Sex mot ersättning är inte ett fånigt begrepp

Läser att ”sex mot ersättning” är ett ”fånigt begrepp som aldrig skulle användas i det internationella SRHR samarbetet där det heter sexarbete eller försäljning av sexuella tjänster”. RFSU får kritik för att förbundets sexualpolitiska tidskrift Ottar använder begreppet ”sex mot ersättning” i det senaste numret med tema ”$€X – att köpa och sälja”. (Se Pye Jakobssons öppna brev på Facebook)

Jag tycker att sex mot ersättning är ett bra begrepp som inkluderar mer än bara sexarbete. Handlar det om något som påminner om arbete kan sex mot ersättning vara missvisande även om ”sex mot ersättning” i och för sig inte är felaktigt. Det beskriver vad det är frågan om utan att indikera en viss omfattning, vilket arbetsbegreppet gör.

Alla som har sex mor ersättning identifierar sig inte som sexarbetare. Jag varierar mitt språkbruk beroende på vad jag pratar om. Pratar man om sexarbete exkluderar man de som haft sex mot ersättning någon gång. Jag har klippt personers gräsmattor mot ersättning någon gång, det gör mig knappast till en gräsmattearbetare.

När jag klippt personers gräsmattor har det inte varit frågan om någon försäljning i vanlig mening. Jag har inte marknadsfört mina tjänster. Jag har blivit tillfrågad om jag vill tjäna lite extra pengar. Det kan också vara relevant för om man bör tala om något i termer av arbete eller inte, varför man gör någonting mot ersättning. Om man gör det för att tjäna sitt uppehälle eller inte.

Jag hade inte klippt gräsmattor om jag inte hade blivit tillfrågad. Det finns personer som inte hade haft sex mot ersättning om de inte hade blivit tillfrågade. Det finns personer som fått ersättning utan att det varit en del av upplägget. Jag har fått ersättning för att ha klippt gräsmattor när jag gjort det utan en tanke på extra pengar.

Sex mot ersättning inkluderar som sagt olika företeelser där sex och ersättning ingår. Lika lite som man är en målare för att man målat några gånger mot betalning är man en sexarbete för att man någon gång fått betalt för sex, som jag ser det. Sedan får personer definiera sig hur de vill.

Sex mot ersättning är också en bra term för att den är mer neutral än sexarbete och prostitution. De senare begreppen används framförallt av personer som är ideologiskt engagerade i frågor som rör sex mot ersättning. Det kanske förhåller sig annorlunda i ett internationellt sammanhang. Jämför med begreppen surrogatmödraskap och värdgraviditet. RFSU använder termerna ”värdgraviditet” och ”sex mot ersättning” i sitt idéprogram. Det korta svaret är kongressbeslut.

Sex mot ersättning anses mer neutralt och mindre ideologiskt laddat. Det inkluderar mer än bara sexarbete. Som i alla andra sammanhang kan man behöva variera sitt språk beroende på vad man pratar om. Sexköp, sexarbete, sex mot ersättning, försäljning av sexuella tjänster, prostitution, sexhandel och så vidare.

”»Sex mot ersättning« är ett luddigt koncept som få sexarbetare känner sig bekväma med. Att använda ord som drar fokus från »arbete« innebär att sexarbetare förvägras rätten till självdefinition. Poängen med sexarbetares rättigheter är att de förtjänar arbetarrättigheter och skydd. Begreppet »sexarbete« myntades av den queera sexarbetaren och aktivisten Carol Leigh 1978 för att sätta fokus på arbetarperspektivet.” – Emmy M. Kerstinsdotter.

När media rapporterar om unga som haft sex mot ersättning handlar det sällan om sexarbete. Det handlar om unga som någon gång haft sex mot ersättning. Det kan med andra ord vara frågan om en gång. Sexköpslagen kriminaliserar sexköp. Den som köper behöver inte vara en återkommande sexköpare, det räcker att personen någon gång köpt sex.

I slutändan är det en fråga om vad man tycker att sex mot ersättning ska omfatta, all sex mot ersättning eller enbart sådant det är relevant att ha ett arbetarperspektiv på. Hade personen setts som en arbetstagare om det hade handlat om något annat än sex?

