Mer feministisk intellektuell energi åt sexuell frihet

”För det är väl ändå människan, den hela människan, som är vårt mål? I så fall bör vi inte ägna vår feministiska intellektuella energi åt att fundera på vad som är manligt respektive kvinnligt beteende” skriver Nina Björk i en krönika för Godmorgon, världen.

Om den hela människan är målet bör man fundera över hur man pratar om ”kvinnligt” och ”manligt”. När man pratar om föreställningar om kön och hur de begränsar människor bör det framgå att man avser sociala konstruktioner, däri ligger förändringspotentialen om inte annat.  Att befästa beteenden som antingen kvinnliga (och därmed positiva) eller manliga (och därmed negativa) är knappast förenligt med att människan oberoende av sitt kön ska ha frihet att forma sitt liv.

Innan man pratar om ”kvinnligt” och ”manligt” beteende kan det vara värt att fundera på om det över huvud taget finns något fog för att knyta beteendena till – om än sociala – kön. För ganska ofta när jag läser utsagor om hur kvinnor och män är kan jag inte låta bli att undra om det är baserat på hur någons senaste partners av visst kön betedde sig. Särskilt när jag identifierar mig med mannen. Är utsagorna bara baserade på någons senaste flick- eller pojkvänner kan det ifrågasättas om de säger något om kvinnor eller män i allmänhet.

Kanske är det jag som omger mig med toleranta personer, men jag kommer allt mer sällan i kontakt med personer som ger uttryck för att ”ingen kvinna vill” ditten eller datten eller att särskilda sexuella praktiker skulle vara kvinnoförnedrande. Om den spaningen säger mer om samtiden än om min omgivning är det positivt för det mest intressanta med den sortens kategoriska uttalanden är att man får en inblick i vad en del kvinnor på individnivå inte går igång på. Och man slipper vara en sån där inte alla kvinnor-kvinna.

Det kräver en del av en att inte utgå från att andra fungerar som en själv och det måste det få göra då personer är olika. Jag kan inte skriva föregående mening utan att det känns som att slå in en öppen dörr. Just på grund av genom sig själv känner man andra. Det är en sak att förstå att människor vill och väljer olika rent intellektuellt och en annan bejaka det. Det rimmar illa med att människor ska kunna forma sina liv i enlighet med sina preferenser att ifrågasätta dem när de inte överensstämmer med de egna. Eller som Sofia Nerbrand uttryckt det: ”En central del av liberalismen är förmågan att inte bara tala väl om frihet, utan också uppskatta det faktum att människor gör olika val.”

Det finns saker man varken har förhållit sig till eller övervägt att man skulle kunna göra. Skriva en bok till exempel. En bidragande orsak kan vara att ingen man kunnat identifiera sig med har skrivit böcker. Om man däremot har författare i släkten kan det vara närmare till hands att föreställa sig som någon som skriver böcker och faktiskt skrida till verket. Inte för att att vill skriva böcker, men ni förstår nog vart jag vill komma.

En annan sak är att vad människor vill kan variera övertid. Var man ska bo är en sådan sak de flesta förr eller senare måste förhålla sig till och det är också ett användbart exempel när man pratar om att vad man vill kan variera genom livet. Det finns inget självändamål i att aldrig ändra sig eller i att agera som om man inte har ändrat sig som jag ser det, i det här fallet att aldrig flytta.

Färre utsagor om vad som är ”kvinnligt” respektive ”manligt” och vad som ligger i kvinnors respektive mäns intressen vore på tiden. Över huvud taget att se hela människan bortom tvåkönsmodell och könad ram vore något. Får man höra alltifrån ingen kvinna vill till alla kvinnor vill eller alla kvinnor borde är risken att man undermedvetet anpassar sig efter alla utsagor när man hade kunnat stanna upp och funderat över vad man själv vill, vilket kan vara nog så svårt att få klarhet i. När jag inte är säker på vad jag vill brukar jag tänka att ett som är säkert är att i vart fall vet ännu mindre om vad jag vill.

