Att vara naken bland andra

Jag var och nakenbadade i helgen. Personer som nakenbadar menar ibland att de känner sig mindre nakna på naturistbad än i påklädda sammanhang, vilket borde falla på sin orimlighet. Hur känner man sig egentligen naken i kläderna? Jag förstår att man kan känna sig mindre naken om man är det bland andra än om man vore den enda nakna i ett för övrigt påklätt sällskap och det fungerar förstås åt båda håll. Att frångå normen kan kännas inpå bara kroppen.

Jag känner mig naken på naturisbad, mer naken än jag känner mig i min bostad som jag som regel är mer eller mindre naken i. Hemma känner jag inte av vinden och jag har inte andra nakna personer runt omkring mig som kan påminna mig om min egen nakenhet. Nakna sammanhang kommer att påminna mig om min egen nakenhet trots att den är förväntad. Jag blir inte omedveten om att nakna sammanhang tillhör ovanligheterna när jag går in i dem. Jag menar, på hur många officiella badstränder går det ett officiellt naturistbad? Jag tror inte heller att personer som badar i badkläder är omedvetna om sina kroppar, jag kan tänka mig att de jämför sina kroppar mer med andras, eller känner sig särskilt påklädda. De är också i en tillgjord situation. Vi är inte vana vid att människor visar särskilt mycket hud.

Jag tänker inte skönmåla att inte ”känna sig naken” bland nakna personer. Som om naken gemenskap vore mer försvarlig om så vore fallet. Jag tycker om att känna mig naken – särskilt i sammanhang där nakenhet är förväntat. Om jag inte gjorde det skulle jag klä på mig.

Jag är naken i mitt hem, men med jämna mellanrum blir jag påmind om att det finns personer som har problem med att människor tar sig sådana friheter i sina egna hem. För mig är nakenhet vardag och jag vill att det ska få fortsätta vara det, men den senaste tiden har det ibland känts det som att det angränsat till någon slags vardagsaktivism att vara naken i sitt eget hem. Jag påminns om det när någon ur Ligga med P3-redaktionen publicerar en bild på sin och en annan persons reaktion efter att ha sett en naken granne. På bilden såg jag två personer som verkade mycket tveksamma till detta, men de menade själva att de bara var förvånade över att grannen ”visade ALLT”. Jag påminns om att nakenhet kan angå andra när jag är hemma hos någon och personen drar ner persiennerna innan kläderna åker av. När män har bara överkroppar i sina bostäder medan kvinnorna under samma tak är påklädda upptill. Hade kvinnor varit påklädda om det inte hade varit för insynen?

Man måste beakta att ett stort antal personer som bor själva sover i underkläder, och ibland till och med så kallade sovkläder, så det är inte nödvändigtvis en fråga om att kunna bli ertappad. Framförallt tror jag att det handlar om vanans makt och hur nakenfientlighet genomsyrar vardagen. Nakenfientlighet är mer framgångsrik om vi i varje situation är klädda så som vi skulle ha varit om någon utomstående hade varit närvarande, om vi inte måste tänka i varje situation på att se till att vi är tillräckligt påklädda. Det är vi redan. Om vi inte befinner oss bakom en låst dörr för att vi duschar eller har sex det vill säga.

Många som sover i underkläder uppger att de gör det för att de inte vill känna sig nakna. Jag kände mig naken de första nätterna jag sov utan underkläder för att det var en för mig ovan känsla. Det kan liknas vid att gå från heltäckande underkläder till underkläder med en smal tygremsa som delar bakdelen. Det var en ovan känsla att sova naken, men för egen del knappast en obehaglig känsla. Jag kan känna mig påklädd om jag sover jag med underkläder när jag har mens, det blir instängt och jag förställer mig att underliv mår bra av att andas, varför jag helst undviker det och lägger ut en handduk. Med tanke på mängden obehag personer – framförallt kvinnor – annars vänjer sig vid för andra, högre, värden, är det märkligt att inte sova naken slagit an hos fler. Det går betydligt fortare att vänja sig vid än det obehag människor annars utstår för att passa in.

Jag tycker verkligen om att bada, och på något sätt är det väl alltid ett minimum av aktivism att ägna sig åt en på vissa hålla hotad företeelse. Nakenbadandet hade varit betydligt mer hotat om det inte vore för alla som badar nakna. Det är en sak att försvara någonting i ord, en annan att göra det i handling. Jag ser gärna att nakenbad normaliseras så till den grad att det erkänns som en rättighet att bada naken utomhus. Under sådana omständigheter finns det ingenting som hindrar personer i badkläder att bada med nakna personer.

Om tre veckor har jag min första betalda semester någonsin, förra sommaren arbetade jag mig igenom. Under denna tid har jag en idé om att göra en del semesteraktiga saker utan att fördenskull sluta tänka. Jag tänkte bland annat skriva på mitt bokprojekt då jag kommer att ha mer tid över till det.

Ut och nakenbada med er.