Hur mycket spontansex kan man ha?

sponta´n adj. ~t
ORDLED: spont-an
1 som sker av en plötslig impuls och inte bygger på eftertanke och därför vanl. är naturlig {MOTS. genomtänkt} {→ impulsiv, oöverlagd}:ge uttryck för sin ~a uppskattning; en ~ reflexion; det är sällan någon kommer och hälsar på ~t (adv.)
BET.NYANS: om person som handlar efter sina känslor: små barn är så ~a
KONSTR.: ~ (mot ngn)
HIST.: sedan 1891; av lat. spontaneus ‘frivillig’
2 som uppkommer av sig själv utan (stor) yttre inverkan: ~ läkning; en ~ demonstration
BET.NYANS: spec. självsådd ⟨bot.⟩: ringblomman sprider sig ~t (adv.)
IDIOM: ~ abort missfall

Källa: Nationalencyklopedin

Något som tilltalar mig med frånskilda föräldrars ”varannan vecka”-sexliv som jag berörde i ett tidigare blogginlägg är att det inte är spontant. Planering är en del av det. Det blir naturligt att planera in sex om man har en idé om att ha sex varannan vecka.

Spontansex framställs ofta som något eftersträvansvärt. Jag har inget emot spontanitet, men går inte med på att spontant sex skulle vara bättre än planerat sex. När personer pratar om spontansex tänker jag på sex som ”bara händer” samtidigt som jag föreställer mig att sex ganska sällan bara händer. Även om de som har sex inte har planerat att ha sex med varandra kanske den ena hade planerat att ta initiativ till sex.

Jag tjejgissar att majoriteten av de som framställer spontansex som något eftersträvansvärt bor med någon de har en sexuell relation med. Det torde vara enklare att spontant gå ned på någon som finns i samma hushåll – en annan fråga är om det blir av – än att ha spontansex i sitt singelhushåll då en av förutsättningarna för sex – att man träffar personer – brukar föregås av viss planering.

Personer planerar in saker de tycker om att ägna sig åt utan att det förtar poängen med dem varför jag har svårt att se varför planering skulle förta poängen med sex. Om jag enbart var hänvisad till spontansex skulle det inte bli särskilt mycket sex och det är väl inbyggt i att det är spontant. Hur mycket spontansex kan man ha innan det slutar vara spontant?

Det händer att jag har spontansex, men det mesta sex jag har är inplanerat på ett eller annat sätt. Jag blir som regel inte mindre intresserad att ha sex med en person för att vi planerat in det. Jag kan tvärtom bli kåt av tänka på att jag ska träffa någon. Sexet måste inte vara uttalat eller planerat i sig, men det finns även de som går igång på att planera sådant.

Även om man närmast intuitivt föreställer sig planerat sex som någonting negativt tror jag att det är ofrånkomligt att omvärdera den synen om man vill ha sex regelbundet. Mycket handlar nog om synen på planering, om man lyckas intala sig att det planerade sexet bara hände eller inte. Har du spontansex om du aldrig går ut när du har mens för att du föredrar att gå hem själv när du menstruerar? Har du spontansex om du rakar underlivet regelbundet för att vara väl förberedd om tillfälle för oralsex ges? Har du spontansex om du bara har sex när du har ägglossning? Har du spontansex om du har sex i snitt en gång i veckan?

Om personer betraktar sitt planerade sex som spontant är inte så intressant som att det förekommer och vad det beror på.  Jag tror att det är viktigt att komma ifrån att planerat sex skulle vara sämre om man vill förmedla att samtycke är en förutsättning för sex. Det blir svårare om olika sätt att ge samtycke som inte andas spontanitet får dras med lägre status. Kanske är det ordet ”planering” som ställer till det?

Spontansex är nog främst för personer som bor ihop och/eller inte har sex regelbundet. Det behöver inte vara något fel, men det är oftast inte vad man menar med spontansex. Idealet är sex som är spontant och sker med viss regelbundenhet. Det är bara det att den som har som ambition att göra något flera gånger i veckan eller varannan vecka för den delen lär märka att viss planering underlättar. Bara att ha en sådan ambition blir svårt att förena med idealet om spontanitet. Gärna spontansex någon gång ibland, men inte som sällsynt normaltillstånd.

Varannan vecka-sexlivet

Om jag känner igen det så kallade ”varannan vecka”-sexlivet. Inte för att jag är en frånskild förälder som har barnen varannan vecka utan för att jag ibland har sex med varannan vecka-föräldrar. Det finns fördelar och nackdelar med det utifrån mitt utomstående-perspektiv. Det kan vara tråkigt om man vill träffa någon med jämnare mellanrum, men det är ingenting mot hur tråkigt jag föreställer mig att det är att bara ha sex varannan vecka. Samtidigt går det inte att bortse från att en del frånskilda föräldrar har mer sex som frånskilda än vad de hade innan separationen. Utifrån deras perspektiv kan det vara en uppgradering att bara ha sex varannan vecka. Utifrån mitt barnfria perspektiv är föräldraskap aldrig en uppgradering för sexlivet, men det är någonting man kan beakta innan man bestämmer sig för att bli förälder. Har man väl skaffat barn får man laga efter läge.

En nackdel med varannan vecka-sexlivet kan vara om man som frånskild förälder vill ha sex varje vecka men av någon anledning har etablerat att man bara har sex veckan man inte har barnen. För mig som utomstående är det svårt att förstå varför personer som uppskattar sex bestämmer sig för att vissa veckor ska vara sexlösa. Krånglar de inte till det för sig själva?

En annan fråga varannan vecka-föräldrar kan ställas inför är hur man presenterar nya personer för barnen om man fått för sig att personer man har sex med kräver en särskild presentation. Vet barnen ens om att ni har sex? Spelar det någon roll? Det gäller inte bara barn. Över huvud taget ställer monogaminormen till det när personer ska presentera nya personer. Hur kan man presentera personer man har sex med utan att vara ihop med? Som vänner förslagsvis. Då måste man godta att man ha sex med vänner, kanske någon tänker. Ja, varför inte? Fler borde göra det, inte bara för att undantaget ”vänner utan förmåner”  är trevligare än ”vänner med förmåner” utan också av rent praktiska skäl. Varför krångla till det för sig själv?

Medan jag skriver detta är jag tacksam för att jag inte behöver sätta mig in i hur man får sexlivet att gå ihop som förälder oavsett om man har barnen på heltid eller deltid annat än indirekt i egenskap av person som har erfarenhet av sex med frånskilda föräldrar. Som jag skrev inledningsvis kan det vara tråkigt att bara kunna träffa någon varannan vecka, men det ännu tråkigare alternativet hade varit att inte träffa personerna alls.

Som ickemonogam kan jag ta del av det positiva andras varannan vecka-sexliv har att erbjuda. Deras sexlösa veckor är inte mina sexlösa veckor. Jag vet vilka veckor det är möjligt att träffa de frånskilda varannan vecka-föräldrarna, jag har någonting att se fram emot och de andra veckorna kan jag ägna åt andra personer. Utmärkt för oss som uppskattar att planera in sex för att få sexlivspusslet att gå ihop.