Sex mot ersättning är inte ett fånigt begrepp

Läser att ”sex mot ersättning” är ett ”fånigt begrepp som aldrig skulle användas i det internationella SRHR samarbetet där det heter sexarbete eller försäljning av sexuella tjänster”. RFSU får kritik för att förbundets sexualpolitiska tidskrift Ottar använder begreppet ”sex mot ersättning” i det senaste numret med tema ”$€X – att köpa och sälja”. (Se Pye Jakobssons öppna brev på Facebook)

Jag tycker att sex mot ersättning är ett bra begrepp som inkluderar mer än bara sexarbete. Handlar det om något som påminner om arbete kan sex mot ersättning vara missvisande även om ”sex mot ersättning” i och för sig inte är felaktigt. Det beskriver vad det är frågan om utan att indikera en viss omfattning, vilket arbetsbegreppet gör.

Alla som har sex mor ersättning identifierar sig inte som sexarbetare. Jag varierar mitt språkbruk beroende på vad jag pratar om. Pratar man om sexarbete exkluderar man de som haft sex mot ersättning någon gång. Jag har klippt personers gräsmattor mot ersättning någon gång, det gör mig knappast till en gräsmattearbetare.

När jag klippt personers gräsmattor har det inte varit frågan om någon försäljning i vanlig mening. Jag har inte marknadsfört mina tjänster. Jag har blivit tillfrågad om jag vill tjäna lite extra pengar. Det kan också vara relevant för om man bör tala om något i termer av arbete eller inte, varför man gör någonting mot ersättning. Om man gör det för att tjäna sitt uppehälle eller inte.

Jag hade inte klippt gräsmattor om jag inte hade blivit tillfrågad. Det finns personer som inte hade haft sex mot ersättning om de inte hade blivit tillfrågade. Det finns personer som fått ersättning utan att det varit en del av upplägget. Jag har fått ersättning för att ha klippt gräsmattor när jag gjort det utan en tanke på extra pengar.

Sex mot ersättning inkluderar som sagt olika företeelser där sex och ersättning ingår. Lika lite som man är en målare för att man målat några gånger mot betalning är man en sexarbete för att man någon gång fått betalt för sex, som jag ser det. Sedan får personer definiera sig hur de vill.

Sex mot ersättning är också en bra term för att den är mer neutral än sexarbete och prostitution. De senare begreppen används framförallt av personer som är ideologiskt engagerade i frågor som rör sex mot ersättning. Det kanske förhåller sig annorlunda i ett internationellt sammanhang. Jämför med begreppen surrogatmödraskap och värdgraviditet. RFSU använder termerna ”värdgraviditet” och ”sex mot ersättning” i sitt idéprogram. Det korta svaret är kongressbeslut.

Sex mot ersättning anses mer neutralt och mindre ideologiskt laddat. Det inkluderar mer än bara sexarbete. Som i alla andra sammanhang kan man behöva variera sitt språk beroende på vad man pratar om. Sexköp, sexarbete, sex mot ersättning, försäljning av sexuella tjänster, prostitution, sexhandel och så vidare.

”»Sex mot ersättning« är ett luddigt koncept som få sexarbetare känner sig bekväma med. Att använda ord som drar fokus från »arbete« innebär att sexarbetare förvägras rätten till självdefinition. Poängen med sexarbetares rättigheter är att de förtjänar arbetarrättigheter och skydd. Begreppet »sexarbete« myntades av den queera sexarbetaren och aktivisten Carol Leigh 1978 för att sätta fokus på arbetarperspektivet.” – Emmy M. Kerstinsdotter.

När media rapporterar om unga som haft sex mot ersättning handlar det sällan om sexarbete. Det handlar om unga som någon gång haft sex mot ersättning. Det kan med andra ord vara frågan om en gång. Sexköpslagen kriminaliserar sexköp. Den som köper behöver inte vara en återkommande sexköpare, det räcker att personen någon gång köpt sex.

I slutändan är det en fråga om vad man tycker att sex mot ersättning ska omfatta, all sex mot ersättning eller enbart sådant det är relevant att ha ett arbetarperspektiv på. Hade personen setts som en arbetstagare om det hade handlat om något annat än sex?

Att sex mot ersättning skulle vara ett fånigt begrepp köper jag inte.

Låt lesbiska dela ägg!

En gång per termin anordnas diskrimineringendagen på Stockholms universitet. Temadagen har funnits sedan år 2010 och var ursprungligen ett initiativ av de dåvarande juriststudenterna Louise Dane och Lina Elwing.

Förra veckan föreläste juristen Kerstin Burman på diskrimineringsdagen. Föreläsningen handlade om hur HBTQ-personer exkluderas i lagstiftningen och rättstillämpningen. De flesta exemplen var hämtade från familjerätten som fortfarande är så väl heteronormativ som cisnormativ.