Det är knappast hela världen om människor på individnivå får för sig att alla andra egentligen vill leva som dem. Problematiskt blir det när tillräckligt många med något som helst inflytande är överens om att det sätt de lever på är gott nog åt alla. Då kan det bli aktuellt att andra ska anpassa sina livsstilar i enlighet med deras preferenser, att begränsa människors frihet kort sagt. Antingen straffsanktionerat ovanifrån eller med hjälp av social kontroll och sociala sanktioner såsom utfrysning.

Det är lite som med slut-shaming. På individnivå kan människor ha olika uppfattningar om vad som är lagom med sex eller ett lagom antal sexpartners för dem. Jag har själv någon uppfattning om hur mycket sex jag vill ha. Det är en annan sak när personliga preferenser upphöjs till någon slags standard som begränsar människors, framförallt kvinnors, sexuella frihet. Då är den enda rimliga motreaktionen är att stå upp för sexuell frihet och människors rätt till sexuellt självbestämmande.

Ta de strukturella problemen med de ansvariga

Du kan inte rädda världen en man i taget, skriver Laurie Penny i Sex, lögner & revolution. Det är överlag trevligare att ha sex än att skriva om det, men för den som vill förändra samhället torde det skrivna ordet vara mer effektivt.

Den vanligaste kommentaren när jag påtalar felaktigheter och orättvisor är att de ansvariga tycker jag borde ta saken direkt med dem i stället för att skriva artiklar eller blogga om det eller ens skriva om det på Facebook. Tyvärr tror jag inte det skulle ge mer effekt än ett ”Jaha, vi tar det med oss.” skriver Lisa Förare Winbladh som vid flera tillfällen skrivit om bristande jämställdhet i krogbranschen.

Individuella problem kan tjäna som exempel på strukturella problem. Det är ofta mer effektivt att ge exempel än att bara påstå saker. För att ta ett exempel: Det kan vara mer effektivt att beskriva vilka uttryck det tar sig att preventivmedel ses som kvinnors ansvar än att bara konstatera att så är fallet. Det händer att jag inte ger exempel i tron att personer är förmögna till abstrakt tänkande, men det enda som händer då är att personer efterfrågar dem.

Det går att ta upp individuella problem med ansvariga och samtidigt låta dem tjäna som exempel på strukturella problem. Det är inte antingen eller om någon trodde det och det händer att personer verkar utan att synas.

Jag skriver om sex bland annat utifrån tidigare erfarenheter av sex. Det behöver inte vara mina egna erfarenheter. Jag skriver framförallt om hur vi pratar om sex och hur det skildras. Flera har skrivit om att sex är mer än vaginala samlag, om klitorisstimulansens betydelse för att minska orgasmgapet mellan fittpersoner och kukpersoner, om att man inte kan utgå från att kvinnor använder hormonella preventivmedel. Jag har kritiserat män som ejakulerar i kvinnor utan samtycke.

Det handlar inte bara om sex, jag tar det bara som exempel för att sex är mitt huvudsakliga intresse, både att ha och skriva om. Det kan handla om näthat. Tänk om personer som blev utsatta för näthat förväntades ta det med varje individuell näthatare. För kännedom, jag föredrar att inte bli näthatad. Då ser jag hellre att personer – inte bara de som utsätts – pratar om näthat som det strukturella problem det är. Det gör nog de allra flesta.

Det är bara ibland som vi förväntas ta saker direkt med de berörda. Inte sällan är det kvinnor som lyfter strukturella problem som uppmanas ligga lågt. Till exempel när personer känner sig påhoppade för att något de gjort får figurera som exempel på något man inte borde göra. Låt personer få göra dåliga saker utan att de dåliga sakerna blir omskrivna. Ta det med de ansvariga istället.

