I dag tänker jag på kvinnorna som inte får rösta

I dag tänker jag på kvinnorna som inte kan få hormonella preventivmedel på recept utan någon annans tillåtelse. Kvinnorna som inte kan utgå från att en abort är en privatsak. Kvinnorna som inte anses mogna nog att samtycka till sex.

Kvinnorna som måste motivera sitt behåanvändande om deras bröst inte anses tillräckligt stora. Kvinnorna som till skillnad från andra kvinnor förväntas attraheras av jämnåriga. Kvinnorna som inte är välkomna på Bangfesten i kväll.

Kvinnorna vars sexliv är en fråga för andra. Kvinnorna som ska låta bli att dricka alkohol för att undvika att bli utsatta för sexuella övergrepp. Kvinnorna som får leva med okvädesord som ”fjortis”.

Kvinnorna som likställs med personer som gärna ägnar tisdagseftermiddagen åt en hink och en spade i sandlådan. Kvinnorna som inte kan ringa till en vårdcentral och be om att få testa sig för könssjukdomar utan att riskera en föreläsning om vad som krävs för att bli smittad som om de inte kände till det.

Kvinnorna som uppmanas att använda p-piller och samtidigt skapar tidningsrubriker genom att avstå kondom. Kvinnorna som man antingen tycker synd om eller baktalar (det ena behöver inte utesluta det andra). Kvinnorna som det är tillåtet att generalisera om.

Kvinnorna som bör vänta med sådant som de några år senare måste ägna sig åt för att inte passera som onormala. Kvinnorna som kommer att förstå när de blir äldre. Kvinnorna som många påstår sig värna men återkommande kränker.

Kvinnorna som gång på gång hamnar i skymundan när man talar om kvinnors rättigheter.

Kör över föräldrarna som vill kontrollera sina döttrars sexliv

Visste ni att det finns föräldrar som motsätter sig att sina döttrar vaccineras mot livmoderhalscancer för att de tror att det kan bidra till att de får ett mer aktivt sexliv?

”Dahlström et al. (2009) […] undersökte svenska föräldrars uppfattningar och attityder om HPV vaccinet samt deras villighet att vaccinera sina barn om vaccinet var gratis eller ej. Av de 14 000 föräldrar som svarade var 76 % villiga att vaccinera sitt barn om vaccinet var gratis och 63 % kunde tänka sig vaccinera barnet även om det kostade pengar” (s. 11 ur en kvantitativ undersökning om unga kvinnors inställning till hur de kan förebygga livmoderhalscancer)

Hur många som svarade nej för att de inte vill uppmuntra en tidigarelagd sexdebut (vaccinet bör tas innan sexdebuten nämligen framkommer inte, men att den del gjorde det håller jag för sannolikt.

Källa: Attitudes to HPV vaccination among parents of children aged 12-15 years—A population-based survey in Sweden

Att någonting som kan uppmuntra unga att ha sex per automatik är fel har blivit en allt vanligare inställning. Jag tror inte att vaccinet har den effekt som vissa föräldrar befarar, men till skillnad från dem skulle jag inte betrakta det som någonting negativt om det visade sig att jag hade fel. Jag tänker inte lugna några föräldrar med att deras döttrars sexliv inte lär påverkas av vaccin mot cancer. Det är inte en legitim önskan att ens barn ska ha ett fattigt sexliv, den ska inte heller behandlas som en sådan. I min bok är det oacceptabelt att försöka kontrollera sina döttrars (och söners) sexualitet.

Colin Hart, från Christian Institute charity, uttrycker vad saken handlar om alldeles utmärkt: ”It’s basically a sex jab, encouraging the view that girls can be sexually available. It is a disease that you can only get through being sexually promiscuous. The thing we should be doing is trying to stop kids being sexually active.”

När jag var yngre ville man som svensk inte förknippas med amerikansk sexualmoral. Man ansåg att det var självklart att alla skulle ha rätt till information om sexuellt överförbara könssjukdomar och hur man skyddar sig. Man förstod inte hur de som ville förhindra kunskapsspridningen tänkte och skakade på huvudet åt de konservativa i väst. P-pillergenerationens kvinnor lär inte ha tänkt att de uppmuntrade sina döttrar att ha sex när de ordnade p-piller åt dem. Tyvärr är det inte lika många som skakar på huvudet längre. Det är gissningsvis mycket svårare att göra det med någon trovärdighet när det mer eller mindre normaliserats att det är okej att ha problem med att ens barn har ett sexliv.

