Skilsmässor och sexuella relationer i storstan

”Vill du rädda ditt äktenskap? Håll dig långt från Stockholm” kan man läsa i Dagens Nyheter. Det ligger mycket i det. Ett annat sätt att rent statistiskt sett rädda sitt äktenskap i Stockholm och kanske övriga Sverige med för den delen är att inte skaffa barn.

Personer i Stockholm skiljer sig antagligen mest av samma skäl som en ickemonogam person kan föredra att bo där. På en mindre ort utgår i alla fall jag från att de flesta har eller vill ha en monogam relation. Inte för att jag överlag utgår från att människor är monogama utan för att jag ser fler skäl att leva monogamt på en mindre ort. Där kan den monogama relationen vara en förutsättning för att över huvud taget kunna ha ett mer regelbundet sexliv som inte bara består av one night stands.

Det är klart att en ickemonogam kan försöka få till en sexuell relation med någon på en mindre ort, men risken att personen förr eller senare vill ha en monogam relation är överhängande. Ens utsikter att ha flera sexuella relationer på en mindre ort begränsas inte bara av utbudet på personer att ha sex med utan också att de som bor där har någorlunda koll på varandra. Det går inte att vara anonym på samma sätt. Skulle en kvinna synas med en man skulle personer utgå från att de var ett par oavsett vad de hade för relation till varandra och bara det skulle försämra framförallt hennes chanser att ha ett utåtriktat sexliv.

Personer har föreställningar om kvinnor och män inte kan vara vänner i storstan också och det är verkligen beklagligt när kvinnor och män inte kan göra saker ihop utan att passera som par. Föreställningarna har dock inte samma genomslag i en större stad där alla som tänker efter förstår att du kommer att synas med olika personer. Du kommer ofrånkomligen att bli sedd med mer än en man som kvinna och du antas inte ha en sexuell relation med alla män du lunchar med. Du kan bli sedd med olika män i Stockholm utan att det pratas om att du har ”träffat någon”.

I Stockholm är du mer av ett oskrivet blad. Personerna du springer på inte nödvändigtvis tidigare skolkamrater, du känner inte deras föräldrar. Du har inte massor av sann eller falsk bakgrundsfakta om personer du träffar om du inte aktivt har sökt upp den. Mötena blir mer förutsättningslösa. Det finns fler träffytor och du träffar fler personer totalt givet att du går utanför dörren. Du finns större möjligheter att träffa personer via Tinder och liknande. Allt detta gör att ”möjligheten eller risken att träffa någon utanför äktenskapet som man attraheras av” blir större som psykologen Anna Bennich Karlstedt uttrycker det. Jag har ibland dragit dåliga skämt om att det är lika bra att flytta ut på landet om man skulle lägra någon som man inte vill att andra ska kunna ha sex med.

På en mindre ort kan det vara svårare att lämna en längre relation utan att ha en annan relation på gång (ibland otrohet). Om du gör det och är monogamt lagd riskerar du att bli ensam. I Stockholm blir du bara en av alla singlar. I Stockholm kan man ”unna sig” en längre singelperiod. Det är roligare att leva singelliv här då det är mer accepterat att vara singel här vilket i sin tur innebär att det finns fler singlar. Alla har inte någonting inplanerat med partner eller kärnfamilj när du vill ses. Du kan träffa personer på tu man hand utan att räkna med att få en partner på köpet.

En annan fördel med att vara singel i Stockholm är att det finns fler singlar som inte har skaffat barn. Dels för att stockholmare tenderar att skaffa barn senare, men också för att storstäder drar till sig fler personer som valt bort barn. Alla singlar i Stockholm är inte frånskilda varannan vecka-föräldrar även om en del av oss har en tendens att falla för sådana. I mitt fall för att jag gång på gång blir attraherad av män som hunnit yngla av sig och separera.

Ibland när personer försöker förmå mig att flytta till någon mindre stad i Sverige brukar jag utan några förhoppningar om ett svar av något värde fråga om mitt sexliv skulle vara realistiskt i den staden. Skulle jag kunna träffa en ny storkukad person varje månad om jag kände för det? Skulle jag kunna träffa äldre personer och synas med dem på stan? Jag är inte intresserad av sexuella relationer som inte också är sociala. Skulle mitt sexliv fungera på en mindre ort där det är tillräckligt svårt att vara seriemonogam, där utsikterna för livslånga monogama relationer torde vara större? Antagligen inte.

Vill du ha sex i storstan bör du välja en stadsdel med en stor andel personer som valt bort att leva monogamt, tillfälligt eller för en längre period. Undvik miljöer där personer bara är ute efter att träffa någon för en monogam relation, personer som ofta kallas singlar. Var social och rör dig bland människor. Sitt inte hemma och förvänta dig att personer kommer att titta förbi när du minst anar det som om du bodde på en mindre ort. Räkna inte med oväntat besök.

