Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Gärna sexualundervisning men först en rejäl sexdebut

”En sådan här film och lektions övning går mycket längre än vad som annars är gängse i sex- och samlevnadsundervisningen, och innebär ett rent övergrepp på många elever. De har inte möjlighet att värja sig och själva välja om de vill ta del av ett sådant explicit sexuellt innehåll. RFSU kränker härigenom elevernas integritet och berövar dem rätten att få utforska sin sexualitet i den tid de själva vill. Detta är djupt beklagligt, eftersom skolan ska vara en trygg zon, där varje elev ska mötas respektfullt och individuellt.”

skriver Therése Ewert, Johan Semby och Jovanna Dahlgren om en film som är en del av RFSU:s skolkampanj ”Vill du?”. Kampanjens syfte är att ”främja ömsesidigt sex i skolans sex- och samlevnadsundervisning”.

Sexualundervisning har varit obligatoriskt sedan 1955. Det är få i dag som ifrågasätter det. Det personer ibland är oense om är vad undervisningen ska innehålla och när den ska ges. Det är i grunden något positivt att det finns en diskussion om sexualundervisningen, men det är också något som särskiljer den från andra skolämnen. Var är åsikterna om hur matematikundervisningen bör utformas? Varför föreslår ingen att den senareläggs för att inte personer som har svårt för matematik inte ska känna sig efter?

Det finns massor av saker som sexualundervisningen kan ta upp. Ytterst är det inte föräldrar som bör sätta gränserna för detta utan de som ska ta del av undervisningen. Sexualundervisningen är liksom simundervisningen till för de unga, den är inte till för deras föräldrar.

De senaste åren har sex med och utan samtycke varit på tapeten. Om man tidigare sa ”ett nej är ett nej” säger man i dag att frånvaron av ett nej inte nödvändigtvis är ett ja. Det intressanta är inte om någon inte visat att hen inte vill ha sex. Det intressanta är om personen visat att hen vill ha sex. Det är en stor skillnad.

Samtycke till sex är inte enbart en fråga för unga även om det emellanåt har framställts så. Samtycke angår oss alla. Oavsett om vi samtycker eller inte. Oavsett om det handlar om sexuella handlingar eller någonting annat. Om samtycke som en förutsättning för sex ska bli norm måste frågan om samtycke lyftas tidigare.

Kan man inte komma överens om vad som ska tas upp inom ramen för sexualundervisningen borde man åtminstone kunna enas om att den bör ha preventiva inslag. Det är inte meningen att sexualundervisningen ska förmedla ”Vad var det vi sa?” till unga som haft oskyddat sex. Det är inte meningen att unga ska ta sexuella risker som de inte hade tagit om de hade getts en fullgod sexualundervisning.

För att sexualundervisningen ska bidra till att förebygga sex utan samtycke bör den ges innan unga sexdebuterar. Om den ges först när unga har börjat utforska sin sexualitet på egen hand eller tillsammans med andra riskerar den förebyggande funktionen att delvis gå förlorad.

Sexualundervisningen ska varken utgå från att alla har haft sex eller att ingen har haft sex. Den ska varken förmedla att man ska ha sex tidigt, sent eller avstå helt. Det går alldeles utmärkt att utforma en sexualundervisning som tar upp vikten av samtycke utan att kränka ungas integritet och ”beröva dem rätten att utforska sin sexualitet i den tid de själva vill.”. En del av det är att inte förbise ungas egna funderingar om sex.

För att sexualundervisningen ska vara relevant för fler måste den ges innan unga har sex. Vi skulle aldrig låta bli att ge unga hemkunskapsundervisning med hänvisning till att en del föräldrar inte låter sina barn laga mat hemma eller att de ändå inte kommer att ha nytta av kunskaperna förrän de flyttat hemifrån.

Läs också Suzanne Larsdotter om att vi aldrig kan slå oss till ro och tro att vunna segrar varar för alltid.

FLASH: Kristen skola förmedlar kristna och konservativa värderingar

Kristna skolan Oasen i Sundsvall har fått en del negativ publicitet under dagen. Sundsvalls Tidning skildrar en skola som förmedlar att abort är fel och att homosexualitet går att bota med förbön. Tidningen har publicerat en tidigare elevs och en tidigare anställds minnen av skolan samt intervjuat skolans rektor Karl-Erik Lundin utifrån vad de två anonyma källorna berättat.