Att sex mot ersättning skulle vara ett fånigt begrepp köper jag inte.

Amnesty har inte tagit ställning för prostitution

I likhet med många andra trodde jag framtill nyligen att Amnesty International hade tagit ställning för en avkriminalisering av prostitution. Varken Amnesty International eller Amnesty i Sverige har emellertid gjort det. Vad som orsakat uppståndelsen är ett förslag från det internationella sekretariatet som de nationella organisationer ska ta ställning till. I Sverige kommer detta att ske på årsmötet 9-11 maj i Malmö.

Amnesty International har framställts som en organisation som är för prostitution, och någon i organisationen är säkert det, men om man tar del av bakgrunden till förslaget framgår det med all tydlighet att det inte är frågan om att vara för eller emot prostitution.

Fokus har varit prostituerades rättigheter och hur man ska se på en kriminalisering av prostitution OM den bidrar till att försvaga prostituerades rättigheter och försätta prostituerade i ett utanförskap. Oavsett om man tror att en kriminalisering av sexsäljande och/eller sexköp slår fel eller inte borde de prostituerades rättigheter vara i fokus, men de blir sällan det när diskussionen kommer att handla om för eller emot prostitution.

Lena Sommestad som är positiv till svenska sexköpslagen och vill exportera den har skrivit om prostitution som skäl för avvisning. Stater som kriminaliserar prostitution kan använda det som en förevändning för att avvisa prostituerade beroende på varför de kriminaliserar prostitution.

Det uttalade syftet med sexköpslagen är inte att straffa människor utan att skydda dem. Stater som varken kriminaliserar prostituerade eller sexköpare kan hävda att prostituerade försörjer sig oärligen och ändå avvisa dem. Oavsett om man är positiv till en kriminalisering eller inte bör man vara tydlig med att prostitution inte ska vara ett skäl för avvisning.

Amnesty International skriver med anledning av den senaste tidens reaktioner på den föreslagna prostitutionspolicyn att ”No decisions about Amnesty International’s position have been made yet”.

Amnesty International is currently consulting on a draft policy proposing the decriminalisation of sex work. We initiated the policy consultation process because we have seen evidence to suggest that the criminalisation of sex work leads to social marginalisation and an increased risk of human rights abuses against sex workers. The evidence also suggests that decriminalisation could be the best means to protect the rights of sex workers and ensure that these individuals receive adequate medical care, legal assistance and police protection.

I Sverige har flera kvinnoorganisationer kritiserat Amnestys ”ställningstagande” i tron att det var ett ställningstagande. Historien påminner om när Centerpartiet skulle ta fram ett nytt idéprogram och medierna återgav två meningar ur förslaget: ”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.” Plötsligt var Centerpartiet för månggifte.

Som en liberalt sinnad person anser inte jag att det är lagstiftarens sak att bestämma hur många personer man har rätt att ingå äktenskap med åt gången och uppskattade därför den delen av förslaget, men den blev det ingenting av. Inte så förvånande med tanke på det mediala fokuset på månggifte, vilket förknippas med äldre män som gifter sig med flera unga kvinnor mot deras vilja. Om fokuset hade varit ett annat hade det kanske haft en chans.

Även om de som reagerat på Amnestys förslag hade varit medvetna om att det enbart var ett förslag är det ofrånkomligen mer taktiskt att framställa det som att man reagerar på ett ställningstagande. Alternativt framställa det som självklart att förslaget i sig tyder på ett ställningstagande, att själva godkännandet av det mer är en formsak än något annat. Att gå ut och kritisera ett förslag från några medlemmar inom en organisation skapar inte i närheten av lika mycket diskussion som ett påstående om vad en organisation vill. Kan man få det till att organisationen är för någonting som allmänheten fördömer är det ännu bättre.

Amnestys förslag till en ny policy om prostitution har mig veterligen inte bidragit till någon debatt om prostituerades villkor i Sverige och hur man konkret kan förbättra dem, men de båda sidorna har kunnat flytta fram sina positioner ytterligare och fått beskylla varandra för den ena och det andra. Utan att de prostituerade har fått det bättre.

