Tid är den svagare partens skydd

Första gången jag träffade honom sågs vi på en bar i vårt bostadsområde. Vi drack ett glas rödvin och innan vi gick hem till honom och hade sex förvarnade han mig om att han skulle träffa en vän som var i stan som han inte hade träffat på flera år efteråt. Vi sa att vi skulle ses igen. Jag promenerade hem i tron att jag äntligen hade träffat en storkukad person i Vasastan som jag återkommande kunde ha sex med.

Andra gången vi sågs träffades vi hemma hos honom och hade sex. Efter en stund såg han till att vi avslutade vad vi höll på med. Det blev betydligt kortvarigare än första gången. Jag fick veta att han hade ett möte han skulle till. Denna gång hade han inte förvarnat mig. Hade jag vetat att vi bara hade en halvtimme på oss hade jag inte bemödat mig med att titta förbi.

Att han hade bokat in något nära inpå första gången och förvarnat mig hade jag egentligen inga synpunkter på även om jag brukar föredra att ha sex i timmar när jag har sex med en ny person. Att han hade bokat in något än närmare inpå andra gången fick mig att ana ett mönster. Han vill enbart ses för att ha sex. Jag har ingenting emot om andra vill ha den sortens relationer men det är inte vad jag är ute efter. Jag vill inte bara komma och gå.

Bokar man in en lunch med någon ger det sig självt att man är inställd på att ses en kortare stund. Ibland kan man dra ut på en lunch till en och en halvtimme men knappast så mycket mer. Med sex är det annorlunda. Det finns inga oskrivna regler om hur länge man bör ses i samband med det som det finns med middagsbjudningar och annat men jag brukar i alla fall inte boka in flera saker nära inpå. Särskilt inte om jag ska träffa nya personer. Med personer man känner är det enklare. Man vet hur lång tid man brukar ses och vad man vill få ut av relationen. Men även med personer man känner kan det vara trevligt att förvarna ifall man bara kan ses som hastigast. Det är inte konstigare än att jag inte skulle ta initiativ till att gå ut och fika med någon och försvinna till ett annat möte efter en kvart utan att först ha flaggat för det.

När personen i Vasastan ville ses en tredje gång sa jag som det var, att jag inte ville ha någon KK-relation. Det ville han, men han respekterade att jag ville någonting annat och det var ingenting mer med det. Efter andra gången bestämde jag mig för att det inte skulle bli någon tredje gång. Jag har flera bra personer i mitt liv, det krävs någonting särskilt för att jag ska ta in någon ny. Att någon har stor kuk och bor inom rophåll är uppenbarligen inte tillräckligt skulle man kunna tro när det snarare är så att bristande respekt för min tid förtar så gott som allt annat.

tidUr Utan personligt ansvar av Lena Andersson.

Bokar jag in att jag ska träffa någon eller göra något brukar det innebära att jag måste tacka nej till eller avstå någonting annat. Det är inte alla som begriper det. Det känns inget vidare att behöva tacka nej till någon för att man ska träffa någon annan för att senare inse att man hade haft tid att träffa båda.

Relationer bör inte vara på den ena personens villkor. Jag har valt bort relationer med personer som inte vill bestämma tid, som vill hålla saker öppna och bestämma senare. Jag vill ha relationer där man underlättar saker för varandra. Jag värderar min tid och prioriterar sex alldeles för högt för att lägga min begränsade tid på personer som vill vara ”spontana”. Är du inte värd en tid i någons kalender är du inte värd någonting. Apropå ingenting har jag fått ett SMS av folktandvården. De har bokat in en tid åt mig. Jag ska vara där om 2 veckor.

Spontansex är en monogam konstruktion

Alla människor har begränsat med tid och i någon mån väljer man hur man använder sina timmar. Vissa saker kan man emellertid inte välja bort. Barn kan vara en sådan sak. Man kan invända att föräldraskap är något man väljer, men när man väl satt ett barn till världen hjälper inga krassa konstateranden i världen.

Räknar man bort all tid man måste lägga på olika ”måsten” har man olika mycket tid över till annat och den tiden försöker åtminstone jag göra någonting meningsfullt av. Jag vill ha tid att läsa, engagera mig politiskt, skriva, men också tid till sociala relationer och sex. Av alla saker jag nu räknat upp inklusive de man ”måste” göra är det bara en sak som inte anses oproblematiskt att schemalägga, avsätta tid för, skriva in i kalendern och så vidare.

Sex ska vara spontant. Jag har tänkt en del på hur jag skulle vara tvungen att strukturera mitt liv för att kunna ha ett ”spontant” sexliv och jag vet ärligt talat inte om det går. Inte utan att det vore på bekostnad av allt annat jag vill göra föreställer jag mig. På bekostnad av något annat kommer det förstås alltid att vara, allt är alltid på bekostnad av något annat. Det går inte att komma ifrån utifrån hur saker ser ut i dag, vore det annorlunda skulle vi inte ha en diskussion om ”livspusslet”.

Jag har inte tänkt på hur mitt sexliv skulle kunna vara mer spontant för att det är någonting jag eftersträvat. Jag har däremot intresserat mig för hur personer får ”pusslet” att gå ihop och för de som menar att de inte har så mycket sex som de själva  (eller deras partner) skulle vilja ha för att det helt enkelt inte finns tid.

