”Jag är väl en moralkärring då”

Vuxna som försöker försvåra för unga att ha sex applåderas som regel. Till ovanligheterna hör att de blir kritiserade av personer som ifrågasätter att de tar sig rätten att sätta sig till doms över andras sexualitet, men det förekommer. Dessa vuxna beskylls med rätta för att moralisera. En beskyllning som en del av dem har skakat av sig genom att obekymrat konstatera: Jag är väl en moralkärring då.

”Vi är många sippisar som ogillar offentligt hångel” skrev Expressens ledarskribent Malin Siwe när hon kritiserade offentligt hångel. ”Jag har inga problem med att bli kallad moraltant” skrev Camilla Vagner i en krönika om att personer under 15 år inte ska ha sex. “Kanske är jag sipp och pryd, men i så fall är det inget jag vet om eller lider av. Och Pride-festivalen med allt sitt tjohej om hur NATURLIGT allt är och med alla sexattribut som ska tryckas upp i ansiktet på betraktaren för att riktigt understryka hur NATURLIGT man tar på sexualiteten”, skrev en bloggare med andledning av Pride-festivalen.

Strategin att de som moraliserar kring unga sexliv med glimten i ögat erkänner att de är moralister är ganska vanlig. Det gäller inte enbart sex, även i andra sammanhang förekommer kommentaren “Om det är moralism att…” följt av “då är jag väl moralist” (jämför med “Om det är rasism att använda ordet n-ordet-boll, då är jag väl rasist”). Om denna självutnämnda moralism är ett försök att undkomma kritik framgår inte, men det finns inget skäl att låta bli att kritisera personer som är stolta över sin inskränkthet i den mån den går ut över andra människors frihet.

Bakåtsträvande debattörer som inte gör någon hemlighet av att de vill göra människor mer ofriga, och är mer eller mindre konsekventa i sina resonemang, kan man ha ett visst mått av respekt för om man uppskattar tydlighet. Vad som skiljer de som förfasar sig över unga som har sex från dessa bakåtsträvande debattörerna är att de sällan är moraliserande och sexualfientliga på ett övergripande plan. De har bara intagit en sådan position just vad gäller ungas utlevda sexualitet.

Utan att ha någon aning om varför debattörerna beskriver sig själva som moraltanter, sippa, pryda och gammalmodiga är det oroande när personer lägger sig i andra människors levnadssätt utan att ta ansvar för det. Kritik av moralism ska inte upprätthålla sig vid vad moralister (inte) kallar sig, utan moralismens emellanåt förödande konsekvenser. Om du bedriver en politik som bidrar till att missbrukare dör hjälper det föga att du kommer dragande med “Jag är väl moralist då”. Ta lite ansvar för din moralism.

Unga har sex oavsett lagstiftning!

Det senaste numret av den sexualpolitiska tidskriften OTTAR innehåller en debattartikel författad av undertecknad. Rubriken lyder ”Unga har sex oavsett lagstiftning”.

Att skapa förutsättningar för att oundvikligt sex också kan få bli bra sådant borde vara överordnat att upprätthålla en lag som bara skapar oro.

Läs debattartikeln!

Unga är inte värda att tas på allvar!

Minns de vuxna som uppmanar andra vuxna att inte ta unga personer på allvar hur det var att vara ung och inte bli tagen på allvar? Jag frågar eftersom att två välföljda personer på Twitter den senaste veckan skrivit saker på det temat. Har de lyckats förtränga hur det var att inte bli tagen på allvar? Hur det var att få höra att ens åsikter var en konsekvens av ens låga ålder? Åsikter som de ansåg inte var värda att bemöta. Tillhör de kanske den minoritet som aldrig formulerade en kvick tanke under sina unga år? Jag har svårt att tro att så är fallet, men oavsett vad tycker jag inte att det är okej att uttala sig så om unga. Det är åldersrasism.

Uppmana personer i din omgivning att inte ta funktionshindrade, svarta eller kvinnor på allvar och reaktionerna lär inte låta sig vänta. Att det är okej att fälla motsvarande kommentarer om unga beror till stor del på att det är vanligt och allting som är vanligt normaliseras och tillåts till slut passera utan att särskilt många höjer på sin ögonbryn. Det kan också vara ett sätt att ge igen för att de själva blev illa behandlade som unga, men det är inte särskilt konstruktivt eller vettigt att ta ut det på personer som inte gjort en någonting.

Om någon ung argumenterar (!) för att man borde bemöta unga med samma respekt som man behandlar andra med kan han eller hon avfärdas med att han eller hon bara går sina egna intressen. Jag har hört och läst den sortens invändningar till tristess. Få personer som i övrigt är vettiga, vi kan ta de två personerna på Twitter som exempel, skulle säga så till funktionshindrade som vill ha ett bättre bemötande eller personer som kämpar för demokrati.

Med det sagt finns det ett fåtal personer som inte låter elaka tillmälen om unga passera obehindrat. Personer som tycker att det är minst lika tvivelaktigt att kalla en ung kvinna fjortis som hora. De inger hopp när många vuxna gång på gång förminskar unga personer, deras åsikter och erfarenheter.

Verklighetens unga bestulna på sina privilegier

Jag sörjer verkligen att jag inte kan läsa Metro längre på bussen på väg till skolan. Metro beslutade att sluta förse Sundsvall med deras gratistidningar.

En rubrik som denna hade gjort min dag: ”Så här är tjejen som super mest i Stockholm”. Metro har profilen och du förväntar dig ett tvåsidigt uppslag, men du misstar dig. Metro har några meningar text.

Kvinnan som super mest i Stockholm bor i ett bra bostadsområde, har vänner som dricker alkohol och hennes föräldrar saknar koll. En vanlig ung kvinna med andra ord.

De ungdomar som dricker har fråntagits de privilegier som de i egenskap av normpersoner borde kunna förvänta sig. Problemet är att vi skiljer på normperson och normal person när normen eller det normala inte överensstämmer med de vuxnas idealbild av den typiska unga kvinnan.

Den unga kvinnan som dricker är utsatt. Hon är bara ett offer för grupptrycket. Hon hyllas inte för att hon är normal. Det är inte alltid fint att vara normal, inte om man dricker alkohol i allt för unga år och knullar runt. Du är bara normal om du lever som vuxna vill att du ska leva och grupptryck kommer endast på tal om en ung person gör någonting vuxenvärlden anser vara destruktivt. Den långhåriga kvinnan är inte ett offer för grupptrycket eftersom att de flesta föräldrar någonstans vill att deras dotter ska vara en ”riktig kvinna” och leva upp till alla föreställningar om hur en sådan ser ut.

Jag skulle vilja göra en liknande artikel om de riktiga unga avvikarna. Nykteristerna. Här bor nykteristerna eller så vet du att din dotter inte dricker.