Porr som inspirationskälla till sex

Jag saknar förslag om tänkbara inspirationskällor till sex. Behöver vi en litterär kanon på tema sex? Kan vi tänka oss att unga får läsa sexnoveller under skoltid? Okej, jag raljerar, men faktum är att det är svårt att komma på realistiska alternativ till porrfilmer som inspiration. De som kritiserar porrens ställning borde därför visa ett visst mått av ödmjukhet inför svårigheten att hitta källor till upphetsning och inspiration som kan konkurrera med porren. Pornografin är åtminstone en möjlighet att se andra ha sex, något som många inte skulle kunna hitta utanför porren.

Om vi antar att porren är den enda inspirationskällan till sex och att sex förtjänar en mångfald av inspirationskällor är frågan vad som skulle kunna samsas med porrens påverkan på vår sexualitet och/eller sexualvanor. Porren verkar av allt att döma vara här för att stanna.

De som kritiserar porren för att vara den enda inspirationskällan föreslår sällan några andra tänkbara inspirationskällor eller vad, om något, porrbranschen borde göra för att motarbeta sin särställning. Är det rimligt att kräva att porren ska agera som någon slags public service och förmedla att det även finns annan inspiration att tillgå?

Många gör sin porrkonsumtionsdebut innan de sexdebuterar tillsammans med någon annan. Få är de som ifrågasätter att de bilder av sex som ”porren” förmedlar i någon mån påverkar betraktaren, men det är tvära kast mellan att konstatera att det vi tar del av påverkar oss till att det skulle fungera som en instruktionsmanual och påverka oss negativt.

Sexualundervisning brukar lyftas fram som ett viktigt komplement till pornografin och den medialiserade sexualiteten, men då handlar det främst om hur den kan problematisera ”porrsex” snarare än om undervisning som sexuell inspirationskälla. Ett argument för sexualundervisning har till och med varit att den inte ”väcker den björn som sover”.

Samtal om stereotypa bilder som pornografiskt material kan förmedla och hur porren kan påverka våra sexliv, både positivt och negativt, fyller för all den en funktion, men det är någonting annat jag ser framför mig när någon är kritisk till att porren är den enda inspirationskällan. Jag ser inte en person som är emot sådant som kan inspirera människor till att ha sex framför mig – tvärtom. Jag föreställer mig snarare någon som inte nöjer sig med vad pornografiskt eller annat material borde låta bli att förmedla, någon som också associerar inspiration med något framåtblickande och lustfyllt.

Prata gärna om vad sex kan vara, men se upp med vuxna som när de oroar sig för ungas övergång från barndom till sexuella varelser inte kan låta bli att moralisera. Föräldrar som kanske snarare menar att unga över huvud taget inte borde ha några inspirationskällor till sex. För det går inte att ha det på både sätten samtidigt utan att det enda alternativ som står till buds blir allmän sexnegativitet. Jag tror mer om de som vänder sig emot stereotypa bilder i pornografi. För faktum kvarstår. Förr eller senare har de flesta unga sex och någonstans kommer inspirationen ifrån. Frågan är var och vad de kan söka upp när den egna fantasin inte räcker.

Synka sexuellt med yngre man

Suzann Larsdotter tog upp en sak i Kropp & Själ i P1 om fördelen med åldersskillnad i relationer som jag aldrig tänkt på. Nämligen att det kan vara fördelaktig för kvinnor som når sin sexuella peak när de närmar sig 35-40 år att träffa yngre män som når sin när de är runt 20-25 år. För kvinnor kan en något yngre man innebära någon de kan hålla jämna steg med sexuellt. Detta kan säkert göra en del kvinnor som lever med jämnåriga manliga partners och där sexlivet inte påminner om vad det en gång var avundsjuka, menade Larsdotter.