Eleven berättar att skolan har visat en ”abortfilm” för att avskräcka eleverna från att överväga abort i händelse av graviditet. ”Förklaringen från skolans sida till varför man visar filmen är att eleverna ska bli avskräckta från att ha oskyddat sexuellt umgänge.” menar läraren. Rektorn erkänner att skolan har ”en restriktiv hållning till abort”. ”Många gånger framställs abort som ett preventivmedel och personligen tycker jag att det är fel. Livet börjar vid konception.” (När framställs abort som ett preventivmedel?)

Av lärarens berättelse framgår också att skolan tidigare rivit ut sidor om sex och samlevnad ur läroböckerna. Varför skriver de om detta nu, tänkte jag som känner till detta sedan flera år tillbaka.

Att Kristna skolan Oasen låtit kristna värderingar påverka undervisningen bortom vad som går att motivera var någonting många var väl medvetna om under min skoltid i Sundsvall. Personer som studerade eller hade studerat på Oasen kunde återge saker som hade lärts ut som säkert hade intresserat Skolverket om de hade kommit till deras kännedom.

I samband med att det uppdagades att skolan hade rivit ut sidor om sex och samlevnad ur läroböckerna minns jag att man pratade om att det hotade att dra in skolans tillstånd. Media har skrivit om detta tidigare, och jag trodde att jag hade bloggat om det, men vid en sökning hittar jag inga blogginlägg eller tidningsartiklar om detta. Sundsvalls Tidnings arkiv är i och för sig inte det mest användarvänliga eller beständiga. Allt som publicerats på nätet förblir inte kvar på nätet om ni trodde det.

Det är bra att Kristna skolan Oasen granskas. Alla skolor ska granskas. I kommentarsfälten under Sundsvalls Tidnings artiklar undrar flera personer vad Oasen håller på med. Andra försvarar att skolan ger en ”alternativ bild”. Några motsätter sig att skolan över huvud taget granskas och behandlar den som om den vore deras barn.

Elever som studerar på Oasen och inte har någonting emot det vill förstås inte att andra ska tro att undervisningen inte håller måttet och deras föräldrar vill förstås inte ses som dåliga sådana som låter sina barn studera där. Någon kommenterar att studieresultaten överlag är goda på skolan i sitt försvar av den. Som om höga studieresultat skulle ursäkta den skola som lär ut att homosexualitet går att bota med förbön eller naggar ett obligatorisk skolämne, exempelvis sexualundervisning, i kanten.

Alla föräldrar är bra sexualupplysare

Skolan bör ”åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur.”, men skolan bör lämna värderingar kring sexualiteten i fred då det inte finns någon ”konsensusnorm kring sexualitet” i dagens Sverige. Den sexuella värdegrund som ”medier och debattörer tycks vara överens om” kan man misstänka ”saknar folklig förankring”. Detta enligt en osignerad ledare i Corren som är en replik på jämställdhetsminister Nyamko Sabunis debattinlägg om sexualundervisning i skolan på DN Debatt.

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare, så att högstadieelever i dag kan uppleva att de hetsas till att ha mycket och avancerat sex tidigt.”

Enligt ledaren finns ingen anledning att tala om ”avancerade sexuella tekniker” då pornografin förmedlar sådana. Det finns undertoner av att den okända ledarskribenten inte är helt bekväm med den ordningen, men att ha illusioner om att pornografin ska minska i omfattning eller genomgå en omvälvande personlighetsförändring vore att hoppas på väl mycket. Det heter inte sällan att man inte ska låta sitt sexliv influeras av pornografin, men om man kan använda den som en förevändning för att inte behöva prata om sex går det uppenbarligen alldeles utmärkt att hänvisa till pornografin som ett sexualundervisande redskap. Mycket intressant.