Rör inte min hora

Den franska regeringen har föreslagit någon form av sexköplag. Några franska män som är kritiska till det har tagit initiativ till kampanjen ”Rör inte min hora” och hoppas samla 343 ”svins” signaturer mot lagförslaget. 343 ska föra tankarna till de ”343 kvinnor som kämpade för fri aborträtt i Frankrike” på 70-talet, skriver Svenska Dagbladet.

Det kan finnas olika skäl att vara emot en sexköpslag som kriminaliserar sexköparen. Har det någon betydelse om motståndarna till en sådan lag främst vill ha rätt ”hororna” eller om de ser andra problem med att staten kriminaliserar sexköp? Spelar det någon roll vilka man organiserar sig med mot en sexköpslag? Är inte målet – sexköpslagens avskaffande i Sverige eller sexköpslagsförslagets avslag i Frankrike – huvudsaken?

Jag vill mena att ens skäl är helt avgörande för synen på prostituerade men också vilka rättigheter de kan åtnjuta i förhållande till sexköparna och att man därför inte ska engagera sig för prostituerades rättigheter tillsammans med personer som är ganska ointresserade av att de ska ha just några, men gärna ser att de är tillgängliga för sexköpare utan att de behöver begå något lagbrott. För de förra är inte sexköpslagens avskaffande i Sverige eller sexköpslagsförslagets avslag i Frankrike målet, men det kan ses som ett medel (som måste kompletteras med andra åtgärder). För dem kan målet istället vara att ersätta förbudet mot att köpa sex med regleringar som tar fasta på prostituerades rättigheter. Detta istället för att som lagstiftare göra det enkelt för sig och förbjuda en företeelse som faktiskt rymmer en del problem och avstå från nödvändiga arbetsmiljöregleringar genom att hänvisa till att man inte kan reglera något som är kriminaliserat.

Jag minns när någon motståndare till den svenska sexköpslagen uppmanade likasinnade att gå ut och köpa sex för att göra en markering och visa upp att sexköpare också är människor. Om någon tog tag i saken och köpte sex på dennes uppmaning kan jag inte svara på, men om de hade gjort det hade de säkerligen inte gått ut och berättat om sina erfarenheter för vid sidan om det så kallade ”horstigmat” finns ett ännu mer påtagligt sexköparstigma. Bilden av den som köper sex är en man som köper sex av en kvinna för att han har svårt att få sex (om inte personen i fråga har så mycket pengar som han inte vet vad han ska göra av med och därför går till prostituerade) och det är knappast en bild (hur sann eller falsk den än är) man vill förknippas med. Kommer det fram att en man har köpt sex av en kvinna är jag inte främmande för att det kan bli svårt för den personen att få tag på sex någon annan väg efter det.

Sexköpslagen har tveklöst stärkt sexköparstigmat. Fler uppger i dag att det inte är okej att köpa sex än innan lagen trädde i kraft. Kanske har den också stärkt horstigmat, men det är jag mer osäker på då stigmat vad gäller sexköparen antagligen är kopplat till kriminaliseringen men också ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Lagen kriminaliserar inte den prostituerade, men gör däremot gällande att personen är ett offer pekar ut prostitution som ett oönskat inslag i gatubilden. Det kan förstås ha stärkt även horstigmat, men man ska inte inbilla sig att den prostituerade var en person med ett yrke vilket som helst innan sexköpslagen. Det går alldeles utmärkt att vara en ”äcklig hora” i länder där de är legalt både att köpa och sälja sex. Personer som är motståndare till sexköpslagen brukar dock göra gällande att sexköpslagen bidragit till horstigmat och emellanåt låtsas som att det inte fanns innan sexköpslagen och framställa det som att om vi bara tar bort den lag som bidrog till detta stigma kommer det att upphöra.

Vill du avskaffa sexköpslagen för att omintetgöra horstigmat (som framförallt drabbar kvinnor som säljer sex) har jag ett enklare förslag som du själv kan bidra till – motverka de attityder som stigmatiserar kvinnor som är sexuellt utåtriktade och har sex med olika män. Bidrar du inte till det gör sexköpslag eller frånvaron av den detsamma för ”horstigmat”. Det spelar ingen roll om det finns en pengatransaktion med i bilden eller inte – kvinnor ska i det så jämställda Sverige 2013 fortfarande hålla på sig.