Oombedda råd på gymmet

I morse pratade jag och en person om pejorativet mansplaining. En del menar att ordet har missbrukats och jag är beredd att hålla med, att en man förklarar något för en kvinna är i sig inte mansplaining. Ordet har samtidigt bidragit till en ökad medvetenhet om fenomenet och fått en del att se över sitt eget mansplainande.

I förmiddags pratade jag och en person om okända personer som ger en oombedda råd på gymmet. Jag har varit förskonad från sådana råd. Jag kan bara minnas att jag varit med om det vid ett tillfälle och då har jag ändå gymmat till och från under flera år. Jag räknar inte den gången då en gyminstruktör som jag diskuterat styrketräning med på Twitter gav mig ett råd. Det var bara välkommet. Annars brukar personer lämna mig i fred på gymmet. Jag går inte dit för att socialisera mig med personer jag inte känner. Gymmet är egentid för mig.

Vad tror ni händer? Jo, i eftermiddags när jag just hade knäböjt 50 kg med repetitioner kommer en person fram till mig:

”Du vet väl att du inte behöver gå sådär djupt?”

”Jag vet.”

”För när man tävlar i styrketräning går man bara ner så att benen blir raka…”

”Jag vet.”

”Det där blir ju väldigt tungt.”

”Jag vill det.”

Man brukar prata om parallella knäböj och djupa knäböj. Den okända personen som kom fram till mig pratade om det förra. Jag är väl medveten om att jag gör djupa knäböj (ass to grass) utan ett spår av explosivitet. Och jo, jag har förstått att det nog är lättare att göra parallella knäböj om man inte är van vid något annat, men det är som att min kropp är inställd på att knäböj ska vara djupa. Jag försökte någon gång att göra parallella bara för att prova hur det är att göra ”vanliga” knäböj men jag upplevde att det var svårare. Måhända är det bara en vanesak.

Den okända personen på gymmet tycktes ha missat att det finns en diskussion om hur djupa knäböj man ska göra. Flera menar att djupa är att föredra för att de ger en större muskeltillväxt och starkare knän jämfört med parallella eller ”halva” knäböj. Bloggen Styrkelabbet har skrivit mer utförligt om det för den som är intresserad. Sedan jag fick reda på det har jag inte ens övervägt att gå över till grunda knäböj.

Gör någon djupa knäböj är personen rimligen medveten om det då flera upplever att det är tyngre. Det är nog betydligt vanligare att personer inte går ”tillräckligt” djupt utan att vara medvetna om det i sådana fall. Vill personer ha hjälp på gymmet brukar de be om den.

Även idrottare menstruerar

Fotbollsspelaren Lotta Schelin menar att mens är en ickefråga inom idrottsvärlden. Hur hade det sett ut om män hade haft mens, frågar hon sig.

“I grunden är det en jämställdhetsfråga, tycker hon. Om män hade haft mens hade frågor om mens och träning förmodligen varit grundligt kartlagda, gissar hon, och tycker att det nästan kan bli lite komiskt att tänka på den utrustning som följer med landslaget ut på resor. I bagaget finns allt fotbollsspelarna kan behöva:

– Vi har tuggummi, tops, näsdroppar – you name it. Men vi har inga bindor eller tamponger.”

Om hur saker och ting hade sett ut om även den andra halvan av befolkningen hade menstruerat kan vi bara spekulera, men det är inte alls långsökt av Schelin att lyfta frågan med anledningen av synen på kvinnors idrottande historiskt och att det fortfarande satsas mer på mäns idrottande.

Det pratades inte heller om mens i omklädningsrummen och på träningen när jag spelade fotboll och om det ligger något i det Schelin säger beror det inte enbart på att jag hade fyra manliga tränare.

Personligen har jag aldrig haft något problem med att prata öppet om mens. Om jag mått dåligt grund av PMS eller mens har det bara varit att säga det. Jag tänker inte låtsas att något som påverkar mig flera dagar varje månad är en ickefråga. Jag tänker inte avstå från att göra saker jag vill göra med mindre än att jag är för trött och orkeslös under menstruationen (ungefär som när man har järnbrist).

Mens är än mindre en ickefråga sedan jag började styrketräna. Jag har ingen aning om vad jag ska göra de dagarna.  Jag vet bara av erfarenhet att jag inte ska försöka öka i stryka. Behöver man vila mer dagar innan, under eller efter mens? Få i sig mer protein? Det enda jag hört är att det är bra att “röra på sig” under menstruationen men det är det annars med för den delen.

