Inte alla sexualvaneundersökningar hotar privatlivet

I en debattartikel presenterade Gabriel Wikström regeringens beslut att uppdra åt Folkhälsomyndigheten att göra den första befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sexualitet på 20 år.

”[Sexualpolitiken] måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex. För att kunna forma en sådan politik måste vi få bättre kunskap om hur det faktiskt ser ut på det här området. Det är 20 år sedan den senaste befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sin sexualitet genomfördes. Det vi har att förlita oss på därefter är studier genomförda av kvällstidningar. Det är orimligt. Dessa mindre studier pekar dessutom på att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat. Det är viktigt att utröna om så är fallet, och vad det i så fall beror på. Om det skulle vara så att de samhälleliga förutsättningarna för ett gott sexliv – exempelvis genom stress eller andra ohälsofaktorer – har försämrats så är det också ett politiskt problem.”

Wikström har fått en del berättigad kritik som folkhälsominister, men kritiken mot sexualvaneundersökningen är bara obegriplig. Jag kan inte låta bli att undra om den handlar mer om personen Wikström eller sossarna än om studien. Jag har heller inget till övers för sossarna, men jag ser att sexualiteten är en hälsofråga som förtjänar att tas på allvar.

När Ilija Batljan och Carin Jämtin hade en debattartikel om livspusslet och svårigheten att få det ihop i Svenska Dagbladet skrev de bland annat ”Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”. Svenska Dagbladet satte rubriken ”När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?” och de i grunden viktiga frågorna tramsades bort.

”Det är väldigt privata frågeställningar. Politiken måste ha gränser. Allt är inte politik. Hur ofta folk har sex har inte vi politiker med att göra”. Så uttryckte sig en kristdemokraten Amanda Agestav.  Sex är och ska vara en privatsak, skriver Expressen ledare och driver med tänkbara insatser.

Vad är problemet med undersökningar om sexualvanor? Folkhälsomyndighetens undersökningar intresserar sig inte sällan för privatlivet. Som miljöpartisten Magda Rasmusson skrivit på Twitter: ”Ja, det är kul att håna Wikström men vi kartlägger exakt allt, varför undanta sexvanor?”

Inte alla sexualvaneundersökningar. Folkhälsomyndigheten har vid flera tillfällen undersökt ungas förhållande till sexualitet och sexualvanor, men jag har inte sett några som gjort sig lustiga över detta eller kritiserat det offentliga för att lägga sig i ungas privatliv. Har unga mellan 15-29 år ingen rätt till ett privatliv?

Det är uppenbarligen okontroversiellt att göra studier om ungas sexuella hälsa och sexualvanor. Möjligen har några sexualpolitiskt engagerade haft synpunkter utformningen, men det har aldrig varit frågan om att studierna över huvud taget inte borde ha ägt rum. Där har ni något att bita i när ni flabbat färdigt.

Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Unga bättre på att använda kondom

Enligt senaste Kådiskollen är det framförallt unga som använder kondom. Även tidigare undersökningar har gett indikationer på att kondomanvändning är en åldersfråga. ”Ungdomars benägenhet att använda kondom avtar generellt sett med stigande ålder.” (Ungdomar och sexualitet 2013/14)

Trots att främst unga använder kondom regelbundet heter det ibland att unga måste bli bättre på att skydda sig. Jag läser aldrig om äldre som slarvar med kondomanvändning och måste bli bättre på det. I andra sammanhang är ”barn gör som vi gör och inte som vi säger” ett mantra men på det här området tycks vuxna vara inne på att olika normer för unga och äldre skulle fungera utan att någonsin berätta varför.

Äldre kan generalisera om ungas bristfälliga kondomanvändning utan att få några motfrågor. Varför frågar inte journalister ”Använder du själv kondom?”. Kanske för att de själva inte använder kondom och inte ens kommit på tanken. Kan journalister fråga personer som vill avkriminalisera cannabis för personligt bruk om de själva brukar det borde de kunna fråga äldre som förfasar sig över ungas kondomanvändning om de deras eventuella bidrag till kondomanvändandet.

