Sexuell läggning är ingen sexgaranti eller sexjournal

Under en diskussion om polyamorösitet är en sexuell läggning var det en person som pratade om sexuell läggning som preferens, identitet och praktik (pip). Det gäller att skilja dessa beståndsdelar åt när man pratar om sexuell läggning. Alla som varit med ett tag torde veta att sexuella läggningar och relationer inte är någon sexgaranti eller sexjournal men det är som att personer är mer benägna att ta till sig det när det gäller heterosexuella personer.

Generellt anses man vara heterosexuell genom att idenitifiera sig som det eller oberoende av sexuell identitet leva med någon av ett annat kön. För personer som bryter mot heteronormen kan det krävas mer för att få sin sexuella läggning accepterad. Om bisexuella ”praktiserat” sin sexuella läggning med kvinnor och män eller om homosexuella haft sex med någon av samma kön blir ett ämne för personer som anser att andras sexuella läggning angår dem. Få bryr sig om heterosexuella haft sex med någon av ett annat kön.

Att prata om män som har sex med män (msm) eller kvinnor som har sex med kvinnor (ksk) snarare än homo- och bisexuella är en del av pip-tänket. Räcker det inte att bara säga homosexuella män undrar en del när man pratar om män som har sex med män. Om ”homosexuella män” räcker beror på vad man pratar om.

Menar man homosexuella män är det vanskligt att skriva män som har sex med män då alla homosexuella män inte har sex med män och alla män som har sex med män inte är homosexuella.

Män som har sex med män kan vara heterosexuella, bisexuella, homosexuella eller någonting annat-sexuella. Detsamma gäller åt andra hållet. Det blir felaktigt att prata om homo- eller bisexuella män om man menar män som någon gång har haft sex med män.

Varför är det relevant att göra denna distinktion? Utöver att män som har sex med män inte är lika med homosexuella män är det relevant vid exempelvis blodgivning (det finns särskilda regler för män som har haft sexuellt umgänge med män) eller när man gör sexualvaneundersökningar och intresserar sig för personers sexuella erfarenheter snarare än deras identiteter.

Transpersoner kan vara heterosexuella

I går medverkade Moa-Lina Olbers Croall som skrivit boken ”I mitt namn – en bok om att vara trans” i P1. Det handlade om hur språket påverkar hur vi ser på saker och ting och betydelsen av ett inkluderande språkbruk. I boken finns en begreppsordlista för den som inte är bekant med begrepp som ”köna” och ”könsdysfori”.

Det tar tid att lära ut nya ord och för den som hör dem för första gången är de nya även om du och dina gelikar har använt dem de senaste tio åren. Jag minns när jag var 15 år och ny medlem i RFSU och inte förstod vad det där SRHR och SRHR-frågor som RFSU:are pratade om var för något. Det var på den tiden då personer sällan läste ut vad förkortningen stod för, sexuell och reproduktiv hälsa (översättning av sexual and reproductive health and rights), men inte ens när någon gjorde det utan att närmare förklara begreppets innebörd blev jag särskilt mycket klokare. Hur kan hälsa vara reproduktiv och vadå reproduktiva rättigheter? Jag blev tvungen att läsa på.

Fortfarande får man förklara för cispersoner att transpersoner kan vara heterosexuella. En del tror att transpersoner har någon särskild sexuell läggning eller att de i vart fall inte är heterosexuella. Då får man förklara för dem att transpersoner precis som cispersoner (personer som identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet) kan ha vilken sexuell läggning som helst, att cis och trans har med kön och inte med sexualitet att göra.

HBT-begreppet som står för homosexuella, bisexuella och transpersoner kan ha bidragit till att personer tror att trans har med sexuell läggning att göra. Om H:et och B:et representerar olika sexuella läggningar borde rimligen också T:et göra det kan man få för sig. Särskilt om personer tror att T:et står för transsexuella och inte transpersoner.

För övrigt väntar jag fortfarande på att de som tror att transsexualism och sexism har med sex att göra ska ta till sig att oralsex är sex.