Det var en intressant aspekt av sexlustasymmetri som jag inte tänkt på tidigare. Jag har bara tänkt att de flesta relationer ”lider” av asymmetri i sexlust efter att den inledande förälskelsefasen lagt sig och att vem som vill mer kan variera övertid. Däremot har jag tänkt massor på personers benägenhet att förhålla sig till vad andra gör och jämföra sig med dem snarare än att fundera på vad de själva vill med sina liv åt och fokusera på det.

perfect-mothers_461399_31542

Denna filmhatare såg Perfect Mothers nyligen

Sexuell läggning är ingen sexgaranti eller sexjournal

Under en diskussion om polyamorösitet är en sexuell läggning var det en person som pratade om sexuell läggning som preferens, identitet och praktik (pip). Det gäller att skilja dessa beståndsdelar åt när man pratar om sexuell läggning. Alla som varit med ett tag torde veta att sexuella läggningar och relationer inte är någon sexgaranti eller sexjournal men det är som att personer är mer benägna att ta till sig det när det gäller heterosexuella personer.

Generellt anses man vara heterosexuell genom att idenitifiera sig som det eller oberoende av sexuell identitet leva med någon av ett annat kön. För personer som bryter mot heteronormen kan det krävas mer för att få sin sexuella läggning accepterad. Om bisexuella ”praktiserat” sin sexuella läggning med kvinnor och män eller om homosexuella haft sex med någon av samma kön blir ett ämne för personer som anser att andras sexuella läggning angår dem. Få bryr sig om heterosexuella haft sex med någon av ett annat kön.

Att prata om män som har sex med män (msm) eller kvinnor som har sex med kvinnor (ksk) snarare än homo- och bisexuella är en del av pip-tänket. Räcker det inte att bara säga homosexuella män undrar en del när man pratar om män som har sex med män. Om ”homosexuella män” räcker beror på vad man pratar om.

Menar man homosexuella män är det vanskligt att skriva män som har sex med män då alla homosexuella män inte har sex med män och alla män som har sex med män inte är homosexuella.

Män som har sex med män kan vara heterosexuella, bisexuella, homosexuella eller någonting annat-sexuella. Detsamma gäller åt andra hållet. Det blir felaktigt att prata om homo- eller bisexuella män om man menar män som någon gång har haft sex med män.

Varför är det relevant att göra denna distinktion? Utöver att män som har sex med män inte är lika med homosexuella män är det relevant vid exempelvis blodgivning (det finns särskilda regler för män som har haft sexuellt umgänge med män) eller när man gör sexualvaneundersökningar och intresserar sig för personers sexuella erfarenheter snarare än deras identiteter.

Tid är den svagare partens skydd

Första gången jag träffade honom sågs vi på en bar i vårt bostadsområde. Vi drack ett glas rödvin och innan vi gick hem till honom och hade sex förvarnade han mig om att han skulle träffa en vän som var i stan som han inte hade träffat på flera år efteråt. Vi sa att vi skulle ses igen. Jag promenerade hem i tron att jag äntligen hade träffat en storkukad person i Vasastan som jag återkommande kunde ha sex med.

Andra gången vi sågs träffades vi hemma hos honom och hade sex. Efter en stund såg han till att vi avslutade vad vi höll på med. Det blev betydligt kortvarigare än första gången. Jag fick veta att han hade ett möte han skulle till. Denna gång hade han inte förvarnat mig. Hade jag vetat att vi bara hade en halvtimme på oss hade jag inte bemödat mig med att titta förbi.

Att han hade bokat in något nära inpå första gången och förvarnat mig hade jag egentligen inga synpunkter på även om jag brukar föredra att ha sex i timmar när jag har sex med en ny person. Att han hade bokat in något än närmare inpå andra gången fick mig att ana ett mönster. Han vill enbart ses för att ha sex. Jag har ingenting emot om andra vill ha den sortens relationer men det är inte vad jag är ute efter. Jag vill inte bara komma och gå.

