Låt utländska studenter fullfölja sina utbildningar

Att högre utbildning ska vara avgiftsfri och bekostas med skattemedel gäller inte längre vissa utländska studenter. Sedan år 2011 tar statliga universitet och högskolor ut studieavgifter av studenter från länder utanför EU/EES.

Antalet utländska studenter har inte helt oväntat minskat sedan avgifterna infördes. Avgifterna har bland annat kritiserats för att vara för höga. En granskning av Ekot visar att studieavgifterna är uppemot dubbelt så höga som vad utbildningarna egentligen kostar. En annan kritik är att det saknas regler om återbetalning av studieavgifter för studenter som inte fått sina uppehållstillstånd för att studera i tid.

Utfärda uppehållstillstånd som gäller för hela studietiden, skriver Dagens Nyheters ledarsida.

”I stället för att koncentrera sig på sin utbildning måste studenterna alltså varje år gå igenom samma process hos Migrationsverket som kontrollerar att de skött sina studier och har råd att bekosta ytterligare ett år.”

Permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan 1980-talet, men med den tillfälliga utlänningslagen har tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit regel. Tillfälliga uppehållstillstånd bidrar till ett liv i otrygghet och en ovisshet om framtiden för personer som sökt och beviljats asyl.

Skärpningen av asylreglerna har, som Amanda Björkman tidigare skrivit om på DN:s ledarsida, gett asylsökande starka skäl att välja bort studier. För de som ändå väljer att studera i Sverige bidrar de tillfälliga uppehållstillstånden till en ovisshet om möjligheten att slutföra sin utbildning. Ovissheten drabbar inte bara asylsökande utan även personer som kommit till Sverige för att studera. Personer som erlagt höga avgifter för utbildningar som står och faller med hur länge de får stanna i Sverige.

Det är svårt att föreställa sig att processen hos Migrationsverket och ovissheten om uppehållstillståndet skulle ha någon positiv påverkan på studierna eller integrationen.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska undersöka studieavgifterna för utländska studenter. Resultatet ska redovisas i januari 2017.  Avgifterna är inte allt. Som Dagens Nyheter skriver; att krångla till processen så till den milda grad att studenter inte kan fullfölja sin utbildning i tid, eller blir utvisade är galenskap.

Hur den tillfälliga utlänningslagen med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel försämrat möjligheten att rekrytera och behålla utländska studenter förtjänar ett eget kapitel.

Regeringen föreslog nyligen att nyanlända som beviljats tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med den tillfälliga utlänningslagen ska kunna få dem förlängda om grunden för tillståndet har upphört. Det är ett bra förslag givet att den tillfälliga utlänningslagen ska tillämpas till och med den 19 juli 2019. Nyckelordet är tillfälliga. Regeringen borde upphäva den tillfälliga utlänningslagen och återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Se till att utländska studenter kan fullfölja sina utbildningar.

Reglerad invandring som omskrivning för en restriktiv migrationspolitik

De senaste åren har det skett en förskjutning i debatten kring invandring. Begreppet ”reglerad invandring” har alltmer blivit en omskrivning, en eufemism, för sådant som inre gränskontroller, id-kontroller, begränsad anhöriginvandring, skärpta försörjningskrav, begränsningar i rätten till familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd för den som söker asyl. Allt detta kan äga rum inom ramen för en reglerad invandring, men inget av detta är synonymt med en reglerad invandring. Regleringen står inte och faller med de restriktiva inslagen.

Det är en ganska meningslös fråga, om Sverige har en genom statliga bestämmelser styrd immigration. Den har varit reglerad för utomnordiska medborgare sedan år 1967. Ändå har det vid upprepade tillfällen den senaste tiden konstaterats att Sverige har en reglerad invandring.

 

Reglerad invandring innebär att staten har ställt regler för vi vilka som får komma till Sverige och på vilka villkor. Reglerad invandring gäller ej för asylsökande, utan för personer som av familjeskäl eller som arbetssökare vill till Sverige. (Immigrant-institutet)
Då det inte finns någon politisk majoritet för en oreglerad invandring kan frågan om hur invandringen bör regleras vara mer intressant än om den över huvud taget borde vara reglerad. Att bara konstatera att den är reglerad och låta det stanna där riskerar att skapa låsta positioner där reglerad invandring blir synonymt med restriktiv invandring.

Reglerad invandring har också använts som en omskrivning av partier som velat minska antalet asylsökande. På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa: ”Vi socialdemokrater värnar den reglerade invandringen där rätten för flyktingar att söka asyl är grundläggande.”

screenshot-from-2016-10-04-18-28-10

Invandring och asyl är olika saker. Det finns en fara med att prata om asyl och invandring i samma andetag då rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet. Att Sverigedemokrater, Socialdemokrater och andra som vill försvåra för människor att komma in i Sverige och uppehålla sig här gärna pratar om asylpolitiken som en del av den reglerade invandringen är inte särskilt förvånande, men vi andra måste kunna stå upp för den fria rörligheten utan att undergräva asylrätten.

Argumentet går att reglerad invandring är ett måste och att gränsen behöver dras någonstans. Därefter gör argumentet ett logiskt hopp och hävdar att invandringen därför måste stramas åt jämfört med i dag.

Men mycket i politiken handlar om riktning. Ska skatterna höjas eller sänkas? Ska staten bli större eller mindre? Ska det bli lättare eller svårare att invandra? Man hör aldrig någon borgerlig debattör skriva att eftersom vi inte kan avskaffa alla skatter handlar diskussionen om en avvägning av hur höga skatterna ska vara, och att man då lika gärna kan acceptera Vänsterpartiets skattehöjningar.

Ett liknande resonemang är ”om vi ska kunna upprätthålla politiskt stöd för dagens invandring måste invandringspolitiken bli mer restriktiv”. Det är en logisk kullerbytta i stil med ”för att rädda byn måste vi bränna ned den”. (Jacob Lundberg, Migro)

Sverige hade en reglerad invandring innan Socialdemokraterna och Miljöpartiet enades om att de permanenta uppehållstillstånden skulle bli färre och de tillfälliga uppehållstillstånden kortare. Den tillfälliga utlänningslagstiftningen trädde i kraft den 20 juli i år. Den ska gälla i tre år. Vi som vill se en annan migrationspolitik måste påminna om att det är möjligt. Permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan år 1985. Det måste finnas en gräns för hur kort det politiska minnet tillåts vara.

Det finns inget sådant som antingen en anpassning av asylreglerna till EU:s miniminivå eller en oreglerad invandring. Det går att vara för en reglerad invandring utan att införa gränskontroller och vidta andra åtgärder för att minska antalet personer som söker asyl.

Det finns krafter som vill se en annan berättelse om Sveriges reglerade invandring. Att Sveriges har en reglerad invandring borde säga lika lite om regleringens innehåll som att Sverige liksom en rad andra länder har en reglerad narkotikapolitik. Reglerad invandring får inte bli en rumsren beskrivningen av en restriktiv migrationspolitik.