Okända ledarskribent, berätta gärna vad i pornografin som är så avancerat. Att hålla ut? Att ha sex som motsvarar flera svenssonsamlag tidsmässigt? Att ha sex som inte nödvändigtvis avslutas med ejakulation i kvinnans underliv? Att ha avbrutet samlag? Att sikta rätt när man ska ejakulera i någons ansikte?

Jag kan förstår att det kräver viss koncentration att ha sex på det sätt som man har i pornografi. Man bör anpassa sin kropp och sin hållning efter att de finns kameror i rummet om man vill att de ska snappa upp könsdelar och andra trevliga detaljer, något som personer som inte har sex framför en kamera behöver tänka på. Det kan vara avancerat för de ovana, men det är nog inte kameravänliga ställningar man kopierar från pornografin annat än om man själv vill dokumentera sitt sexliv någon gång ibland, vilket jag verkligen kan rekommendera. På samma sätt som det är roligt att ha semesterbilder är det roligt att ha sexbilder att titta tillbaka på. Passa gärna på när du är ung och din kropp är i toppskick

När du redogjort för hur man har avancerat sex får du gärna berätta vad som tyder på att unga känner sig pressade att ha mycket av den varan och det tidigt. Sist jag kollade var den genomsnittliga sexdebutåldern 16 år och det är inte tidigt.

Ledarskribentens svar på att skolan inte ska förmedla sexuella värderingar som kan sakna folklig förankring är att överlåta det uppdraget till föräldrarna. Ska vi skicka föräldrarna på en folklighetsfolkbildningskurs eller är det inte så viktigt att de är folkliga tillskillnad från medierna och den så kallade ”debatteliten”?

Om föräldrarna vore den enda värderingskällan skulle det antagligen förmedlas en del värderingar i stil med: ”homosexualitet är en synd”, ”det finns bara ett preventivmedel värt namnet och det är p-piller”, ”man ska bara ligga med personer man älskar”, ”har man inte sex behöver man inte oroa sig för könssjukdomar”, ”onani är ett tecken på dålig självkontroll”, ”knullar man med minst två män i veckan så är man en hora”. Folkligt eller ej så är det knappast den packning unga behöver i sitt bagage när de ska utforska sin sexualitet tillsammans med andra.

Folkligt i all ära, men det viktiga är att mamma och pappa gillar hur man har sex (och de gillar inte avancerade sexuella tekniker?): ”De flesta föräldrar hoppas nog att deras söner och döttrar – oavsett om de är homo- eller heterosexuella – ska göra sina första sexuella erfarenheter när de är mogna för det, i ett intimt sammanhang med någon de älskar.”. Eftersom att de flesta vill ha sina föräldrar i sina sovrum när de ligger så är det viktigt att respektera deras – tills motsatsen bevisats – mononormativa ideal.

”Sexualiteten är för viktig, och för intimt privat, för att göras till ett socialt ingenjörsprojekt.” avslutas ledaren med. Jag håller med att sexualiteten är viktig, men hur privat den ska vara är upp till var och en. Att någon som påstår att denne inte vill se ett ”socialt ingenjörsprojekt” är villig att lämna något så viktigt i händerna på föräldrapar (normpoliser) vars värderingar och förmåga att sexualundervisa är okända övergår mitt förstånd.

Om ni vill uppröras kring någonting annat kan ni läsa om bröststympning i Kamerun och begrunda om föräldrar alltid vet bäst.

Sex är ett kunskapsområde!

Cecilia Bäcklander, programchef UR, och Anna Birgersson Dahlberg, redaktionschef UR, bemöter Roland Poirier Martinssons kritik mot sexualupplysningsfilmen Sex på kartan i Sundsvalls Tidning.

Sexualundervisningen har varit obligatorisk på pappret sedan 1955, men man vet att åtskilliga skolor inte bedriver någon sexualundervisningen och att den på många håll är bristfällig. En del skolor resonerar att eleverna kan vänta med sexualkunskapen tills de är sexton år fyllda, då många elever redan har sex. Det innebär att grundskolan lämnar över ansvaret till gymnasieskolorna som antagligen räknar med att eleverna har fått sin dos sexualundervisning. Jag skriver medvetet dos eftersom att sexualkunskapen är en tillfällighet i svensk undervisning.

