Inte alla sexualvaneundersökningar hotar privatlivet

I en debattartikel presenterade Gabriel Wikström regeringens beslut att uppdra åt Folkhälsomyndigheten att göra den första befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sexualitet på 20 år.

”[Sexualpolitiken] måste också handla om det hälsofrämjande; om det som är lustfyllt med sex. För att kunna forma en sådan politik måste vi få bättre kunskap om hur det faktiskt ser ut på det här området. Det är 20 år sedan den senaste befolkningsstudien om människors förhållningssätt till sin sexualitet genomfördes. Det vi har att förlita oss på därefter är studier genomförda av kvällstidningar. Det är orimligt. Dessa mindre studier pekar dessutom på att den genomsnittliga sexuella aktiviteten i Sverige minskat. Det är viktigt att utröna om så är fallet, och vad det i så fall beror på. Om det skulle vara så att de samhälleliga förutsättningarna för ett gott sexliv – exempelvis genom stress eller andra ohälsofaktorer – har försämrats så är det också ett politiskt problem.”

Wikström har fått en del berättigad kritik som folkhälsominister, men kritiken mot sexualvaneundersökningen är bara obegriplig. Jag kan inte låta bli att undra om den handlar mer om personen Wikström eller sossarna än om studien. Jag har heller inget till övers för sossarna, men jag ser att sexualiteten är en hälsofråga som förtjänar att tas på allvar.

När Ilija Batljan och Carin Jämtin hade en debattartikel om livspusslet och svårigheten att få det ihop i Svenska Dagbladet skrev de bland annat ”Men när ska vi älska? När ska vi skratta? När ska vi prata? När ska vi leka med barnen? När ska vi hinna leva livet, så som det ser ut i våra drömmar?”. Svenska Dagbladet satte rubriken ”När ska vi stockholmare få tid att älska och skratta?” och de i grunden viktiga frågorna tramsades bort.

”Det är väldigt privata frågeställningar. Politiken måste ha gränser. Allt är inte politik. Hur ofta folk har sex har inte vi politiker med att göra”. Så uttryckte sig en kristdemokraten Amanda Agestav.  Sex är och ska vara en privatsak, skriver Expressen ledare och driver med tänkbara insatser.

Vad är problemet med undersökningar om sexualvanor? Folkhälsomyndighetens undersökningar intresserar sig inte sällan för privatlivet. Som miljöpartisten Magda Rasmusson skrivit på Twitter: ”Ja, det är kul att håna Wikström men vi kartlägger exakt allt, varför undanta sexvanor?”

Inte alla sexualvaneundersökningar. Folkhälsomyndigheten har vid flera tillfällen undersökt ungas förhållande till sexualitet och sexualvanor, men jag har inte sett några som gjort sig lustiga över detta eller kritiserat det offentliga för att lägga sig i ungas privatliv. Har unga mellan 15-29 år ingen rätt till ett privatliv?

Det är uppenbarligen okontroversiellt att göra studier om ungas sexuella hälsa och sexualvanor. Möjligen har några sexualpolitiskt engagerade haft synpunkter utformningen, men det har aldrig varit frågan om att studierna över huvud taget inte borde ha ägt rum. Där har ni något att bita i när ni flabbat färdigt.

För många sexpartners för tätt

Twitter har blivit med hjärtan och en omröstningsfunktion. Alla hjärtar inte den funktionen. Jag kunde inte motstå att ställa frågor om sex och sexualvanor. Responsen på frågor om sex kan för all del vara intressant, men det är inte huvudsakligen därför jag lyfter frågor om sex. Jag kan inte ens räkna med några svar på det sätt jag kan om jag ställer frågor om semlor eller något annat som engagerar. Inte ens när det går att svara anonymt. Jag är mer intresserad av vad som händer inuti personer i den mån det händer något. Vad hade de svarat om de hade svarat?