Föräldrar som kan offra sina döttrars hälsa i tron att det går att reglera kåta tonåringars sexdebut från köksbordet är ett utmärkt för att minderårigas rättigheter måste stärkas. Det är väl bara en tidsfråga innan alla kvinnor oavsett var de bor kommer att erbjudas vaccin mot livmoderhalscancer. Den dagen är det viktigt att alla oavsett vilka föräldrar de har kan vaccinera sig. Från och med februari kommer kvinnor födda 1993 och 1994, anslutna till Stockholms läns landsting, kunna vaccinera sig kostnadsfritt. ”Information till flickor och deras föräldrar om hur vaccinationen går till och var man kan vaccinera sig kommer i slutet av januari 2012” skriver Vårdguiden i en kort notis. Om man även kommer vaccinera de 18- och 19-åringar som sexdebuterat (majoriteten) nämns inte, men det antar jag. Senare väntas man vaccinera personer födda mellan 1995 och 1999. Det är ett steg i rätt riktning.

Att neka unga kvinnor vaccin mot cancer för att de råkade få föräldrar med en förfärlig sexualmoral vore att understödja ett riktigt dåligt föräldraskap sa ingen någonsin.

Konsten att vara en god förebild

”Varför måste alla unga kvinnor vara förebilder för andra unga kvinnor? Motsvarande krav ställs inte på unga män. Jag kan inte komma på en enda ung, vit, heterosexuell man som tvingas bära alla andra med samma förutsättningar på sina ensamma axlar. Kan ni?” skriver Hanna Hellquist. Det tycks vara på modet att prata om att unga kvinnor förväntas vara goda förebilder för andra (yngre) kvinnor. Kanske är det så att nästan alla utom jag har känt av en sådan förväntan, vad vet jag.

Känner man sig pressad att vara en förebild och vill man göra någonting bra för unga kvinnor och unga överlag är det inte särskilt komplicerat alls. Respektera unga och betrakta unga personer som människor. Du skulle inte kalla en ung person hora. Du ska veta att fjortis inte är särskilt mycket bättre. Hör du någon baktala en ung person och kalla honom eller henne fjortis – säg ifrån! Skulle du börja prata med en ung person med inställningen att hon eller han inte har någonting att tillföra kan du komma att bli överraskad. När du blir det, lyssna och ta till dig vad personen har att säga istället för att avfärda det som ett uttryck för tonårsrevolt. Vad du än gör när du har brist på argument, säg inte ”du kommer att förstå när du blir äldre”.

Genom att bete sig mänskligt mot unga människor utmärker man sig som ett undantag. Det kan inte bli så mycket enklare att vara en god förebild.

Från rosa dopband till smink och stringtrosa

Den som läst mina äldre inlägg vet att jag inte sminkat mig på flera år. Det är nämligen så att de feminister som inspirerat mig allra mest har varit de som levt upp till myten om hur en ”riktig” feminist ska se ut. Och då vill jag inte vara sämre. Jag tänker på den osminkade kvinnan med hår under armarna och kort hår på huvudet.

Hur mycket jag än ogillar smink så är det svårt att inte bli försiktigt positiv till företeelsen när jag vet hur en del unga kvinnor som sminkar sig och/eller vill sminka sig blir bemötta av sin omgivning. De gör sig till, de är bara barn. Låt barn vara barn. Det spelar ingen roll om alla barn sminkar sig i morgon. Det kommer ändå inte vara ”barn” att sminka sig.

Det man på sin höjd kan åstadkomma genom att försöka hindra unga att göra ”vuxna” saker är ett skapa ett ännu större utanförskap. En mycket mer framkomlig väg är att förklara sin stånd punkt  och, mycket viktigt, motivera den. Jag inspirerades av feminister som levde som de lärde. Inte av min kompis pappa som köpte läsk till sig själv men nekade kompisen att dricka för att det enligt honom var onyttigt för sin dotter. Det var det säkert, men hade han någon trovärdighet?

När du är vuxen äger du saker och huruvida du har något behov av det du äger och vad du gör med dessa ting ifrågasätts inte på samma sätt som när du är ung. För den tioåring som vill ha en mobiltelefon räcker det inte nödvändigtvis att han eller hon tänkte använda den som vilken vuxen person som helst skulle ha använt den. Tioåringen förväntas ha särskilda skäl om inte föräldrarna inser att det skulle gynna dem om deras barn hade en telefon och var kontaktbar . Samma sak med plagget som håller brösten på plats. Är du ung och vill använda behå ska du ha ett ”behov” av det.

Om just du råkar vara en arg förälder som förfasar dig över att din tolvåriga dotter har köpt stringtrosor råder jag dig att ägna några minuter åt att fundera över din egen delaktighet. Vad som är värst är inte så intressant, men jag finner i alla fall en tröst i att den unga kvinnan själv bestämmer sig för att börja sminka sig och att det inte alltid är en konsekvens av föräldrars önskan om att deras döttrar ska upprätthålla en påtvingad könsroll.