Tio gånger är ingen gång

Tänk om relationer bara kunde få vara, om tiden kunde få utvisa hur de utvecklas. Monogaminormen hade kunnat gå ut på att relationer som är monogama på pappret även ska vara det i praktiken, men den påverkar även andra personer än de som väljer att vara monogama.

Sex med en person man inte har någon monogam relation med kan vara okej om man har det en gång, men därefter måste man definiera relationen om man ska hårdra monogaminormen. Antingen har man en monogam relation eller så har man inte det och då blir det inget mer. Det behöver inte vara uttalat, men det förekommer att personer undrar ”Vad är vi nu?”.

Monogama definierar relationer som antingen acceptabla eller om de har karaktären av icke-monogama, som oacceptabla. Detta leder  till sexuella relationer som definieras som icke-relationer. Följden blir engångsligg och liknande. Det behöver inte betyda att personer som påverkas av den ordningen är intresserade av att ha engångsligg. En del skulle föredra om man kunde fördjupa sexuella relationer utan att de tvunget måste vara monogama.

För oss som inte ser något egenvärde i engångsligg är det förstås opraktiskt att personer som är ute efter engångsligg sällan är öppna med det. I och för sig förståeligt då monogaminormen även ger personer som ska påskina att de strävar efter monogami även när de inte gör det. Den som är ute efter engångsligg har inte mycket för att vara öppen med det. Det blir om inte annat svårare att intala sig att engångsligget bara hände för personer som har ett sådant behov om man avhandlat det innan. Å ena sidan kan man inte vara öppen med sina engångsliggsavsikter å andra sidan kan man inte fortsätta ha sex med varandra om man inte har några monogamiavsikter. Det är monogami eller inget fortsatt sex som gäller, om man ska hårdra det.

Det jag just beskrivit är det tråkigaste med monogaminormen. Det är klart att en del struntar i detta och regelbundet har sex med personer bortom monogamin och då tänker jag inte främst på personer som är öppna med att de är ickemonogama utan personer som själva betraktar sig som monogama. Det har alltid funnits personer som haft ”för mycket” sex eller varit ”för mycket” av någonting annat utan en tanke på vad omgivningen ska tycka, men de som klarar av det oavsett vad det gäller är inte normen.

Monogaminormen går ut över personer som inte vill leva monogamt för stunden, sådana som kanske aldrig får chansen att upptäcka att en annan ordning är möjlig då vi förväntas definiera vad ”vi” är för något. Det finns personer som har ett behov av att definiera andras relationer, med jag råkar ut allt mer sällan ut för dem. Jag vet inte om det är jag som levt ickemonogamt så länge att personer slutat bry sig eller om någonting positivt håller på att hända, men jag hoppas på det senare då jag personligen är mer intresserad av vad relationer innehåller än av att sätta etiketter på dem.

Jag tänker ibland att personer åtminstone borde kunna ha sex med personer de trivs med i ”väntan på” den där monogama relationen, men det skulle förta syftet med monogami invänder vän av ordning. Det är bara det att engångsliggen också förtar syftet med monogamin. De flesta monogama är seriemonogama och har sex när tillfälle ges. En del monogama har även sex utanför sitt på pappret monogama förhållande.

En gång är ingen gång kan man tänka om engångsliggen. För mig framstår det som en ren förhandskonstruktion till efterhandskonstruktion för att monogama över huvud taget ska kunna ha sex när de är mellan relationer. Det unnar jag dem, tro inget annat. Alternativet vore inget vidare. Det är klart att en del monogama struntar i den här ordningen. Några har tregångsligg, andra utvecklar längre ickemonogama relationer.

Tänk om fler kunde bredda sina konstruktioner. Tio gånger skulle också kunna vara ingen gång om vi bara kom överens om det. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir bekymrad när jag tänker på all den sexuella lust som människor inte gör någonting av, som vaskas och förspills, på grund av en norm som är tydlig med att sex ska ske inom ramen för monogamin eller helst inte alls.

Jag vill se ett samhälle som har en mer tillåtande inställning till personer som har perioder av monogami och ickemonogami, där olika sätt att ordna sina relationer och sexuella förbindelser mer ses som olika sätt att leva och där de kan få vara kortare eller längre perioder utan att man behöver definiera det på förhand. Släpp din inre periodare loss, det är vår!


Mer om ickemonogami: Har tanken aldrig slagit dig att en del vill leva ickemonogamt?, Leva monogamt och lova monogamt.