Transpersonens jämförelseperson i diskrimineringsmål

Diskrimineringslagen anger sju diskrimineringsgrunder. Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Syftet bakom diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck var att transpersoner skulle omfattas av diskrimineringslagens skydd mot diskriminering.

I propostionen kan man läsa: ”Den nya diskrimineringsgrunden föreslås omfatta situationer som att någon inte identifierar sig som kvinna eller man och att någon genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön än det som han eller hon ser som sitt eget. […] Avsikten är att den som identifierar sig eller uttrycker sig som exempelvis transvestit eller intersexuell ska kunna åberopa diskrimineringsförbuden.” (prop 2007/08:95 s. 116 f.)

I diskrimineringslagen definieras könsöverskridande identitet eller uttryck som ”att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön”

För att det ska vara frågan om diskriminering enligt diskrimineringslagen måste någon ha missgynnats och det måste finnas ett samband mellan missgynnandet och någon av diskrimineringsgrunderna. Kan man konstatera ett missgynnande och ett sådant samband ska en jämförelse ske med en faktisk eller fiktiv person i en jämförbar situation.

Om en kvinna missgynnats får man jämföra med hur en man i en jämförbar situation skule ha behandlats. Om det är frågan om lika lön oavsett kön kan jämförelsen ske med en manlig kollega med jämförbara arbetsuppgifter. Den avgörande frågan är om en jämförelseperson utanför den ”skyddade kretsen” hade behandlats annorlunda.

Låt oss ta ett exempel. En kvinna besöker ett kommunalt badhus. Kvinnan ombeds att täcka sin överkropp eller lämna badhuset. Kvinnan har missgynnats. Har missgynnandet ett samband med hennes kön? Då får man göra en jämförelse med hur en man hade behandlats i motsvarande situation. Hade han behandlats annorlunda, hade han behandlats mer förmånligt? Ja, ja.

Orsakssambandet mellan missgynnande och diskrimineringsgrund måste inte vara ett ”faktiskt” samband. Om en person missgynnas på grund av att hen uppfattas som homosexuell finns ett samband mellan missgynnandet och diskrimineringsgrunden även om antagandet om personens sexuella läggning skulle visa sig vara felaktigt. Detta tas upp i en bok som jag läser just nu. Anställningsförhållandet, Inledning till den individuella arbetsrätten, av Kent Källström och Jonas Malmberg. I och med att det tas upp blev jag förvånad när jag om diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck kunde läsa följande:

”Sannolikt kommer en del bevisproblem att uppstå eftersom ett missgynnande rimligtvis måste fastställas utifrån ett jämförelsematerial bestående av såväl homo- som heterosexuella kvinnor och män” (s. 86).

Ordet ”transpersoner” är kontroversiellt och bör därför inte användas i diskrimineringslagstiftningen, kan man läsa i propositionen, men det råder ingen tvekan om att ett syfte med diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck är att stärka transpersoners skyd mot diskriminiering.

Att ett missgynnande av en transperson skulle jämföras med hur homo- och heterosexuella hade behandlats i en jämför bar situation framstår som en kvarleva från när personer trodde att HBT och HBT-personer stod för homo-, bi- och transsexuella istället för det korrekta homo-, bi, och transpersoner.

Diskrimineringsgrunder kan samverka och gör också ofta det, men om man menar det skriver man förslagvis det, då framställer man det inte som att transperson har något med sexuell läggning att göra. Varken transperson eller cisperson har något med personens sexuella läggning att göra.

Cisperson har beskrivits som motsatsen till en transperson. Cisperson är en person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck överensstämmer. Mitt juridiska kön är kvinna, mitt biologiska kön är kvinna, min könsidentitet är kvinna och jag uppfattas som regel som en kvinna även om det händer att jag blir felkönad på grund av att jag inte ser ut som kvinnor ska göra enligt normen.

Om en transperson – eller någon som felaktigt uppfattas som en sådan – har blivit missgynnad och det har ett samband med könsöverskridande identitet eller uttryck kan jag inte se varför inte en faktisk eller fiktiv cisperson (där kan vi tala om ett kontroversiellt ord) skulle vara en utmärkt jämförelseperson. Kan ni?