Politiskt omogna får en andra chans inom Sverigedemokraterna

Pavel Gamov står på plats 7 på Sverigedemokraternas lista till valet till Europaparlamentet och på plats 27 på listan till riksdagsvalet. Det rapporterades för några dagar sedan att Gamov har haft kontakt med Nationaldemokraterna, beklagat sig över att varken SD eller ND vill återinföra dödsstraffet och kallat Mona Sahlins dotters äktenskap med en ickevit man för en ”fadäs”.

Gamov som är född 1989 menar att han ”gjorde de här sakerna” innan han blev aktiv inom Sverigedemokraterna och att han då var ”väldigt vilsen och omogen” och ”väldigt ung”. De här sakerna ska ha ägt rumt 2010. Sedan dess och i och med sitt engagemang inom SD har Gamov åtminstone enligt honom själv ”mognat som person och politiker”. Agerandet som ”visar på en stor politisk omognad” vill han helst bara glömma.

Om bortförklaringen låter bekant har det sin naturliga förklaring. Jonas Åkerlund, född 1949 och riksdagsledamot för SD, var också ”politiskt omogen” i början av 2000-talet då han uttryckte rasistiska åsikter i närradio. ”Partiet i sig var också omoget. I en mening var vi kanske omogna allihop. Men sedan har det hänt väldigt mycket. Det som hände för elva, tolv år sedan, för oss i partiet är det helt överspelat.”

Gamov och Åkerlund vill komma undan med att de var politiskt omogna när de uttryckte sig rasistiskt. Gamov hoppas också att det faktum att han var och fortfarande är ung ska ursäkta honom. Jag tänker inte ifrågasätta huruvida det går att mogna politiskt på 4 år efter 16-årsåldern eller påpeka att det motsvarar en mandatperiod i riksdagen och knappt en i Europaparlamentet. Jag undrar dock varför Gamov och Åkerlund har valt att engagera sig i Sverigedemokraterna. Ett parti som antagit ett kriminalpolitiskt program som inte tar någon hänsyn till några förmildrande omständigheter och varken glömmer eller ger människor en andra chans värd namnet.

Sverigedemokraterna har åtminstone en uttalad nolltolerans mot rasism och de vill sänka straffmyndighetsåldern till 13 år. Partiet eftersträvar också att ”livstid ska vara livstid på riktigt”.

Vill man som Gamov och Åkerlund komma undan med att man var antingen ung, politiskt omogen eller att det var en sak som hände för flera år borde man snarare motarbeta Sverigedemokraternas kriminalpolitik som genomsyras av en radikalt annan syn på människan och hennes gärningar.

Osakligt om sex

För bara något år sedan var det i vissa kretsar en sanning att män och kvinnor blev lovliga vid olika ålder. Det ena könet (jag minns inte vilket) skulle vara ett år äldre än det andra. Ibland sa någon emot, men det ledde aldrig någon vart. Jag undrade vid flera tillfällen hur det kom sig att dessa tvärsäkra personer inte tog reda på fakta innan de uttalade sig. På det området har det inte hänt särskilt mycket. Jag undrar fortfarande hur det kommer sig att två personer eller flera kan diskutera hur en lag är utformad och komma fram till helt olika slutsatser grundat på ingenting alls annat än hörsägen möjligtvis. Det torde vara världens enklaste sak att kolla upp?

Jag tror inte att vuxna medvetet far med osanning, det är nog snarare så att saker som sägs tillräckligt många gånger uppfattas som sanningar. Jag är dock väl medveten om att det finns personer som finner det önskvärt. En kvinna skrev ”Min syster försöker intala sin styvdotter att det är olagligt att ha sex innan 16 år /…/ hon framställer det som något man blir straffad för. Bara för att skjuta på tjejens sexdebut” när jag problematiserade de faktorer som möjliggör att rena fantasier om sex tillåts passera utan att någon sätter ned foten.

Jag hoppas att hennes syster tillhör en kraftig minoritet. Jag tycker att det är mycket olämpligt att aktivt sanktionera lögner om sex, men frågan är om den som besitter kunskaper, men väljer att vara passiv och inte säga någonting alls handlar mindre tvivelaktigt. Oavsett vilken slutsats du kommer fram till tycker jag att det ganska väl illustrerar att sex inte omfattas av de allmänna principerna som vi lutar oss emot när vi diskuterar andra saker. Om jag till exempel hade påstått att kvinnor har rätt att övningsköra ett år tidigare än män hade någon med största sannolikhet påpekat att jag har fel. En mer osäker person hade bemödat sig att kontrollera fakta och därefter informerat mig.

En modernare myt är att personer under femton år inte får ha sex. Jag har dock aldrig förstått vad som händer den olovliga person som ändå har det och blir upptäckt. Kommer den personen liksom tioåringen som skolkar att bli hämtad av polisen (det var någonting en del föräldrar sa till sina barn när jag var yngre)? Andra menar att det inte händer någonting alls om du har sex och erkänner att det inte är olagligt, men vidhåller att det ändå bör betraktas som olagligt. Den mest fantasifulla tolkningen representeras av personerna som vill göra gällande att det är olagligt för en fjortonåring att ha sex, men att det i praktiken inte är relevant eftersom att en olovlig person ej uppnått straffmyndighetsåldern.

Riktigt skrämmande blir det först när företrädare av rättsväsendet anammar dessa grundlösa tolkningar och får inflytande. Får en person som inte får ha sex använda p-piller? Det undrade många efter vice chefsåklagare Mikael Hammarstrands uttalande om att han utan tvekan skulle åtala en person som skrivit ut p-piller till en person under femton för medhjälp till våldtäkt.

Socialdemokraten Ylva Johansson noterade följande konsekvenser av Hammarstrands utspel:

Med anledning av att en åklagare nyligen uttalat att han är beredd att åtala barnmorskor som skriver ut p-piller till flickor under 15 år för medhjälp till våldtäkt är nu många barnmorskor av förklarliga skäl oroliga. Det uppges att flera ungdomsmottagningar har slutat skriva ut p-piller till flickor under 15 år på grund av det oklara rättsläget.

Om inte ens en åklagare har koll på lagtexten och vad som står i förarbetena är det kanske mycket begärt att förvänta sig att verklighetens folk ska ha det.