Frågan som kvarstår är hur vi ska beskriva äldre och deras kondomanvändande när den grupp som är flitigast på att använda kondom framställs som slarvpellar. Då är det bra med undersökningar som Kådiskollen som ger svart på vitt det en del av oss redan visste.

Valfrihet bland preventivmedel

RFSU Stockholm vill att kondomer ska vara subventionerade för personer upptill 25 år och att unga ska ha fler sorters preventivmedel att välja bland. Detta för att unga ”ska kunna välja det som passar bäst och ger färre biverkningar”. RFSU Stockholm vill också ”att preventivmedelsrådgivningen ska vara normkritisk och utgå från individuella behov”. P-piller ska inte vara ett automatiskt förstahandsval. Det var några av de beslut som fattades på årsmötet i februari. Utmärkt tycker jag som har egna erfarenheter av personal vid ungdomsmottagningen som mer eller mindre försökt övertala en att använda p-piller och framställt kondom som ett komplement till p-piller.

Bevare mig för räkningar och snabbmakaroner

”Ansvaret att städa upp föll på Cristina Stenbeck, då 24 år gammal. Det är en ålder då många vanliga människor är fullt sysselsatta med koka snabbmakaroner i studentlägenhetens Ikeakastrull eller lära sig betala räkningar på egen hand. Cristina Stenbecks tillvaro blev lite mer komplicerad än så, för att uttrycka sig milt. Saker på agendan: rädda sfärbolag från konkurs, hålla sams i familjen och hantera den lilla nyheten att det fanns ytterligare en arvinge, Cristinas dittills okände halvbror.”

Andreas Cervenka låter Stenbeck illustrera fenomenet kvinnor måste vara dubbelt så bra som män för att anses bra: ”Jan Stenbeck anses som ett av de främsta genierna i svensk näringslivshistoria. Frågan är om inte dottern Cristina är snäppet vassare.”

Cervenkas beskrivning av vanliga 24-åringar framstår däremot som helt tagen ur luften. I den åldern har många antingen samlat på sig några års arbetslivserfarenhet och/eller en examen från universitetet.

Bland dem som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar efter gymnasiet, antingen på grund av bostadsbristen eller för att de föredrar att föräldrarna betalar för deras uppehälle, finns en del som även förväntar sig att de ska förse dem med mat, tvätta deras tvätt och så vidare. Den där sortens personer som inte blir självständiga alls eller först långt senare i livet. De finns och jag föreställer mig att bostadsbristen senarelägger ungas utveckling och självständighetsprocess – där har ni en viktig fråga – men att 24-åringar skulle vara fullt sysselsatta med att koka snabbmakaroner och knappt vet hur man betalar räkningar tror jag när jag ser det.

Cervenka avslutar sin artikel med orden: ”Men på en punkt visar exemplet Cristina Stenbeck faktiskt att gubbarna har haft rätt hela tiden: Det är inte alltid näringslivets kvinnor är lika duktiga som männen. De är inte sällan minst dubbelt så bra.”

En annan intressant fråga i sammanhanget är om unga måste vara dubbelt så bra som äldre för att anses bra. Undergräver inte Cervenkas beskrivning av 24-åringar artikelns budskap? Stenbeck hade en mer komplicerad tillvaro än andra 24-åringar, men inte på grund av frånvaron av snabbmakaroner. Tillvaron var gissningsvis mer komplicerad än personers tillvaro överlag. Det är inte alla som behöver rädda ett sfärbolag från konkurs.

Budskapet, att Cristina Stenbeck var kompetent i jämförelse med andra personer inom näringslivet, framförallt män, får sig en törn när artikeln i övrigt ger intryck av att det är snudd på en bedrift om en 24-åring inte är kompetent ”för att vara 24 år”. Åtminstone mot bakgrund av Cervenkas till synes obefintliga förväntningar på 24-åringar. En 8-åring borde klara av att koka makaroner.

