Män som månar om kvinnligt kodade brösts sexuella laddning

Mäns omtanke om att kvinnligt kodade bröst fortsätter att vara sexuellt laddade är ganska rörande. Du kanske vill gå omkring med bar överkropp på samma villkor som personer med manligt kodade bröst men har du tänkt på att det kan innebära att din överkropp avsexualiseras? Tänk att jag har det. Tänkt på det alltså. Det har många med också gjort.

”Hela vår poäng är just att kvinnligt och manligt kodade bröst endast skiljer sig i sättet de betraktas. Mina bröst är inte nödvändigtvis större än äldre mäns bröst på stranden, ändå är det jag som förväntas skyla mig. Jag blir sex, medan den manligt kodade kroppen tillåts att endast existera” – Stina Jansson

Vad en del ser som ett frånkomligt faktum om personer med kvinnligt kodade bröst får vara med på samma villkor i sociala medier och i vardagen är för många bara bröst-aktivister ett mål på vägen till ett mer jämställt samhälle.

Det finns säkert personer som vill ha sexuellt laddade överkroppar och kan ta om de inte får existera på samma villkor som överkroppar med manligt kodade bröst, men det måste vara upp till var och en. Vi ska inte skyla våra överkroppar för att någon annan fått för sig att kvinnligt kodade brösts sexuella laddning står och faller med det. Vi har inget ansvar för hur någon annans överkropp uppfattas.

Jag kan bara tala för mig själv men om priset för att mina bröst får existera på samma villkor är att de upphör att uppfattas som sexuella är jag beredd att ta det. Nu har jag ingen erfarenhet av att bli tafsad på i kollektivtrafiken och andra offentliga utrymmen men många med kvinnligt kodade överkroppar har det. En bonus med att ha en kropp som inte är sexuellt laddad i icke-sexuella sammanhang tycks vara att risken att bli tafsad på är närmast obefintligt.

Skriv gärna under namninsamlingen ”Vem är du att sexualisera mina bröst” här.

Bröstallergi

I vissa sammanhang är bröst helt oladdade att visa. Har ni tänkt på att en del kvinnor som visat sina överkroppar har fått en sorts uppbackning av andra kvinnor, som andra inte har fått, och att gemensamt för de förra har varit att deras bröst har förekommit i osexuella sammanhang?

Bröst i offentligheten kan vara okej om en kvinna ammar en bebis eller om hon genom att visa upp sina bröst kan få andra kvinnor att må bättre och känna sig mer tillfreds med sina kroppar. Antingen kan man uppmärksamma bröstcancer, hur bröst kan se ut efter bröstförstorning som inte gick som plancerat, efter graviditet och eventuell amning eller för att visa på att de flesta bröst har lite hår kring bröstvårtorna och inte alltid ser identiska ut om någon fortfarande trodde det.

Det finns personer av alla kön som vänder sig emot offentligt amning, men många tar med all rätta de ammande kvinnorna i försvar och inte helt oväntat är det framförallt kvinnor som gör det. De kan i högre grad relatera till att amma, men de kan också se hur det skulle kunna drabba dem personligen om det blev mer eller mindre omöjligt att göra det bland folk. Bröst är också godtagbara om de används för att illustrera en kvinna som har komplex för sin överkropp. Genom att prata om sitt dåliga självförtroende avsexualiserar hon den.

Det finns en uppsjö av kvinnor som enbart försvarar bröst i det offentliga rummet om det handlar om amning eller något annat osexuellt sammanhang. Kvinnor som annars ser problem med bröst i offentliga sammanhang, vilket råkar vara sådana där män inte har några bekymmer med bröst eller till och med kan tycka att de är något av en ”tillgång”. Ibland är de något på spåren. Det är klart att kvinnor framställs högst tvivelaktigt emellanåt, och det är viktigt att belysa, men det låter sig göras med eller utan kläder.

Det går som regel alldeles utmärkt att framställa kvinnor tvivelaktigt om de inte visar hud utan att det föranleder någon diskussion om hur de framställs, vilket är en av anledningarna till att jag har lite svårt att ta den där omtanken om kvinnor på allvar. Jag är inte ens säker på att de som vänder sig emot att kvinnor framställs som något att vila ögonen på har några bekymmer med om kvinnor framställs som obegåvade, kortsiktiga eller något annat som inte kan sägas vara positivt.

Om bröst syns finns inte något riktigt krav på att de porträtterade verkligen framställs tvivelaktigt, det räcker många gånger att påtala att de syns. Ska man kritisera bilder av påklädda kvinnor för hur de framställs ställs högre krav på den som levererar kritiken då det inte finns någon allmän opinion mot bilder av påklädda kvinnor i det offentliga rummet. Knappast lika tacksamt. Rätt många kvinnor vill antagligen kunna fortsätta passera som sexiga i kläderna utan att det blir någon diskussion om huruvida de gör sig till objekt eller inte. Det vore kanske dumt att öppna den dörren?

Jag är försiktig med att uttala mig om huruvida någon är objektifierad på bild. Jag kan inte låta bli att undra hur det känns för kvinnor som tagit initiativ till bilder där deras bröst syns att få höra att de är ”reducerade till objekt” och vilka stämningar det bidrar till. Förr fick vi alltid höra att den täckta kvinnan var förtryckt, vilket resulterade att många såg henne som förtryckt och inte klarade av att möta hennes blick.

Tänk på vad du säger om avbildade kvinnor. Innan du tog bladet från munnen var det kanske bara en bild, en del av oss klarar faktisk av att se bilder på kvinnor utan att direkt lägga märke till deras överkoppar, men nu tvingas vi förhålla oss till att hon kanske är ett objekt. Man kan framställa människor på tvivelaktiga vis på olika sätt. Att tro sig själv ha tolkningsföreträde och bidra till negativa associationer utan vidare kan vara ett.

