i skolmatsalen, frågan har den senaste tiden inte handlat om att det också borde serveras ett veganskt dagligen på alla skolor utan om rätten att äta döda djur måndag till fredag. Djur som förstås har valt att bli dödade för att hamna på tallriken. Valfrihet på Ungdomsmottagningen, unga kvinnors rätt att välja det hormonella preventivmedel som passar dem bäst.

Valfriheten kan man värna på många sätt. Är det några som värnar valfriheten så är det inte främst personer som delar ut hamburgare utanför en skola som infört en köttfri dag utan personer som väljer bort det som majoriteten tar för givet till förmån för något annat, men om det talar vi inte i termer av valfrihet.

Valfriheten tar sig uttryck vid kärnfamiljens köksbord, har man ingen kärnfamilj och inget köksbord kan man med andra ord inte utnyttja den. Det passar sig inte att ickemonogama vill ha valmöjligheten att gifta sig med flera personer. Den som vill gifta sig med flera får så lov att stoppa in några skilsmässor därimellan. Nej, men allvarligt. Vad ska vi med valfrihet till om vi enbart kan använda den inom ramen för ett normenligt liv utan att personer som “gjort sin plikt” ska utgå från att det är synd om oss som valt annorlunda?