Tillräckligt politiskt insatt och engagerad

Demokratiutredningen har föreslagit att Sverige bör införa rösträtt för 16-åringar i kommun och landsting. Det finns flera argument mot en sänkning av rösträttsåldern. Ett vanligt argument är att unga inte är tillräckligt politiskt insatta eller engagerade för att få rösta. Inte tillräckligt politiskt insatta och engagerade jämfört med vadå? Om det ligger någonting i det kan man fråga sig om en bidragande orsak är att de saknar rösträtt.

Det sägs ibland att den som inte röstar inte har någon rätt att klaga på den förda politiken. Det utesluter med andra ord alla som inte är röstberättigade. Det är som om inget annat politiskt engagemang än att gå och rösta var fjärde år och vara medlem i ett politiskt parti räknas.  Jag blir fortfarande förvånad när personer undrar vilket parti jag är medlem i när jag berättar att jag är politiskt engagerad.

Jag kan inte svara på om röstberättigade är mer politiskt engagerade och politiskt insatta än unga icke röstberättigade, eller om unga inte är tillräckligt engagerade och insatta för att det skulle motivera en sänkning av rösträttsåldern, men det är uppenbart att allt politiskt engagemang inte räknas. Då har jag inte ens berört argumentet som sådant, men det går inte att bortse från att det inte ställs några motsvarande krav på att personer som fyllt 18 år. Svensk rösträtt är inte villkorad på det sättet. Den som avtjänar ett fängelsestraff förlorar inte rösträtten under tiden.

Om man tänker sig politiskt engagemang som partipolitiska krav på lagstiftning missar man stora delar av civilsamhället. Unga som engagerar sig utomparlamentariskt hade antagligen passerat som mer politiskt engagerade om de hade åkt till Almedalsveckan och tilldelats en partitröja för att företräda ett politiskt parti. Helst ett riksdagsparti.

”I dag är det de unga som driver på. Det minsta man kan begära då är att de inte ska viftas undan som okunniga och oansvariga” skriver straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud i Svensk sexualbrottslag : en framåtsyftande tillbakablick med anledning av ungas engagemang i jämställdhets- och sexualitetsfrågor. Leijonhufvud beskriver ett engagemang som hade varit mer synligt om det inte vore för att vi lever i ett ålderssegregerat samhälle där unga ifrågasätts till engagemang och person.

Politiker uttrycker emellanåt missnöje över att unga inte är mer engagerade i partipolitik när det kanske snarare är så att de unga som är politiskt intresserade inte engageras av partierna. 

Vad tycker Regnér om p-piller för unga nuförtiden?

Innan Åsa Regnér utsågs till barn-, äldre- och jämställdhetsminister förra året var hon generalsekreterare för RFSU. År 2009 uttalade en vice chefsåklagare att han inte skulle tveka att åtala en barnmorska som skrev ut p-piller till en person under 15 år för medhjälp till våldtäkt.

Uttalandet fick Regnér att reagera såsom generalsekreterare för RFSU. Det gjorde hon bland annat tillsammans med den tidigare justitieministern Thomas Bodström. De skrev en gemensam debattartikel om den i deras tycke felaktiga tolkningen av lagen. Den publicerades på den numer nedlagda debattsidan Newsmill.

”Ändringarna i sexualbrottslagen kom till för att ge unga människor ett stärkt skydd, inte för att förhindra två 14-åringar från att ha sex med varandra. Lagen anger också att det inte ska anses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, även om en av personerna är under 15 år. Det är inte heller olagligt att skriva ut p-piller till personer under 15 år.” (RFSU)

Ingenting tyder på att Regnér har ändrat uppfattning i fråga om ungas tillgång till p-piller mer än att hon inte längre är generalsekreterare för RFSU. Personer under 18 år är att betrakta som barn enligt barnkonventionen, men det är möjligt att frågan inte hör till ministerns ansvarsområden.