Bokar man in en lunch med någon ger det sig självt att man är inställd på att ses en kortare stund. Ibland kan man dra ut på en lunch till en och en halvtimme men knappast så mycket mer. Med sex är det annorlunda. Det finns inga oskrivna regler om hur länge man bör ses i samband med det som det finns med middagsbjudningar och annat men jag brukar i alla fall inte boka in flera saker nära inpå. Särskilt inte om jag ska träffa nya personer. Med personer man känner är det enklare. Man vet hur lång tid man brukar ses och vad man vill få ut av relationen. Men även med personer man känner kan det vara trevligt att förvarna ifall man bara kan ses som hastigast. Det är inte konstigare än att jag inte skulle ta initiativ till att gå ut och fika med någon och försvinna till ett annat möte efter en kvart utan att först ha flaggat för det.

När personen i Vasastan ville ses en tredje gång sa jag som det var, att jag inte ville ha någon KK-relation. Det ville han, men han respekterade att jag ville någonting annat och det var ingenting mer med det. Efter andra gången bestämde jag mig för att det inte skulle bli någon tredje gång. Jag har flera bra personer i mitt liv, det krävs någonting särskilt för att jag ska ta in någon ny. Att någon har stor kuk och bor inom rophåll är uppenbarligen inte tillräckligt skulle man kunna tro när det snarare är så att bristande respekt för min tid förtar så gott som allt annat.

tidUr Utan personligt ansvar av Lena Andersson.

Bokar jag in att jag ska träffa någon eller göra något brukar det innebära att jag måste tacka nej till eller avstå någonting annat. Det är inte alla som begriper det. Det känns inget vidare att behöva tacka nej till någon för att man ska träffa någon annan för att senare inse att man hade haft tid att träffa båda.

Relationer bör inte vara på den ena personens villkor. Jag har valt bort relationer med personer som inte vill bestämma tid, som vill hålla saker öppna och bestämma senare. Jag vill ha relationer där man underlättar saker för varandra. Jag värderar min tid och prioriterar sex alldeles för högt för att lägga min begränsade tid på personer som vill vara ”spontana”. Är du inte värd en tid i någons kalender är du inte värd någonting. Apropå ingenting har jag fått ett SMS av folktandvården. De har bokat in en tid åt mig. Jag ska vara där om 2 veckor.

Normförändring pågår

Hur vore det om vi pratade om våra frågor istället för att prata om vilka frågor andra pratar för mycket eller för lite om? Om vi delade det som för samtalet framåt snarare än det som får oss att sätta kaffet i halsen? Jag var nyligen på en konferens där deltagarna fick varsin namnlapp och en lapp som det stod ”Jag vill prata om” på. Det var en nyttig påminnelse om att det bara är att prata på. Istället för att följa opionen kan man bilda opinion.

howpeopleareontheinternet

Den här bloggen tar upp en del av de ämnen jag vill prata om. Om andra inte vill prata om dem kan det bero på att jag inte pratar om dem tillräckligt eller väl. De flesta frågor jag skrivit om berör normer och då ligger det i sakens natur att det inte går att förvänta sig några entydiga antingen eller på det sätt den som driver enstaka sakfrågor kan göra. Normförändringar kan inte påskyndas, de kräver förankring som i sin tur förutsätter tålamod och tid, skriver Alice Teodorescu i en ledare förra året.

Jämställdhet är inget som kommer av sig själv och värderingar förändras inte över en natt. Det krävs ständiga diskussioner och prövningar i det sociala umgänget med andra människor för att förändra en kultur, skriver Hanna Marie Björklund i en ledare om att vi alla har ett ansvar för att prata om det vi tror på.

Normförändring är ett långsiktigt arbete. Det tar tid att förändra hur vi förhåller oss till och pratar om saker. Hur vi ser på sex och relationer exempelvis.  Ännu mer tid om man vill skapa nya kulturer, klimat och normer. Ge mig samtyckeskultur, cykelklimat och vegonorm.