Sexualiseringen säljer!

Sex säljer, det har man slagit fast en miljon gånger. Knappast förvånande då sex är något som de flesta gillar, kan relatera till och har åsikter om. Att det upprepas att sex säljer har säkert också gjort sitt.

Mat säljer också av snarlika skäl. De flesta konsumerar mat och de flesta har en åsikt om mat, men man pratar inte om mat som någonting säljande. Artiklar om näringslära, om hur mat framställs, råd om vad den som motionerar eller den som har brist på en del näringsämnen bör äta och en uppsjö av recept som beskriver hur maten tillagas får oss inte att konstatera att mat säljer, eller ännu värre, att mat är överskattat. Givetvis säljer mat, det behöver ingen konstatera, och givetvis kan man inte överskatta att äta mat eller relevanta diskussioner om mat.

Den kvinna som publicerar en bild på sin överkropp får, till skillnad från mannen som gör sig skyldig till motsvarande handling, argt förklarat för sig vad hennes bevekelsegrund är. Hon anspelar på sex för att provocera och därigenom få uppmärksamhet. Kanske vill kvinnan ha uppmärksamhet. Hon kanske vill provocera fram en diskussion om synen på bröst. Vill man påvisa den negativa synen på kvinnors överkroppar och snabbt få sin tes bekräftad (om man är kvinna) kan man publicera bilder på sin överkropp och låta hatet tala för sig självt. Kanske finns det ingen djupare analys i botten. Hon kanske publicerar överkroppsbilder av samma skäl som en del kvinnor publicerar bilder och texter om vad de har på sig för kläder.

Då vi redan har konstaterat att sex säljer kan det också vara värt att konstatera att sex leder till samtal och debattartiklar om hur vi kan få det som enligt någon anspelar på sex att sluta anspela på sex. Med andra ord säljer ”sexualiseringen”.

Vi tenderar att glömma att de som moraliserar kring sex och vill begränsa människors sexuella utrymme också får uppmärksamhet. Inte bara av oss som brukar ha invändningar, utan också av alla de som går igång på att skapa skambeläggande sexnormer i hopp om att de kan påverka vad personer ägnar sig åt i sexuella situationer. Vill man ha vuxenvärldens klapp på axeln kan man förslagsvis skriva debattartiklar om hur förtvivlande det är att unga personer knullar runt och har knullkompisar utan att skämmas.

När Veckorevyns redaktion klädde av sig nyligen fick de veta att de gjorde det för att sex säljer. När Veckorevyn publicerar andra bilder har det märkligt nog inte att göra med att det säljer. De som menar att de inte gillar att sex säljer lyckades dra i gång en debatt om hur sorgligt det är med sexanspelningar som om de vore omedvetna om att de red på en sexvåg.

Vill man ha uppmärksamhet kring de ideal som påverkar kvinnor i tonårsåldern är det obligatoriskt att kasta in ord som sexualiseringen och sexobjekt. Det är inget krav att idealen kretsar kring sex, det räcker att påstå det. För som bekant kan det faktum att personer i varierande mån strävar efter att se bra ut ha andra bevekelsegrunder än en önskan om att vara ett sexobjekt.

Veckorevyns redaktions ”utvik” genererade artiklar, twitteruppdateringar och bloggposter om hur sorglig fokuseringen på kvinnokroppen är. Fokusering tar först vid när man kan läsa in sexuella undertoner och en del tänkte onekligen på sex när de spanade in redaktionens poserande.

Att skuldbelägga kvinnor som vill vara sexiga är okej, men sådana klagomål framförs aldrig under rubriken ”Sex säljer!”. Det är klart att sex säljer, men det säljer också att skuldbelägga unga kvinnor som vill vara sexiga och sexuellt utåtriktade. Det är på tiden att vi pratar om både snygga och sexiga objekt om vi ska tala om objekt över huvud taget om. Sexig är trots allt underordnat snygg och snygga får vi lära oss att vi ska vara i riktigt unga år. Snygg påhejas av vuxenvärlden tills det kolliderar sexig, just därför är det väl rätten att vara sexig snarare än rätten att vara snygg som man borde slåss för?

Sexualisera mera!

Aldrig mer vill jag svara på frågan ”vilket är det konstigaste stället du haft sex på?” eller ”vilken är din favoritställning”. Inte i en intellektuell diskussion, inte i ett ”vi måste våga prata om sex”-samtal, inte med dig precis efter att vi knullat skönt och absolut inte innan vi knullar. Sluta göra sex så tråkigt och enformigt. Sex är inte bara konstiga platser, tokroliga ställningar och tokroliga omskrivningar. Sex är livskvalité. Sex är skönt.

Sexualisera mera. Låt det synas hur stor roll sex spelar. Samhället är så sjukt undersexualiserat. Med tanke på hur viktigt sex är för många pratar vi knappt om det. Det som sägs har sagts förr. Vi har alla hört att vissa gillar hårda tag, att andra är så vaniljiga att missionären är höjdpunkten, att det finns olika sorters sex. Det är lika tröttande som feministiska texter om olika sorters feminism. Snälla, vi föddes inte igår.

Vi lever i ett översexualiserat samhälle säger alla i tron att de kommit på någonting nytt. Det är lika uttjatat som ”alla är vi olika” eller andra ointellektuella floskler. Vad är det media skriver om som är så hemskt? Jag tycker att medias sexrapportering överlag är fruktansvärt tråkig.