Sex som bara hände

Tänker just nu på alla de som vill kunna intala sig att sex bara hände. I min föreställningsvärld är det främst kvinnor som har ett sådant behov, men det finns säkert en och en annan man som också har det. Straffet för att vara kvinna och drista sig till att ha sex är som bekant mycket högre än för en man. Jag har aldrig hört talas om någon man som oroar sig för att bli sedd som en lösaktig person i negativ betydelse och anpassar sitt liv för att ducka den risken. Jag har heller aldrig hört talas om heteromän som undviker vissa sexuella aktiviteter första gången för att må bättre efteråt i fall att kvinnan de hade sex med skulle avvisa dem efteråt som ett straff för att de gick att få omkull. Om män verkligen kan betraktas som lösaktiga i någon negativ mening kräver det nog betydligt mer sex än för en kvinna innan det är aktuellt då acceptansen för män som legat med många generellt är högre än för kvinnor som gjort det. Det anses allt emellan okej till självklart att män vill ligga med många. Jag tror inte att det är självklart att alla män vill ligga med många, men jag tror att många vill det och jag håller inte med de som säger att den synen på män är djupt problematisk. Jag menar, kvinnor kanske vill ligga med många men det anses inte okej eller självklart att de borde göra det. Hade vi också antagit att kvinnor också ville ha sex i stor utsträckning hade nog kvinnors sexuella frihet överlag varit högre, föreställer jag mig. Män antas vilja ligga, men det är helt okej för män att sitta hemma och spela TV-spel (en intern referens apropå två män jag vet som uttryckligen sagt att de tycker att TV-spel är roligare än sex) om de föredrar det.

Den eviga paradoxen är att allt sex heteromännen antas vilja ha måste komma någonstans ifrån och de som kan tillgodose det behovet tillhör könet som antas ha ett lägre sexintresse (är ni inte rädda för självuppfyllande profetior?). För att tillgodose heteromännen behov måste heterokvinnorna vara lösaktiga men då i en negativ mening. Heteromännen ska utifrån hur vi föreställer oss män och kvinnor och hur de ska vara och agera ha kakan och äta den.

Behovet av att kunna intala sig att sex bara hände bidrar bland annat till att en del kvinnor inte gärna vill bära med sig kondomer. Kondomer kan nämligen signalera att man planerat sex på samma sätt som ett paket plåster i ryggsäcken signalerar att man planerar att göra illa sig. Att en del kvinnor rakar sina underliv och använder p-piller skulle kunna sända liknande signaler som att alltid ha kondomer tillgängliga kan man tänka sig, men underlivsrakning och p-piller kan man motivera med att det är någonting man ägnar sig åt för sin egen och ingen annans skull. Det är svårare för kvinnor att påstå att de bär runt på kondomer oberoende av någon annan. Jag tänkte visa mina vänner att jag kan trä en kondom över huvudet, lär inte gå hem.

Man kan givetvis diskutera om de kvinnor som oroar sig för horrykten har skäl att göra det, men jag skulle säga att lite för många kvinnor som ansetts ha haft för mycket sex, vilket inte behöver vara mycket alls, har drabbats av det för att den risken kan sägas vara minimal. Det man kan göra är att alltid stå upp för den man är och vad man tror på, men det kan vara enklare sagt än gjort i pressade situationer där man befarar att priset i värsta fall är social utfrysning.

Det finns sex som bara hände, men jag vill påstå att en kraftig majoritet av det sex personer har inte är av den sorten. Det är tråkigt att personer som vill ligga oroar sig för hur andra ska komma att se på dem om de gör det. Det är tråkigt att en del av dem känner ett behov av att kunna förklara och försvara (inför sig själva om inte för någon annan) varför det som inte var meningen att skulle hända ändå gjorde det. Utöver att ”det bara hände”-retoriken drabbar sexuellt aktiva personer har den beröringspunkter med den retorik som de som önskar ursäkta sexuella övergrepp och urskulda gärningsmän använder sig av. Enligt dem är sexuella övergrepp med ibland några få undantag, övergrepp på barn och överfallsvåldtäkter till exempel, något som bara händer. I och med att det bara händer kan ingen skuld läggas på förövaren. Om de åtminstone vore konsekventa skulle de inte skuldbelägga offret heller, men någon sådan önskan tycks de inte ha. Man framställer det som att hur kvinnor är möjliggör för att övergrepp bara kan hända. Summan är att det antingen bara hände och att det inte är någonting att bry sig om (”sexuella övergrepp är väl inte hela världen, jag skulle bli glad om en kvinna våldtog mig”) eller att det hände men att det i sådana fall var kvinnans fel.

Som ni ser finns det uppenbara problem med så väl frivilligt som ofrivilligt sex som ”bara hände” och att det ena retoriken göder den andra. Vill vi verkligen ha det så?