Det vore bra om antingen Regnér eller någon annan minister drev frågan om ungas tillgång till preventivmedel. Det gäller inte bara p-piller. Det finns ungdomsmottagningar som inte delar ut kondomer till personer under 15 år. Ungdomsmottagningar i landstinget Dalarna till exempel: ” På ungdomsmottagningarna kan man också hämta gratis kondomer om man är mellan 15-25 år.”

Ingenting hindrar regeringen att föreslå lagstiftning som tydliggör för barnmorskor att de inte gör något brottsligt om de tillgodoser ungas behov av preventivmedel. Det borde rentutav tillhöra deras arbetsuppgifter.

Läs gärna min debattartikel om ungas bristande tillgång till p-piller som publicerades i Expressen förra veckan.

Mer: SR, Sydsvenskan, DN, Ottar.

När vuxna inte näthatar har de samlag utan kondom

Sofia Mirjamsdotter skriver om vuxnas näthat. Om hur vuxna som ägnar sig åt näthat bidrar till att deras, men också andras, barn hatar på nätet. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det ligger mycket i det. Visst blir det svårt för vuxna som ägnar sig åt näthat att med någon trovärdighet fördöma (andras) näthat. Så länge vuxna människor inte kan behandla varandra med respekt är det orimligt att kräva att våra barn ska göra det, som Mirjamsdotter uttrycker det.

Att vuxna ägnar sig åt näthat fråntar inte unga ansvaret för det näthat de ägnar sig åt, men ibland har näthat felaktigt framställts som något som enbart angår och drabbar unga personer. Därför är det positivt att vuxnas näthatande lyfts fram. Personer som ändå bör vara någon slags förebilder i förhållande till barn och unga. Det handlar inte bara om rasistiskt motiverat näthat bland sverigedemokrater med flera, utan också om näthat bland vuxna med betydligt mer rumsrena åsikter.

När unga inte näthatar har de samlag utan kondom. Näthat är knappast den enda företeelsen som felaktigt framställts som en ung sådan. Vuxna vill inte sällan distansera sig från unga utan att ha någon täckning för det. En del av det är att framställa unga som vuxnas motsatser. Unga kan anses irrationella och vuxna rationella även om de ägnar sig åt samma saker. De kanske uttrycker en åsikt, använder internet på ett visst sätt eller ifrågasätter så kallade glädjedödare. Ungas skäl att göra X kan framställas som helt avvikande vuxnas skäl att göra X även i situationer där skälen överlappar varandra och det saknas anledning att tala om ”unga” respektive ”vuxna” skäl.

dnkon

På samma sätt som vuxna inte borde problematisera ungas näthat utan att ägna en tanke åt sin egen delaktighet borde inte vuxna som knappt använder kondom förfasa sig över att unga inte alltid använder kondom när de har sex (jag tror att de menar samlag). Jag har inga siffror på det, men det skulle inte förvåna mig om unga är bättre än vuxna på att använda kondom vid samlag.

Det är med näthat som med kondomer. Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör. Det kan tyckas enklare för vuxna (inte alla vuxna) att smyga med bristande kondomanvändning, samtidigt som man moraliserar över unga som inte använder kondom, än vad det är för vuxna att dölja sitt näthatande, men allt näthat är inte publikt.

Vissa former av näthat sker lika privat som vuxnas oskyddade samlag, men unga är inte dumma. Unga förstår att vuxna näthatar och har samlag utan kondom även om det sker i det fördolda. Därmed inte sagt att insikten om att näthatande inte har någon övre åldersgräns inte förstärks av det publika näthatet som en del vuxna ägnar sig åt. Det kan vara vuxna som letar upp något en person skrivit, gärna något som skrevs för flera år sedan, tar en skärmdumpar och delar med sig av den på sociala medier. Detta med en förhoppning om att göra livet surt för personen ifråga. Ibland har de haft sådan – ursäkta uttrycket – framgång att den utsatta inte sett någon annan utväg än att avsluta sitt liv.