Burman gjorde mig uppmärksam på att en person som genomgått en IVF-behandling och fött barn inte kan ge bort de sparade frysta äggen till sin partner om paret vill ha ett syskon och dela på ansvaret för att bära och föda barn.

Detta är ingenting nytt. ”Fortfarande har ensamstående i Sverige inte laglig rätt till inseminering. Bara ena parten i en lesbisk parrelation har rätt till inseminering. Villkoren för IVF, provrörsbefruktning, skiljer sig mellan de olika landstingen både för heterosexuella par och lesbiska par. Ett huvudbudskap från oss liberaler är att samhället inte ska värdera en familjeform som bättre än någon annan. Det är inte föräldrarnas antal eller kön som avgör barnets uppväxt.” skrev Maria Lilja, Liberala kvinnor Västernorrland, i en debattartikel år 2011.

Anledningen till detta är kravet på att det måste finnas en genetisk koppling: ”Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget, skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier.”

Det går förstås att ta bort det kravet. Det krävs ingen genetisk koppling vid adoption och att kräva det rimmar illa med att familjer kan se ut på många olika sätt. Blodsband är inte allt.

Om två personer lever med varandra och båda har förutsättningar för att bära och föda barn borde det underlättas. Om delat ansvar för reproduktionen kan skapa förutsättningar för mer jämlika relationer är det förstås alldeles utmärkt.

Eller som RFSL uttrycker det: ”Detta är en särskild form av surrogatmödraskap, då surrogatmamman som är biologisk förälder till barnet, inte lämnar ifrån sig barnet utan i stället delar det sociala och juridiska föräldraskapet med den genetiska föräldern.”

Om lagstiftaren är för en genetisk koppling borde hen väl uppmuntra en genetisk koppling mellan syskon och låta dem härröra från en persons ägg även inom ramen för en lesbisk relation?

Föräldrars åsikter om surrogatmödraskap

Funderade på vad jag har svårt för när surrogatmödraskap diskuteras och kom fram till att jag kanske borde börja i den andra änden. Vad har jag inte svårt för när surrogatmödraskap diskuteras? Om frågan diskuteras ser jag det som något positivt, men frågan har hittills präglats av personer som har bestämt sig för vad de tycker och i stort sett menar att det inte finns någonting att diskutera.

Diskussionen handlar inte om surrogatmödraskap i sig utan om det ska fortsätta vara förbjudet eller inte. Inom RFSU som jag är medlem i råder delade meningar om surrogatmödraskap. Förhoppningsvis finns det mer utrymme för en förutsättningslös diskussion där än på debattsidorna.

Två saker som jag har svårt för handlar om föräldrars åsikter om surrogatmödraskap och föräldraskap. Det lyfts inte sällan fram att ”en graviditet är bland det farligaste en fertil kvinna kan utsätta sig för”. Därför kan det ”aldrig vara acceptabelt att betala någon för att gå igenom dessa risker”. Det är ofta personer som genomgått en graviditet och kanske kommer att genomgå fler som påpekar detta. Hade det inte varit mer trovärdigt om personer som avstod en graviditet på grund av riskerna lyfte fram detta argument? Annars verkar det mest som att det visserligen är det farligaste, men bara om man gör det åt någon annan för de allra flesta kvinnor skaffar barn.

Det skulle aldrig falla mig in att be någon annan att bära och föda ett barn åt mig. Och nej, det handlar inte främst om att jag inte vill ha barn. Vill någon bära och föda barn borde det vara på den personens initiativ, tänker jag, men det finns personer som skaffar barn främst för att deras partner vill ha barn. Det har påståtts att kvinnor är mer pådrivande än män att skaffa barn inom heterorelationer. Jag har ingen aning om det stämmer, men det vore orimligt om den som inte skulle bära och föda barnet i sådana fall vore den pådrivande. Därmed inte sagt att det någonsin är rimligt att försöka övertala någon att skaffa barn med eller åt en.

Den andra saken jag har svårt för är föräldrar som argumenterar mot surrogatmödraskap med att barn och föräldraskap inte är någon mänsklig rättighet. Argumentet kanske går hem hos andra föräldrar, men det kan knappast syfta till att övertyga personer som inte har barn. Det är en annan sak som präglar diskussionen om surrogatmödraskap. Att de som deltar verkar vara mer intresserade av att nå ut till sina egna än personer som kan komma att överväga surrogatmödraskap. Om du talar om för personer som inte kan få barn att det inte är någon mänsklig rättighet framstår du enbart som osympatisk. Men du kanske brukar tala om för kvinnor som beklagar sig över att de aldrig får orgasm vid sex med andra att det inte är någon mänsklig rättighet heller, vad vet jag.