Det förhållande många lärare har till sexualundervisning försöker man lära unga att inte ska ha till sex – sex ska inte var någonting som man får överstökat, det ska vara välkomnat och givande för alla deltagande.

Vi talar inte om någon kurs som är lika lång som en femtiopoängare, som till exempelen den breda kursen livskunskap. En del skolor avsätter en eller två dagar åt föreläsningar, samtal occh workshops kring ämnet, andra ägnar någon dag i veckan i några veckor åt det. Kvaliteten varierar och står och faller med att läraren som håller i ämnet är kompetent och engagerad.

Gäller inte det vilket ämne som helst, kanske du tänker. ”Ingen lärare skulle gå in i ett klassrum och tro att han kan undervisa i franska för att han har varit i Paris några gånger. På samma sätt räcker det inte heller att själv ha haft sex för att kunna undervisa i sex och samlevnad.” skriver Bäcklander och Birgersson Dahlberg i sitt svar.

Det är trevlig läsning efter all debatt om att vi aldrig skulle gå med på att opereras av läkare utan kompetens och att samma standard därför borde gälla även lärare. Även lärare som undervisar i sex, vill jag liksom Bäcklander och Birgersson Dahlberg tillägga.

Roland Poirier Martinsson har skrivit att den moraliska och beteendemässiga biten av sexualundervisningen är ”föräldrarnas privilegium, eftersom det handlar om uppfostran, inte inlärning”. Poirier Martinsson kan prata sex med sina barn hur mycket han vill, eventuell sexualkunskap som går stick i stäv med de värderingar han vill förmedla omöjliggör inte det. Om han väljer att förmedla sina katolska värderingar är jag dock ganska säker på att hans barn kommer att revoltera på ett sätt han inte uppskattar, men det är en annan historia.

När konservativa särintressen vill ha neutral sexualundervisning

Att Roland Poirier Martinsson inte tycker om den sexualundervisning RFSU förmedlar till skolelever känner vi till sedan tidigare. Poirier Martinssons senaste kommentar om organisations inflytande är att den ”statliga sexpropagandan” måste stoppas. Skolan ska vara neutral till sexualitet eftersom att sexualundervisningen inte är utformad på ett sådant sätt att den faller Poirier Martinsson i smaken. Denna konservativa man är medveten om att han företräder ett särintresse med knappt något inflytande, att hoppas på att skolan skulle anamma katolsk syn på sexualitet och göra den till obligatorisk del av undervisning är att hoppas på för mycket. Om det står mellan ”statlig sexpropaganda” förmedlad genom RFSU som rimmar illa med hans egen sexualmoral eller ingen sådan sexualundervisning är ingen sådan sexualundervisning alls att föredra, menar Poirier Martinsson.

Skolan ska vara neutral, skriver han, men kravet om neutralitet är ett svar på en sexualundervisning som han inte uppskattar. Att stoppa sexualundervisningen helt (om han nu vill det) är inte att vara neutral när en del personer med makt vill göra just det för att försvåra för personer att ta del av information om hur de kan skydda sig mot oönskade graviditeter, sexuellt överförbara infektioner eller annan information som de anser är omoralisk.

Om världen varit perfekt borde skolan ägna sig bara åt biologin. Bortom blommor och bin finns sedan frågor om moral och beteende, som i idealvärlden är föräldrarnas privilegium, eftersom det handlar om uppfostran, inte inlärning.”

Det framgår inte om Poirier Martinsson tycker att skolan ska utelämna fakta på sexområdet, men det vore intressant att veta hur han tycker att sexualundervisningen ska utformas och vilka åldersgrupper som han tycker är mogna nog att ta del av den. Jag befarar att han skulle skissa fram tillbakablickar av den ”neutrala” undervisningen som förklarade att mannens stånd är en förutsättning för mannens utlösning som är en förutsättning för barn. Och när kvinnan har mens då blir det inte några barn.

