I mensskyddsreklamens värld är vi alltid påklädda

Under våren och sommaren har det funnits små förpackningar med mensskydd och trosskydd i omklädningsrummet på gymmet. I förpackningarna har det funnits små foldrar med budskap som: ”Neutraliserar lukt och skyddar upp till 100 %” och ”Neutraliserar lukt istället för att dölja den.” Skyddet är ett skydd mot ”läckage och lukt”.

Jag skulle vilja se mer sexpositiv reklam för mensskydd. En del menar att menskopp och tampong är bra för att det underlättar oralsex. Jag har knappt någon erfarenhet av att få oralsex med en menskopp i underlivet. Tampong använde jag några gånger precis när jag hade fått mens i 12-årsåldern.

Jag har mer erfarenhet av att få oralsex när jag menstruerar utan att något skydd används. Personligen har jag inget behov av något skydd mot läckage och lukt. Fittor luktar med eller utan mens och något skydd mot läckage vill jag inte ha, tvärtom. Med det sagt är jag ändå positiv till om personer, som annars inte hade gått med på att få oralsex under menstruationen eller som har sexpartners som inte klarar av blod, hittat ett skydd som gör att oralsex blir av.

Att de som tillverkar mensskydd inte plockat upp oralsexet och utformat en mer sexpositiv reklam beror nog på synen på vad sex är. Sex är kuk i fittan och hur ska man ha det med en tampong i fittan? Man skulle förstås kunna ha vaginala samlag utan att något skydd används, men det blir svårt att förena med ”skydd mot läckage och lukt”. Sex kan vara kuk i fittan, men det är också läckage och lukt.

Reklamen för mensskydd bygger på att den som menstruerar är påklädd eller åtminstone har på sig underkläder eller badkläder. Tampong och menskopp kräver inte kläder, men bindor och trosskydd kräver åtminstone underkläder. Använder du bindor under mensen blir det underförstått att de aldrig ska tas av. Annars hade väl de som tillverkat bindor tagit fram särskilda menssexhanddukar att lägga under underlivet när man har sex? Det är inte givet att skyddet mot läckage måste sitta mot kroppen eller att det är omgivningen som måste skyddas. Det kan lika gärna vara ett par broderade lakan från 40-talet eller en resårbotten.

 

 

 

 

Mensskyddsbakgrund

När jag fick mens i 12-årsåldern var bindor det självklara valet. Eller valet och valet, det var vad som fanns hemma i badrumsskåpet. Vid något tillfälle provade jag tamponger. Jag hade hört att de kunde vara praktiska att använda när man simmade (jag hade årskort på simhallen) och tränade.

Innan jag stoppade in en tampong i mitt underliv för första gången läste jag användarmanualen som låg i det diskreta tampongpaketet. Den gav mig information om hur man satte in en tampong. Tampongerna kunde inte ta min ”oskuld”. Det var helt lugnt att sova med tampong, men man skulle aldrig använda samma tampong i mer än 8 timmar i vaket tillstånd. Då tampongen är ett ”inbyggt” mensskydd behövde man inte oroa sig för att det skulle lukta mens om än, blodet luktar bara utanför kroppen, fick jag veta. Tampongsjukan (som jag vet mycket lite om) beskrevs som något av en myt. Tampongen satt fel om den kändes.

Något som inte avhandlades är att tamponger torkar ut slemhinnorna. ”Man ska inte använda den när man har lite mens eftersom den suger upp den nyttiga flytningen i slidan” nämndes inte heller. Om de upplyste tamponganvändaren om hur olämpligt det är att spola ned tamponger i toaletten minns jag inte, men de hoppas jag att de gjorde.

Hur särintressenas tamponginformationen är utformad i dag har jag ingen aning om, men jag tror att det utifrån dagens klimat vore ganska smärtfritt att berätta att tamponger torkar ut. Jag menar, många kvinnor använder ju hormoner trots att de vet att de riskerar att sänka sexlusten och lever i mångt och mycket efter mottot ”Vill man vara fin får man lida pin”.

Jag väljer en ful mössa framför ingen mössa alls. Jag är fin och behöver inte lida pin. Mitt vanligtvis källkritiska tolvårsjag visste inte att tamponger begick våld på kvinnors underliv, det trots att jag hade läst på om mens och saker relaterade till mens i 10-årsåldern i samband med att jag upptäckte flytningar i mina underkläder. Att bomull inte är underlivets bästa vän fick jag kännedom om flera år senare. Jag befarar att den kunskapen inte hade haft någon avskräckande effekt på mig om jag istället hade funnit tamponger i badrumsskåpet som tolvåring.