Även idrottare menstruerar

Fotbollsspelaren Lotta Schelin menar att mens är en ickefråga inom idrottsvärlden. Hur hade det sett ut om män hade haft mens, frågar hon sig.

“I grunden är det en jämställdhetsfråga, tycker hon. Om män hade haft mens hade frågor om mens och träning förmodligen varit grundligt kartlagda, gissar hon, och tycker att det nästan kan bli lite komiskt att tänka på den utrustning som följer med landslaget ut på resor. I bagaget finns allt fotbollsspelarna kan behöva:

– Vi har tuggummi, tops, näsdroppar – you name it. Men vi har inga bindor eller tamponger.”

Om hur saker och ting hade sett ut om även den andra halvan av befolkningen hade menstruerat kan vi bara spekulera, men det är inte alls långsökt av Schelin att lyfta frågan med anledningen av synen på kvinnors idrottande historiskt och att det fortfarande satsas mer på mäns idrottande.

Det pratades inte heller om mens i omklädningsrummen och på träningen när jag spelade fotboll och om det ligger något i det Schelin säger beror det inte enbart på att jag hade fyra manliga tränare.

Personligen har jag aldrig haft något problem med att prata öppet om mens. Om jag mått dåligt grund av PMS eller mens har det bara varit att säga det. Jag tänker inte låtsas att något som påverkar mig flera dagar varje månad är en ickefråga. Jag tänker inte avstå från att göra saker jag vill göra med mindre än att jag är för trött och orkeslös under menstruationen (ungefär som när man har järnbrist).

Mens är än mindre en ickefråga sedan jag började styrketräna. Jag har ingen aning om vad jag ska göra de dagarna.  Jag vet bara av erfarenhet att jag inte ska försöka öka i stryka. Behöver man vila mer dagar innan, under eller efter mens? Få i sig mer protein? Det enda jag hört är att det är bra att “röra på sig” under menstruationen men det är det annars med för den delen.

Var finns träningsprogrammen som är anpassade för personer som har mens? Det finns särskilda träningsprogram för kvinnor och män, men inte särskilda program för menstruerande, som är anpassade efter om du blöder i 3 dagar eller en vecka, om du har riklig mens eller inte. Det finns särskilda kostrekommendationer för ciskvinnor och cismän som tar hänsyn till om du tränar hårt eller inte, men knappt några såvitt jag vet som tar hänsyn till hur energibehovet varierar under menscykeln. Men vem bryr sig om kvinnors och menstruerade personers hälsa och muskelutveckling? Alldeles för få.

Styrketräning plus sex lika med sant

I slutet av december återupptog jag styrketräningen efter ett långt uppehåll. Jag har inte råd med ett gymkort intalade jag mig själv i några månader tills jag inte längre kunde tränga bort det faktum att det är orimligt att inte prioritera sin hälsa om man kan göra det. Det är typiskt mig. Jag kan tänka att jag behöver någonting i månader – ibland år – innan jag tar tag i det. Efteråt känner jag mig allt som oftast dum för att jag inte gjorde det tidigare.

En vattenkokare kan jag alltid skaffa senare (det tog mer än ett halvår från att den vattenkokare jag hade gick sönder till att jag skaffade en ny för 99 kronor), men med hälsa är det annorlunda.

IMG_20150308_181219

Jag tränar främst för att jag mår bättre när jag gör det regelbundet. En del av det är att jag har haft bättre sex under de perioder jag tränat. Jag vet inte om jag är kåtare när jag tränar än annars då jag är en ganska kåt person överlag, men det faktum att det påverkar knipmusklerna gör att jag får mer utlopp för min kåthet i form av orgasmer och det leder inte sällan till att jag vill ha mer sex.

När man har en vana gör man något utan att tänka att man gör det. Johan Renström har skrivit ett intressant blogginlägg om hur lång tid det tar att skapa nya vanor. I snitt tar det 66 dagar. Jag hoppas att min styrketräning håller i sig denna gång. För min hälsa och mitt sexlivs skull.