Varannan vecka-sexlivet

Om jag känner igen det så kallade ”varannan vecka”-sexlivet. Inte för att jag är en frånskild förälder som har barnen varannan vecka utan för att jag ibland har sex med varannan vecka-föräldrar. Det finns fördelar och nackdelar med det utifrån mitt utomstående-perspektiv. Det kan vara tråkigt om man vill träffa någon med jämnare mellanrum, men det är ingenting mot hur tråkigt jag föreställer mig att det är att bara ha sex varannan vecka. Samtidigt går det inte att bortse från att en del frånskilda föräldrar har mer sex som frånskilda än vad de hade innan separationen. Utifrån deras perspektiv kan det vara en uppgradering att bara ha sex varannan vecka. Utifrån mitt barnfria perspektiv är föräldraskap aldrig en uppgradering för sexlivet, men det är någonting man kan beakta innan man bestämmer sig för att bli förälder. Har man väl skaffat barn får man laga efter läge.

En nackdel med varannan vecka-sexlivet kan vara om man som frånskild förälder vill ha sex varje vecka men av någon anledning har etablerat att man bara har sex veckan man inte har barnen. För mig som utomstående är det svårt att förstå varför personer som uppskattar sex bestämmer sig för att vissa veckor ska vara sexlösa. Krånglar de inte till det för sig själva?

En annan fråga varannan vecka-föräldrar kan ställas inför är hur man presenterar nya personer för barnen om man fått för sig att personer man har sex med kräver en särskild presentation. Vet barnen ens om att ni har sex? Spelar det någon roll? Det gäller inte bara barn. Över huvud taget ställer monogaminormen till det när personer ska presentera nya personer. Hur kan man presentera personer man har sex med utan att vara ihop med? Som vänner förslagsvis. Då måste man godta att man ha sex med vänner, kanske någon tänker. Ja, varför inte? Fler borde göra det, inte bara för att undantaget ”vänner utan förmåner”  är trevligare än ”vänner med förmåner” utan också av rent praktiska skäl. Varför krångla till det för sig själv?

Medan jag skriver detta är jag tacksam för att jag inte behöver sätta mig in i hur man får sexlivet att gå ihop som förälder oavsett om man har barnen på heltid eller deltid annat än indirekt i egenskap av person som har erfarenhet av sex med frånskilda föräldrar. Som jag skrev inledningsvis kan det vara tråkigt att bara kunna träffa någon varannan vecka, men det ännu tråkigare alternativet hade varit att inte träffa personerna alls.

Som ickemonogam kan jag ta del av det positiva andras varannan vecka-sexliv har att erbjuda. Deras sexlösa veckor är inte mina sexlösa veckor. Jag vet vilka veckor det är möjligt att träffa de frånskilda varannan vecka-föräldrarna, jag har någonting att se fram emot och de andra veckorna kan jag ägna åt andra personer. Utmärkt för oss som uppskattar att planera in sex för att få sexlivspusslet att gå ihop.

 

Vän i meningen sexuellt avståndstagande person

Det finns två sorters manliga vänner, de man haft sex med och de som vill ha sex med en, läste jag någonstans och nickade instämmande. Detta med anledning av ett briljant klipp på Youtube där en amerikan frågar unga kvinnor och män om de tror att kvinnor och kan vara bara vänner. Du kan se det här.

Jag som har sex med mina vänner kan inte med ”bara vänner”-terminologin och tror att det är en nödvändighet att vi slutar tala i sådana termer om vi vill skapa ett bredare utrymme för vänner att ha sex med varandra. Den synen på vänskapsrelationer leder till att vänner som ”råkar” ha sex med varandra antingen måste säga upp bekantskapen, fortsätta vara vänner (inget sex i fortsättningen) eller gå in i en monogam relation och fortsätta ha sex. Det finns givetvis de som fortsätter vara vänner och ha sex, men de står nog inte alls i relation till hur många som skulle vilja få en sådan modell att fungera.

Utan en tydlig uppdelning mellan vänner och ickevänner baserad på vilka du har sex med kommer man inte längre kunna förmedla att det inte blir något sexuellt med kommentarer av slaget ”Vi är vänner” eller ”Vi ska bara vara vänner”. Det finns någonting inneboende vackert i ordet vän, det är synd att smutsa ner det med sexuellt avståndstagande. De som under inga omständigheter vill ligga med sina vänner kan gott få ta att de måste hitta andra sätt att kommunicera det på i framtiden.

I klippet uppger i alla fall männen att det inte går att bara vara vänner, medan kvinnorna är snabba med att det går alldeles utmärkt…tills de får motfrågor och det visar sig att de är högst medvetna om att deras manliga vänner vill ligga med dem. De framstår som bekväma (de fnittrar) med att det finns personer som gärna skulle ligga med dem, men som aldrig kommer ha något för det.

När jag ser klippet tänker jag på hur jag själv skulle må om jag umgicks med män som alla visste att jag ville ligga med dem, men som aldrig hade sex med mig. De kunde prata öppenhjärtigt om sex inför mig, om hur mycket det betydde för mig, men utan att någonsin ligga med mig. Hur skulle jag må om de var bekväma med att det fanns en kvinna i deras miljö som ville ligga med dem utan att någonsin ”släppa till”? Inte särskilt bra alls förmodar jag. Förhoppningsvis skulle jag i en sådan teoretisk situation ha vett nog att sluta umgås med dem. Hur skulle du själv må?

Fredrik Strage skriver bra om omskärelse på barn i Dagens Nyheter.