Föräldrars sexualundervisning ger jag inte mycket för

Tonårsföräldrar uppmuntras återigen att prata sex, relationer och värderingar med sina barn. Att sexualundervisningen är obligatorisk (på pappret) gör inte att föräldrar slipper prata sex med sina barn. De uppmanas att ta ”det stora snacket”. Som vanligt andas uppmaningen att föräldrarna kan vara en sund motvikt till den information och den bild av sex som bland annat media, reklam och porr förmedlar, men om vi ska vara ärliga, vad talar för att de flesta föräldrar har någon aning om vilken bild av sex som tonåringar möter? Är föräldrar som knappt har sex också kapabla att ge en mer nyanserad bild av sex? Vill barn prata sex med sina föräldrar? Kan de flesta föräldrar prata om värderingar utan att förmedla att de egna är sanningen? Värderingar kan nämligen vara alltifrån att homosexuella lider av en sjukdom till att sex är någonting man har med den man älskar (och den man älskar älskar man med).

Det handlar om att så tidigt som möjligt bygga en relation med sitt barn. Där ni inte bara kan prata om sex, utan framför allt om kärlek och relationer.” säger Nisse Edwall, programledare för radiosatsningarna ”Ligga med P3” och ”Hångla i P3”.

Börjar man prata sex med sina barn i tidigt skede går det säkert mycket smidigare, men så tidigt som möjligt är knappast när sonen eller dottern hunnit fylla tretton. Jag inser att personer som är sexualpolitiskt aktiva kommer att prata sex med sina barn och förmodligen är de mer lämpade att göra det än snittföräldern i och med att de har kunskap, är bättre på att tala om värderingar utan att fördöma samt att det kommer mer naturligt för dem att prata om sex generellt. De flesta föräldrar är dock inte sexualpolitiskt aktiva. Ingenting talar för att de flesta föräldrar har koll på vilken bild av sex unga möter. Jag klandrar inte dem för det, men jag tycker att vi ska förhålla oss till det och inte utgå från att de flesta nog har det. Därtill har föräldrar och barn inte sällan ett nästan traumatiskt förhållande till varandras sexliv. Alla barn och föräldrar som vill veta detaljer om varandras sexliv kan räcka upp en hand!

Föräldrar som tror att sexsnack med sina tonårsbarn är detsamma som att säga ”okej” till sexdebut blir lugnade av Maria Bergström. – All forskning tyder på att sexualupplysning inte alls tidigarelägger sexdebuten, snarare tvärtom. Debutåldern är i dag 16,5 år, och den har varit konstant i många, många år.”

Att Bergström uppenbarligen känner ett behov av att lugna de som inte vill att deras tonåringar ska ha sex säger en hel del om hennes bild av föräldrar (som nog tyvärr stämmer rätt väl) och vilken information föräldrar kan bistå sina tonåringar.

Föräldrar är så otroligt kompetenta nuförtiden. Vi förväntas skriva under på att de inte bara vill, utan också vet, sina barns bästa. De besitter så pass mycket kunskap om sex och pornografi att de kan undervisa sina barn om det. Jag som mest hört historier om stammande föräldrar som inlett sexsamtal med ”Vi måste prata” eller om arbetarklassföräldrar som burdust hävt ur sig ”Skydda dig, jag vill inte att du kommer hem med några barnbarn” tror det när jag ser det.

Sexualundervisning i Almedalen

Hinner inte skriva så mycket nu annat än att Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman var bäst igår när sex- och samlevnad som ämne i skolan diskuterades. Sanna Rayman, SvD, och Maria Ferm, Grön Ungdom, deltog och kommenterar. Debatten arrangerades av Sveriges bästa sexualpolitiska förening RFSU som också kommenterar. Du kan följa RFSU-bloggen om du vill, men jag gissar att den inte är så spännande för dem som inte är på Gotland i skrivande stund? Jag följde Almedalsbloggen med ganska stort intresse förra året, men inser att jag tillhör en minoritet. Det här året är jag på plats som privatperson. Jag tältar och har knappt tillgång till uppkoppling.

En annan sak. Det var roligt när Jan Björklund nämnde Miljöpartiet i sitt tal. Han sa att de när de startade förde en melonpolitik (grön utan på och röd inuti) men nu hade övergått till tomatpolitik. Kanske ligger det något i det när man med jämna mellanrum hör frasen ‘borgarna’ som skällsord från miljöpartister?