Varifrån kommer bilden av att vuxna nog inte skyddar sig när de har samlag? Från hur de pratar om sex i allmänhet bland annat. De säger sex, men menar förvånansvärt ofta samlag. I den mån vuxna tycker att unga ska ägna sig åt något för att de själva ägnar sig åt det brukar det framgå. Det framgår inte att unga bör ha samlag med kondom eftersom att vuxna har det. Det framgår däremot att vuxna är bekymrade över att unga inte skyddar sig i den utsträckning vuxna tycker att de borde skydda sig när de har samlag.

Och nej, att vi inte får veta att vuxna alltid eller i stort sett allt använder kondom handlar inte om att de inte vill avslöja för mycket om sina sexliv inför sina barn. Alla som sett sin mor ta ansvar för sin reproduktion medels preventivmedel – räck upp en hand! Det beror nog snarare på att de inte ens kommit på tanken att låta sina barn tro att de använder kondom genom att påstå det och/eller se till att det alltid finns kondomer i sängbordet.

samlag

De vuxna som förfasar sig över att unga personer inte använder kondom när de har sex/samlag borde fundera på varför det är viktigt att just unga använder kondom. Om det är viktigare att unga har skyddat sex än att vuxna har det får man gärna berätta varför.

Vad jag tror att förfasandet handlar om – utöver att man av någon anledning fått för sig att unga knappt kan ha sex utan att det leder till graviditet och att man kommer att bli mormor i morgon – är att man vill att unga ska grundlägga vissa vanor tidigt. En sådan vana är att använda kondom vid samlag.

Att vuxna inte använder kondom i den utsträckning de tycker att unga borde använda kondom kan dels förklaras med att de inte tycker att det hör till om någon inblandad använder p-piller eller liknande, men det kan också bero på att de aldrig grundlade vanan att använda kondom vid samlag.

Varför ska vi förvänta oss att unga använder kondom i större utsträckning än vuxna? Varför skulle det vara självklart för unga att använda kondom med nya sexpartners (i den mån de har samlag) om det inte är det för vuxna?

sexellersamlag

Jag har förstått att en del vuxna vill att kondom ska vara norm vid samlag, ungas samlag. Men vi har inte parallella normsystem på det sättet. De sexualnormer som gäller sexuellt aktiva vuxna gäller också sexuellt aktiva unga. I heterosexuella relationer är det som regel kvinnan som tar ansvar för reproduktionen och det oavsett åldern på de inblandade. Om vuxna vill bidra till att kondom blir norm bland unga är de nog så illa tvungna att använda kondom vid samlag i en större utsträckning.

Klarar du inte av tanken på att ha sex eller samlag med kondom eller har du inte något behov av det – alla har nämligen inte det –kanske du borde ha en större förståelse för unga som ibland avstår kondom.

Läs gärna Jon Ronsons artikel How One Stupid Tweet Blew Up Justine Sacco’s Life.

Sållande respekt för unga

Flera som kritiserat könsstympning den senaste tiden har lite i förbifarten konstaterat att det inte är rasistiska tankegångar som ligger till grund för deras kritik av ingreppet, eller övergreppet om man så vill. Varför konstatera det om man vill ha en diskussion om könsstympning som sådan och inte en diskussion om “vad man får säga i det här landet”?

Jag föreställer mig att du är emot könsstympning och vill stärka barns rättigheter överlag. Jag föreställer mig också att du har ett barnperspektiv i den mån det går utan att själv vara ett barn, och det vare sig det gäller ingrepp på barns könsdelar eller något annat som de kan tänkas utsättas för. Om det stämmer lär du inte bli anklagad för att vara rasist eller spela sådana i händerna i första taget.