Oralsexets ställning

Vilken ställning är din favoritställning? Det är en fråga jag får ibland och jag brukar svara att jag inte har någon. När frågan ställs är det underförstått att det handlar om vaginala samlagsställningar. Är det inte intressant att personer aldrig frågar om ens orala favoritställningar? Att vi inte ens talar om oralsex som en uppsättning olika ställningar med undantag för 69:an?

Vid oralsex har jag faktiskt några ”favoritställningar” även om de mig veterligen inte har några namn. Det kan handla om hur man föredrar att ha oralsex utifrån att den som får vill se vad som sker, att den som ger vill bli stimulerad på olika sätt under tiden eller vad som möjliggör ögonkontakt. Just ögonkontakt har ingenting med ställning i sig att göra, det går att blunda eller undvika det i alla tänkbara ställningar men en förutsättning för en del att få ut något av säg missionären kan vara ögonkontakten och då säger missionären i sig ganska lite.

Jag gillar inte tanken på sex som olika ställningar. Det känns för prestationsinriktat. Som om sex vore någon slags sport med fasta ramar att hålla sig inom. Men som motreaktion mot det vaginala samlagets särställning som ”det riktiga sexet” borde man kanske fråga efter personers orala favoritställning(ar). Jag är egentligen inte intresserad av några särskilda ord, kanske främst för att jag inte kan komma på några, men en fördel med ord är att vi tenderar att prata mer om det vi har satt ord på. Samtidigt är det så att vi sätter ord på det vi har ett behov av att prata om men i och med att sex i praktiken – hur man faktiskt har sex – är någonting man pratar ganska lite om i offentliga sammanhang lär det inte bli några oralsexord i första taget.

Den som frågar om favoritställning vill veta i vilken ställning någon vill ha vaginalt samlag. En angiven samlagsställning torde säga ganska lite om hur någon föredrar att ha samlag men någon slags intresse för vad den andra vill ha ut av det vaginala samlaget finns ändå. (Samlag i missionären med person A är något helt annat än samlag med person B, hur personer är att ha handsex med varierar, att ”rida” C med liten kuk påminner inte nödvändigtvis om att rida av D med medelstor eller E med stor.)

Intresserar man sig för hur personer vill ha sina vaginala samlag borde man rimligen intressera sig för hur de föredrar att ge och få oralsex givet att man ägnar sig åt sådant, men det verkar inte ens ha slagit en del att oralsex, med undantag för 69:an, kan ges och fås i olika ställningar.

En avsugning är inte blott en avsugning även om oralsex (och analsex) ibland framställts som ställningar snarare än som ord som i sig själva innefattar flera andra begrepp inom samma kategori. Hade vi haft ord på olika orala ställningar och positioner hade vi sannolikt pratat mer om hur man kan ha oralsex.

Kanske borde jag inte vara så negativ till att prata om samlag i termer av ställningar då det ger utrymme för personer att prata om hur de vill ha sina vaginala samlag. Det finns inget som hindrar att man broderar ut sig även om frågan som sådan intresserar sig för en samlagsställning. Att fråga om favoritställning innebär också att personer kan välja hur mycket de vill berätta utan att gå in på detaljer om hur de (inte) har/haft samlag tidigare. Frågar man hur personer föredrar att ha samlag blir det mer personligt och erfarenhetsbetonat.

Frågan om favoritställning är som gjord för att man inte ska behöva prata om tidigare sexuella erfarenheter, att det inte ska framgå om man är ”sexuellt erfaren” eller inte. Det kan fylla en funktion när personer dömer andra, framförallt kvinnor, utifrån hur mycket sex de haft. Frågan kan säkert vara en samtalsöppnare för en del, vad vet jag, men jag föredrar att fråga personer hur de vill ha sex.

Det finns inga enstaka ord med vilka jag kan beskriva hur jag vill ha sex. Det kan variera beroende på ”dagsform” och vem jag har sex med. Det sex jag vill ha intresserar sig mer för helheten än någonting annat och ibland kan jag inte ens sätta ord på vad det är som får mig att gå igång eller vad som känns rätt med individuella personer. Det sex jag vill kräver mer än 140 tecken och 8 minuter men 20 centimeter är en bra bit på vägen.

