Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?

Monogaminormen är som allra mest påtaglig när personer utan erfarenhet av ickemonogami ska försöka reda ut varför man inte tror på monogami. När personer ska gräva i varför jag inte relationerar monogamt blir det alltid personligt. Det har antingen med mina erfarenheter att göra, att jag blivit sårad i tidigare relationer,  eller så har jag inte träffat den rätte, inte varit kär på riktigt.

Om en monogam relation inte fungerade beror det inte på den sexuella exklusiviteten. Det var den individuella relationen som inte fungerade och den säger ingenting om andra relationer. Om en ickemonogam relation inte gick vägen var det istället på grund av ickemonogamin. Om personer mår bra i en ickemonogam relation beror det inte på relationsformen. Relationen hade varit bra även i monogam tappning. Ickemonogama relationer är endast generaliserbara på ickemonogamins bekostnad.

När personer ska förklara för mig varför jag inte vill leva monogamt är utgångspunkten att jag någonstans vill det. Om jag vore monogam skulle de underlätta för mig att hitta någon. Det är bara det att det utgår från att jag vill hitta någon och denna någon är monogam. Där någonstans har man dribblat bort den rätte, men kvar står den ende. Den ende åt gången. Det som skulle underlätta för mig att hitta någon monogam skulle sätta mig i en svår sits om jag hittade några monogama och/eller ickemonogama, men ändå anses det eftersträvansvärt.

Om någon inte vill leva monogamt finns det alltid en förklaring, men den förklaringen stavas aldrig resultatet av ett aktivt val. Om någon vill leva ickemonogamt av något skäl borde det vara i sin ordning, men man är inte ute efter att förstå. Förklaringen till att någon inte vill leva monogamt, eller vill leva ickemonogamt som jag föredrar att uttrycka det, är endast intressant om den kan förmå personer att tänka om. Var inte den du är om den inte är monogam.

Innan du försöker dig på att förklara för någon varför den inte lever monogamt. Stanna upp ett slag, andas. I en papperspåse om så behövs. Har tanken aldrig slagit dig att alla inte vill leva monogamt?

Leva monogamt och lova monogamt

Ickemonogami är en fråga om rätten till den egna kroppen. Monogami har sålts in som sexuell exklusivitet. I själva verket är monogamin mer än bara sex med en och samma person. Även sociala relationer och annan intimitet kan få stryka på foten.

Många gör misstaget att förväxla att leva monogamt med att lova monogamt. Det går alldeles utmärkt att leva monogamt utan att villkora rätten till den egna kroppen. För den som bara vill ha sex med en person är det nämligen bara att ha det. Den ickemonogama friheten kan däremot användas såväl till att leva monogamt som till att ha parallella sexuella relationer eller inte ha sex alls. Det är upp till var och en.

Att lova sexuell exklusivitet kan för all del ses som ett uttryck för sexuell självbestämmanderätt. Det ska däremot inte förväxlas med att löftet om monogami alltid är ett uttryck för fri vilja. Kompromisser behövs inom ramen för alla relationsformer. Det är svårt att föreställa sig att kompromissandet inte skulle vara som störst inom den vanligaste.

Monogamin bygger på ett ultimatum: Antingen har du inte sex med någon annan än mig eller så blir det inget mellan dig och mig. Ett sånt ultimatum är inte att rekommendera för den som är ute efter att manifestera sin fria vilja.

När valet att bara ha sex med en person bygger på ett löfte till någon annan så blir det en chimär. När den andra inte längre är med på noterna är det inte bara att välja annorlunda. Valet man då ställs inför är i regel att fortsätta leva monogamt i enlighet med sitt löfte eller att avsluta relationen, eftersom möjligheten att föreslå en annan relationsform är begränsat.

Monogami har ibland försvarats med att det är ett avtal vilket som helst. Men det är ett avtal som skiljer sig från de flesta andra eftersom det bärs upp av de förväntningar på relationer som genomsyrar vår kultur och dess tabun kring ickemonogami. Det är inte bara att omförhandla avtalet, eftersom det kan vara tabu att över huvud taget tala om ickemonogami med sin partner. Steget till att prata om alternativ till monogamin blir långt.

Monogami skulle kunna vara en privatsak. Att det är upp till var och en om denne vill leva monogamt. Löftet om sexuell exklusivitet kan säkert fylla någon funktion redan när det avges, men sin praktiska funktion får det först när det sätts på prov. För den som ändå aldrig vill ha sex med någon annan får det ses som något i det närmaste symboliskt.

Ickemonogamin tillåter personer att tycka om flera. I relationer där man inte utlovar exklusivitet är andra relationer inte ett hot. En ny person att tycka om behöver därför inte vara en tragedi. Det måste inte innebära slutet på en bärande relation eller att man inte kan inleda andra relationer.

Ickemonogami handlar heller inte bara om sex. Det är en fråga om självbestämmande. Men att förbehålla sig rätten att göra vad man vill med sin kropp innebär inte att man måste ta varje tillfälle att agera ut den.