”Det går inte” var det någon som svarade på frågan ”Hur får du ditt livspussel att gå ihop?”. Livspusslet är ett alldeles utmärkt ord för att beskriva en vuxen persons vardag då vuxna de facto lägger pussel med tiden. Under tonåren är det som regel mindre pusslande med tiden. Tonåringar har mer tid som man kan använda fritt. Alla har förstås inte den möjligheten, många unga är hårt hållna hemifrån och det ska man inte underskatta vare sig vidden eller lidandet av.

Livspussel är omstritt begrepp och det finns en del feministisk kritik mot det som jag mest skakat på huvudet åt. I den mån man pratar om livspusslet pratar man inte om sex. Sex ska vara spontant. Sex låter sig inte pusslas med.

I och med att vi utgår från monogama förhållanden när vi särskiljer ”fint” sex från ”fult” sex kommer det förra ibland, men inte alltid, att vara oförenligt med ickemonogami. Det säger sig självt att den som vill ha sex med flera kommer att få pussla mer än den som har sex med en och samma person, det är inte konstigare än att den som är socialt utåtriktad kommer få pussla mer än den som har en vän som den alltid träffar när den vill tillfredsställa sitt minimala sociala behov. En skillnad här är att det är vanligare att man ringar in flera personer som man har sociala relationer till och träffar vid samma tillfälle än att man ringar in flera personer som man sexuella relationer till och träffar vid samma tillfälle även om det förekommer. Jag har själv ingen stor erfarenhet av sex på flera, men jag kan tilltalas av tanken eftersom att det går så emot det monogama och spontana sexidealet. Det är klart att spontant gruppsex kan uppstå, men vanligare är att det är planerat. I vart fall om samma personer har det med varandra vid upprepade tillfällen. På samma sätt förhåller det sig med sex på två. Sex på två kan vara hur spontant som helst första gången, men efter några gånger är det svårare att säga att det sex man har bara hände, vilket spontanitet handlar om.

Spontansex är en monogam konstruktion. Spontansex är någonting personer som bor med varandra och har sex mer eller mindre sällan kan ägna sig åt. Man hämtar sina barn på förskolan dagligen eller flera gånger i veckan, man spontanhämtar inte sina barn på förskolan när det ”känns rätt”. Det spontana sker någon gång ibland, periodvis riktigt tätt mellan gångerna, periodvis inte alls. Värderar man sex – vilket man kan göra inom alla relationsformer – kommer man sannolikt inte tycka att det är ”fult” att planera in sex. Tvärtom kan man tycka att det är ”fint” prata om vad man vill göra sexuellt, hur man vill göra det, när man vill göra det och betrakta det som en del av sexet.  Ett utdraget förspel kan man säga.

Mitt sexliv är inte särskilt spontant. Jag har inte sex någon gång ibland när det råkar kännas rätt. Det känns för all del rätt, men det är som regel planerat att jag ska träffa någon och uttalat eller underförstått att vi bland annat ska ha sex. Eftersom att jag vill ha sex dagligen blir det ett visst pusslande.  Sex är en del, men det sociala och att vara nära är också viktigt för mig.

Mitt sexliv kan förstås vara spontant i någon mening under den tid jag spenderar med någon. Om jag spenderar en hel dag med någon är det inte givet att vi ska ha sex en viss tid på dagen. Med det sagt är det nog ganska vanligt att personer har sex en viss tid på dagen de dagar de har sex. Innan de ska sova till exempel. Det är kanske allra vanligast i monogama relationer. På kvällen ska man ändå ligga bredvid varandra om man har gemensamt sovrum och då har man förhoppningsvis avklarat alla måsten för dagen och då kan man ägna resterande tid åt det som inte låter sig planeras. Vi kan väl låtsas bort att indirekt planerande förekommer, att en del planerar sitt sex utifrån att de ska kunna intala sig att ”det bara hände”. Att sexliv kan vara spontana på ytan. Tycker man att det kan bli genant efter att man har haft sex med någon – hört talas om personer som SKÄMS inför varandra nakna? – kan det säkert fungera alldeles utmärkt att ha sex innan man ska sova om inte annat.

Om vi lämnar frågan om huruvida ett spontant sexliv är eftersträvansvärt därhän: Kan man ha sex mer eller mindre dagligen utan att ens sexliv upphör att vara spontant? Jag har en idé om att ha sex och gå på caféer flera gånger i veckan. Det blir också av, men när under min ”lediga” tid kan variera. Jag är förstås styrd av saker som när de jag har sex med kan träffa mig, när de caféer jag går till har öppet.

Jag pusslar som sagt med mitt sexliv. Vissa dagar mer än andra. Jag vill också ha helt blanka veckor ibland då jag kan klämma in vad jag vill, men jag klarar ganska sällan av att hålla dem blanka. Får jag höra om ett politiskt seminarium jag vill gå på planerar jag in det. Jag kan inte gärna motivera att sitta hemma och äta glass när en angelägen demonstration pågår.

Jag kan inte se att det skulle vara mer ”fel” att skriva in sex i sina kalender än någonting annat, men om man tycker det bör man i vart fall vara medveten om att andra levnadsförhållanden än sitt eget kan kräva ett visst pusslande för att få sexlivet att gå ihop.