Om du däremot enbart värnar om barns rättigheter när media rapporterar om könsstympning kanske du inte ska bli förvånad om en del får intrycket av att ditt engagemang bottnar i obehag för andra kulturers kulturella uttryck mer än någonting annat. Samma tankegångar som får en del att vara emot månggifte för att det skulle vara främmande.

Bryr du dig enbart om att stärka barns rättigheter när det handlar om att inte tvingas bära slöja eller få sina könsdelar lämnade i fred borde du fundera på varför det är så. Och även om du bara bryr dig om barns rättigheter i ett fåtal frågor och har förståelse för föräldrar som ger barn utegångsförbud, förbjuder dem att klä sig och se ut på ett visst sätt eller liknande, borde du fundera på varför personer som inte respekterar barn annars skulle göra det om det rör något som engagerar just dig.

Menar man allvar med att det är eftersträvansvärt att barn och unga har rätt till sina kroppar är det också eftersträvansvärt inte enbart när det rör sådant som du inte utsätter andra människor för. Det går inte att ha en ordning där barn och unga inte blir tagna på allvar. Där man kan kan uttala sig nedsättande om dem offentligt utan att det får konsekvenser eller styra och ställa över dem lite hur som helst och samtidigt förvänta sig att personer ska lämna deras underliv i fred. Där barn och unga respekteras för vilka de är lär de också få sin kroppsliga integritet respekterad.

Mata inte moralismen

Moderaternas skolpolitiske talesperson Tomas Tobé vill ha ett ”handslag med alla föräldrar” om att begränsa ungas spelvanor. Efter moderatens utspel om att föräldrar måste begränsa sina barns datorspelande för att förbättra deras skolresultat har flera personer varit ute och försvarat datorspelen med argumentet att de kan bidra till att skjuta upp alkoholdebuten.

Unga som spelar datorspel dricker mindre alkohol. Jag vet inte hur många gånger jag har hört det vid det här laget och jag kan inte låta bli att tänka på alla andra debuter som spelandet också kan tänkas skjuta upp.

Flera av de som har anklagat Tobé för att moralisera har själva varit ute och gjort det när det kommer till ungas alkoholkonsumtion. Vissa saker är det fritt fram att moralisera kring. Johanna Nylander som har skrivit den av Swedish Match finansierade boken Är det så farligt? Folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar nämner särskilt att spelande barn och ungdomar börjar dricka alkohol senare i livet.

Varför är personer som annars är kritiska till moralism ute och moraliserar över unga som dricker alkohol? Jag tror att två saker bidrar. För det första fungerar det. Flera av de som annars hade varit kritiska till datorspel kan ursäkta dem om de bidrar till att unga inte dricker alkohol. För det andra går det att komma undan med utan att själv bli anklagad för att moralisera. Tobé eller någon annan vuxen behöver knappast efterlysa ett handslag med alla föräldrar om att skjuta upp ungas alkoholdebut.

Det går alldeles utmärkt att vara liberal och kritisera moral förklädd till skolpolitik utan att falla i fällan att själv moralisera. Johan Norberg skriver ”Dataspelen är en tacksam syndabock. Det förlägger skulden långt bortom politiken, skolan och de pedagogiska modellerna, och till en ny teknik som föräldrar och sistagångsväljare inte alltid begriper, precis som när de en gång skyllde ungdomarnas förvildning på dansbanor, serietidningar och videofilmer”.

Alkoholen är också en tacksam syndabock. Istället för att ta en omväg när du ska försvara datorspelen går det alldeles utmärkt att försvara dem för vad de är. Om de som spelar får ut någonting av det räcker det för mig.

Jag kan förstå varför föräldrar som själva inte spelar motiverar sina söners intressen med yttre omständigheter som att de kan bidra till att skjuta upp deras flytt hemifrån och alkoholdebut, men något har gått snett när även de som spelar känner sig tvugna att göra det. Detta beror nog dels på hur impopulärt det har blivit att försvara någonting rent principiellt, men det är precis vad de som är kritiska till moralism borde göra.