Bästisar med försmak på monogami

Redan på förskolan fostras kvinnor in i monogami. Medan unga män umgås i grupp väljer kvinnor väljer ut en bästis som de umgås och delar sin hemligheter med. Om bästisen umgås med någon sviker hon den uttalade eller outtalad överenskommelsen bästisar emellan om att prioritera varandra framför andra.

En del bästisar köper smycken för att manifestera att de hör ihop. Jag vet inte hur många bästissmycken jag hade när jag var yngre. Sådana där brutna hjärtan med texten ”best friend” i form av armband och halsband.

En väns barn hade för ett tag sedan dåligt samvete för att hon hade umgåtts med en annan vän än sin bästis. Bästisen visste inte om detta. Det behöver inte vara uttalat att man inte bör umgås med andra, men det är inbyggt att en relation ska ha en särställning. Man ska ha roligare med bästisen än med andra vänner.

Tids nog inser många unga kvinnor som håller sig med bästisar bästissystemets brister – man blir ensam kvar om bästisen droppar en för en annan bästis – och börjar umgås mer i grupp vilket jämnåriga män gjort hela tiden. Det sammanfaller för en del med att de börjar intressera sig för jämnåriga personer av annat kön. Där bästisskapet tar slut tar de sexuella och romantiska relationerna vid och för många tycks den (!) sexuella och romantiska relationen bli viktigare än vänskapsrelationerna. En ny sorts relation har fått en särställning och man har återigen rätt att känna sig negativt särbehandlad om ens partner spenderar tid med någon annan. Denna gång med hela samhällets stöd i ryggen.

Samlag ses mer som sex men oralsex har en särställning

Oralsex är namnet till trots sex. Under början av mitt sexliv var jag främst inne på kuken i fittan. Det är svårt att bli inne på något annat när man får lära sig att det är riktigt sex och oralsex framställs som något av en uppoffring, något man enbart gör för någon annans skull. Varför suga kuk när du inte har klitoris i halsen vet jag att en del har resonerat.

Tidigare lät jag personer ge mig oralsex, var till och med positiv till det på idéplanet, men fick sällan ut något av det. Jag tyckte för all del att oralsex var sex, men omslutande sex var sex extra allt.

I dag får jag tvärtom ut mer av oralsex. Kanske för att jag blir kåtare av att ge oralsex än vad jag blir av kuken i fittan. Det kan vara att jag har de korta samlagen många ägnar sig åt i åtanke. Jag ser ingen mening i att fundera på vad som är mer av sexkaraktär än någonting annat egentligen men i och med att personer förhåller sig till ”riktigt sex” och när man kan anse att man haft sex med någon är det svårt att helt bortse från den sortens rangordningar.

Personligen finner jag det mer intimt att bearbeta någons könsorgan men händer och mun än att låta fittan omsluta kuken. Inte för att sex måste vara intimt, men jag föredrar om det är det. När jag ger oralsex har jag mer kontroll och sexet är mer beroende av mitt engagemang och vad jag gör med kuken än vid omslutande sex där någon inblandad kan förhålla sig närmast passiv. För att inte tala om att fler sinnen som smaksinnet aktiveras.

Samtidigt som oralsex inte är tillräckligt för att en del ska tycka att de har haft sex med någon har oralsex givits en särställning i och med alla personer som bara har oralsex inom ramen för kärleksrelationer. Jag föreställer mig att det har att göra med att det upplevs mer intimt.

Om du inte förstår varför vissa sorters sex är knutna till förekomsten av en relation är det bara att strunta i det. Vill någon inte ha oralsex för att ni inte har en kärleksrelation kan du istället ha sex med personer som inte har den sortens hang-ups. Oralsex behöver inte kräva att man tar omvägen via en relation.

Följ min blogg med Bloglovin