Bara att personer får förhålla sig till frågor om sex tror jag kan fylla en funktion. Har man tänkt på frågor som kan uppkomma innan, under eller efter sex utanför sexuella sammanhang kan det underlätta saker och ting. Vad bra det hade varit om man hade fått förhålla sig till det faktum att en del inte vill använda kondom innan man träffade personer som inte ville använda kondom. Om man dessförinnan hade tänkt igenom vad som talar för och emot kondom.

Häromveckan ställde jag en fråga om sex med flera personer under en och samma dag. Några undrade om jag med samma dag menade samma dygn, men det gjorde jag inte. Jag avsåg sex med minst två personer samma datum. Jag var inte ute efter om någon hade haft sex med en person klockan 21 en viss dag och sedan sex med någon annan klockan 20 dagen därpå.

Det är fortfarande laddat att ha haft ”för många” sexpartners. Det blir tydligt när personer får frågor om hur många personer de haft sex med och inte vet vad de ska svara. Inte för att de inte vet eller för att frågan skulle vara för privat. Personer ställer inte sällan privata frågor utan att någon reagerar. Vad borde man svara? Vad är den som ställt frågan ute efter? Lägg därtill en oro för vad som händer om man svarar ”fel” och frågan har alla ingredienser för att göra någon obekväm.

Inte bara antalet sexpartners kan vara laddat. Det gäller att sprida ut dem också så att man inte har för många sexpartners för tätt. Bara för att det anses okej att ha haft sju sexpartners under sin livstid innebär inte det nödvändigtvis att det skulle vara okej att klara av dem inom loppet av ett år.

Monogaminormen påverkar inte bara sex inom ramen för monogama relationer. Om man dejtar någon förväntas man avstå från sex med andra. I fall dejtandet inte rinner ut i sanden ska man inte ha haft ”någon annan” däremellan. Monogaminormen påverkar inte bara den uttalat monogama relationen. Monogami som i en person åt gången är norm oavsett om man är monogam eller inte. Det är inte upp till dig att råda över ditt sexliv. Du ska inte ha flera sexpartners parallellt. Om du ändå försöker ska du bli ifrågasatt och få anledning att fundera över hur man bemöter den som påstår att man inte vet vad det innebär att älska.

Hur många sexpartners kan man ha utan att ha haft för många? Det beror på. Ålder, kön och sexuell läggning är några faktorer som påverkar vad som anses lagom. Innan och efter en viss ålder skulle en del säga att ingen sexpartner är lagom. En man som har sex med kvinnor kan komma undan med fler sexpartners än en kvinna som har sex med män. Det har sagts att män överdriver hur många de haft sex med medan det motsatta gäller för kvinnor.

Jag har haft sex med olika personer under en och samma dag så många gånger att det kändes som att fråga om personer någon gång onanerat flera gånger under en dag. Under högstadiet och gymnasiet hade jag mer tid att ha sex med olika personer, men det händer fortfarande med jämna mellanrum. Att jag aldrig har gått med på att sex är en kvällsaktivitet bidrar säkert. Det finns inget bättre än att börja dagen med sex. Särskilt dagar då man inte har några måsten.

Det har sagts att personer är mer benägna att ta itu med saker på måndagar. En ny vecka innebär en ny start. Man skulle lika gärna förhålla sig så till dagen. Vi gör det redan i någon mån. Ta bara alla de som har en idé om att avstå socker som exempel. När de halkar dit tänker de inte sällan att de kan fortsätta äta socker då de ändå misslyckats med sin sockerfria ambition. För den dagen. De skulle kunna nöja sig och avstå från socker resten av dagen. Men om man tänker sig att en muffins är ett lika stort misslyckande som fyra stycken i förhållande till inga muffins är det fullt logiskt och då kan man lika gärna sätta i sig ytterligare några.

En ny dag är en ny dag för sex. Istället för att avsluta dagen med sex kan man ibland/också låta det inleda den. Ingen framtoning är mer tilltalande än den sexuellt tillfredsställda. Den har garanterat bidragit till att en del fått ligga.