Var finns träningsprogrammen som är anpassade för personer som har mens? Det finns särskilda träningsprogram för kvinnor och män, men inte särskilda program för menstruerande, som är anpassade efter om du blöder i 3 dagar eller en vecka, om du har riklig mens eller inte. Det finns särskilda kostrekommendationer för ciskvinnor och cismän som tar hänsyn till om du tränar hårt eller inte, men knappt några såvitt jag vet som tar hänsyn till hur energibehovet varierar under menscykeln. Men vem bryr sig om kvinnors och menstruerade personers hälsa och muskelutveckling? Alldeles för få.

Kvinnligt val att styrketräna

Jag googlade på någonting och av en händelse ramlade jag över en bloggkommentar där jag togs som exempel på att kvinnor inte alls är särskilt begränsade av den traditionella kvinnliga könsrollen, att kvinnor utan någon större förlust kan göra ”manliga val”.

Det är tydligen ett manligt val att styrketräna. Och inte nog med det, genom att styrketräna har jag avsagt mig min kvinnlighet. Ursäkta mig, men har personen som skrev detta varit på ett gym? Det är inte manligt i sig att styrketräna och styrketräning är något personer ägnar sig åt oavsett kön. Kvinnor gör marklyft, knäböj och bänkpress precis som män.

Gymmet är en del av samhället, det är självfallet inte är fritt från könsroller. Bara det att vi fortfarande har omklädningsrum för kvinnor och män är en del av det. Vid sidan av könsroller går det trender i hur man ska träna. En del trender är av mer övergripande karaktär och gäller de allra flesta, andra är mer könsspecifika. När stora bakdelar är inne är det fler som gör knäböj till exempel.

Kvinnor styrketränar och lyfter tungt trots att det fortfarande finns en del som är negativt inställda till kvinnokroppar med väldefinierade muskler, trots att det finns män som inte kan hantera kvinnor som är fysiskt starkare än dem. Det är struntprat att det inte existerar starka kvinnor. 

Jag vet inte hur bra exempel jag är på att det är går att göra kvinnliga val utan att förlora något då jag inte riktigt beaktade eventuella förluster när jag la en del av det som hör den traditionella kvinnliga könsroller till på hyllan. För att inte tala om hur svårt det är att beakta något man inte riktigt kan sätta sig in i. Det är klart att man kan spekulera i hur normbrott kommer att påverka en, men ofta blir man inte fullt ut medveten om det förrän man har provat att bryta emot normer. Sedan påverkar normbrott olika människor olika mycket, när de äger rum spelar också roll. En del kommer undan med mer än andra.

Det finns säkert förluster jag inte skulle ha varit beredd att ta, men förlusten att män som vill ha kvinnor som lever upp till den traditionella kvinnliga könsrollen kanske inte vill ha något socialt och/eller sexuellt samröre med mig är definitivt en förlust, eller vinst beroende på hur man ser det, jag är beredd att ta. Jag ser det som en  effektiv bortsorteringsmekanism.

För personer som tänker att deras värde står och faller med hur ”kvinnliga” de är förefaller det mindre sannolikt att det skulle komma enkelt för dem att välja sådant som inte är förenligt med den traditionella kvinnliga könsrollen.

Styrketräning plus sex lika med sant

I slutet av december återupptog jag styrketräningen efter ett långt uppehåll. Jag har inte råd med ett gymkort intalade jag mig själv i några månader tills jag inte längre kunde tränga bort det faktum att det är orimligt att inte prioritera sin hälsa om man kan göra det. Det är typiskt mig. Jag kan tänka att jag behöver någonting i månader – ibland år – innan jag tar tag i det. Efteråt känner jag mig allt som oftast dum för att jag inte gjorde det tidigare.

En vattenkokare kan jag alltid skaffa senare (det tog mer än ett halvår från att den vattenkokare jag hade gick sönder till att jag skaffade en ny för 99 kronor), men med hälsa är det annorlunda.

IMG_20150308_181219

Jag tränar främst för att jag mår bättre när jag gör det regelbundet. En del av det är att jag har haft bättre sex under de perioder jag tränat. Jag vet inte om jag är kåtare när jag tränar än annars då jag är en ganska kåt person överlag, men det faktum att det påverkar knipmusklerna gör att jag får mer utlopp för min kåthet i form av orgasmer och det leder inte sällan till att jag vill ha mer sex.

När man har en vana gör man något utan att tänka att man gör det. Johan Renström har skrivit ett intressant blogginlägg om hur lång tid det tar att skapa nya vanor. I snitt tar det 66 dagar. Jag hoppas att min styrketräning håller i sig denna gång. För min hälsa och mitt sexlivs skull.